Kungörelse (1933:282) med vissa bestämmelser rörande fiskeriförhållandena i de till Sverige och Danmark gränsande farvattnen

1 §  Denna kungörelse avser följande farvatten:

• Kattegatt, begränsat mot norr av räta linjer, dragna från Skagens nordligaste udde till Vinga fyr och vidare därifrån till närmaste kusten av Hisingen samt mot söder av räta linjer, dragna från Hasenöre till Gniben och från Gilbjergshoved till Kullens fyr;

2 §  1 mom. I Kattegatt äro vartdera landets fiskare berättigade att idka fiske intill ett avstånd av tre distansminuter från det andra landets kust eller ytterst därutanför liggande holmar och skär, som icke ständigt av vattnet översköljas.

För så vitt angår bukter äro vartdera landets fiskare berättigade att idka fiske intill ett avstånd av tre distansminuter från en rät linje, dragen tvärs över bukten på det mynningen närmast belägna ställe, där bredden icke är större icke än tio distansminuter. Utanför Laholmsbukten skall dock nämnda astånd räknas från en rät linje, dragen från Tylö fyr till Hallands Väderö fyr.

2 mom. I Öresund är fiske allestädes gemensamt för båda ländernas fiskare, dock med den inskränkning, att innanför ett djup invid stranden av sju meter det andra landets fiskare icke må driva annat fiske än sillfiske med garn samt under månaderna juli, augusti, september och oktober även krokfiske. Såsom drivgarn vid sillfiske må endast närdingar användas.

Utanför den nämnda sjumetersgränsen är söder om en linje Ellekilde Hage--Lerberget allt slags fiske med trål och vad förbjudet; dock må agnnot, som, då den fullt utsträckes, icke håller längre avstånd mellan armarnas ändar än 7,5 meter, begagnas på Middelgrundet. Norr om nämnda linje må enligt för vartdera landet gällande bestämmelser fiske idkas med trål intill vartdera landets territorialgräns och med snurrevad intill ett avstånd av tre distansminuter från kusterna. Kungörelse (1973:209).

3 mom. Vid Bornholms och ögruppen Kristiansös kuster samt vid svenska kusten från Falsterbo fyr till Simrishamns fyr är sillfisket med drivgarn gemensamt för båda ländernas fiskare från och med den 1 maj till och med den 31 augusti.

4 mom. Strand- och fiskerättsägare förbehållas de särskilda rättigheter, som dem jämlikt vartdera landets lagar kunna tillkomma.

3 §  Det är båda ländernas fiskare tillåtet att, utan intrång i enskild rätt och under iakttagande av gällande tullföreskrifter samt andra dylika bestämmelser, fritt färdas och ankra allestädes i de farvatten, denna kungörelse avser, dock att i Öresund under tiden från och med den 1 juli till och med den 31 oktober förankrade fiskebåtar skola lätta, om det kan befaras, att drivgarnsfiskares redskap skall driva på den förankrade fiskebåten eller dess ankardon.

4 §  Vid fiskets bedrivande skola båda ländernas fiskare med det undantag, som följer av bestämmelsen i 3 §, iakttaga, att, sedan någon intagit en fiskeplats och behörigen utmärkt sin redskap, han icke må, så länge han har sin redskap behörigen utmärkt och begagnar densamma till fiske, utträngas från platsen eller lida intrång i sitt fiske av andra fiskare.

Sättes eller driver fiskredskap på annan mans behörigen utmärkta redskap, eller drages vad (not) så, att behörigen utmärkt redskap skadas, eller uppkommer skada därifrån att någon i fall, som avses i 3 §, underlåter lätta ankar, skall redskapens ägare hava rätt till ersättning av den, som tillfogat sådan skada, så framt icke skadan framkallats genom nödläge eller annan orsak, som ej kan tillräknas denne.

För att redskap skall anses behörigen utmärkt, skola följande regler vara iakttagna:

• 1) Bottengarn, ålhommesätt ("ålestader"), räkrusor, strandsätt för lax och annan dylik redskap, som är fästad vid pålar, skall vid huvudpålen eller den yttera pålen vara försedd md en mörk flagg eller en mörk korg, som når mist 1,5 meter över vattnet, samt från solens nedgång till dess uppgång med en lanterna visande fast violett sken runt horisonten.
• 2) Ryssjor (hommor), som icke äro fästade vid pålar, skola, när de sättas spridda, var för sig vara utmärkta med en upprättstående stake utan topptecken, vilken räcker minst 1,2 meter över vattnet. Utsättas ryssjorna (hommorna) i rad, kan utmärkningen inskränkas till en sådan stake för de två yttersta ryssjorna i raden och en boj eller mindre stake för var och en av de övriga ryssjorna.

Tinor skola vara utmärkta genom en flytande träklabb eller en stake utan topptecken.

• 3) För annan faststående redskap, vare sig densamma är bottensatt eller flyter, skall i vardera ändan av länken anbringas en stake med eller utan tunna, vars topp räcker minst 1,2 meter över vattnet och är utmärkt med en flagga, tre decimeter i fyrkant, för den ända av länken, som står i kompassens östliga halvcirkel (från norr genom ost till syd), samt två trekantiga, tre decimeter långa flaggor för den ända, som står i kompassens västliga halvcirkel (från syd genom väst till norr). Mellan dessa märken skall anbringas en mindre stake utan topptecken eller en boj för minst var sexhundrade meter. För så vitt angår laxlänkar i farvattnen omkring Bornholm och ögruppen Kristiansö skall staken vid vardera ändan av länken räcka minst 2 meter över vattnet. Dessa märken skola, där sillfiske med drivgarn pågår, vara av sådan beskaffenhet, att drivgarn kunna gå över dem.
• 4) Drivvad skall vid vadpåsen eller kalven (kilen) vara försedd med bojlina samt en svartmålad kagge eller boj utan topptecken.
• 5) Punkten har upphävts genom kungörelse (1956:365).
• 6) Drivande eller svajande redskap skall vid den fasta ändan av länken, som är förankrad vid botten eller fastgjord vid båten, utmärkas med en boj utan stake samt vid den fria ändan med ej boj med stake, som räcker minst 1,2 meter över vattnet. Drivande redskap skall, när fisket sker i Öresund, om natten föra en vit lanterna på denna stake; svajande redskap skall föra en trekantig flagg.
• 7) Intet fiskemärke må räcka högre över vattnet än 2,5 meter.

5 §  Det i 4 § nämnda skydd för faststående redskap gäller beträffande omkring Bornholm och ögruppen Kristiansö utsatta laxlinor och laxrevar endast från och med den 1 oktober till och med den 31 mars.

6 §  Föreskrifterna i 4 och 5 §§ hava ej avseende å de vartdera landets egna fiskare helt förbehållna fiskeområdena.

7 §  Angående registrering och märkning av de i Sverige hemmahörande fartyg, som idka fiske i de fartvatten, denna kungörelse avser, är särskilt stadgat. Kungörelse (1958:556).

8 §  I fråga om den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 § mom. första stycket andra meningen gäller föreskrifterna om ansvar i 35 a § lagen (1950:596) om rätt till fiske. Om någon med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 2 § 2 mom. andra stycket skall ansvarsbestämmelserna i 35 c § samma lag tillämpas.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot 4 §, döms till böter. Åtal för sådant brott får ej väckas vid svensk domstol, om den misstänktes fartyg är hemmahörande i Danmark.

9 §  I fråga om fångst, som någon har erhållit genom brott som avses i 8 § första stycket, samt i fråga om fiskredskap, som använts som hjälpmedel vid sådant brott, gälla föreskrifterna om förverkande i 36 § lagen (1950:596) om rätt till fiske.

10 §  Bestämmelserna i (34--38 §§ fiskeristadgan (1954:607) (fiskeriförordningen (1982:126) gälla i tillämpliga delar i fråga om brott som avses i 8 § första stycket.

11 §  Tillsyn å efterlevnaden av bestämmelserna i denna kungörelse skall ske, förutom genom polisen, genom tillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen eller fiskeriverket samt befattningshavare vid kustbevakningen.

Ej må tillsynen sträckas in på de områden i Kattegatt som äro förbehållna danska fisken. Ej heller må eljest i Kattegatt utanför de områden, som äro förbehållna svenska fiskare, eller i Öresund eller de i kungörelsen avsedda delarna av Östersjön tillsynspersonalen ingripa mot danska fiskare på annat sätt än att överträdelse konstateras och behörig anmälan därom göres.