Lag (1938:121) om hittegods

1 §  Den som hittar något ska utan oskäligt dröjsmål anmäla fyndet till Polismyndigheten. Är ägaren till godset känd, får upphittaren i stället underrätta honom eller henne om fyndet.

När anmälan om hittegods har gjorts ska Polismyndigheten underrätta ägaren till godset, om han eller hon är känd.

2 §  Hittegods ska vårdas väl. Upphittaren får överlämna godset till Polismyndigheten. Polismyndigheten får även i annat fall, om det behövs, omhänderta godset.

Polismyndigheten får låta sälja hittegodset, om

• 1. godset inte kan vårdas utan fara för försämring,
• 2. vården är förenad med alltför stora kostnader, eller
• 3. det annars finns särskilda skäl för försäljning.

3 §  Ägaren har rätt att återta hittegodset om han eller hon betalar Polismyndighetens och upphittarens skäliga kostnader i anledning av fyndet och skälig hittelön.

Uppkommer tvist om lösesummans belopp, ska frågan avgöras av allmän domstol. Om godset finns i Polismyndighetens vård, får dock myndigheten lämna ut det till ägaren mot lösen som Polismyndigheten finner skälig.

4 §  Om ägaren till hittegods inte blir känd inom tre månader från det att fyndet anmäldes till Polismyndigheten, tillfaller godset upphittaren. Detsamma gäller om ägaren inte hämtar ut godset inom en månad från det att han eller hon underrättats om fyndet av Polismyndigheten, eller om ägaren i annat fall kan anses ha avstått sin rätt till godset. Upphittaren är dock skyldig att betala Polismyndighetens kostnader i anledning av fyndet. Om godset är i Polismyndighetens vård och upphittaren inte inom en månad efter uppmaning betalar myndighetens kostnader, eller om han eller hon annars kan anses ha avstått sin rätt till godset, tillfaller godset staten.

4 a §  I stället för vad som sägs i 4 § gäller i fråga om en hund att hunden tillfaller staten, om ägaren inte återtar hunden inom fem dagar från det att han eller hon underrättades om fyndet eller, om ägaren inte är känd, inom tio dagar från det att fyndet anmäldes till Polismyndigheten.

5 §  Fullgör upphittaren ej vad i 1 § är stadgat, straffes efter allmän lag och have förverkat all rätt på grund av fyndet.

6 §  Tillvaratager någon hos honom kvarglömd sak, skall vad ovan stadgas om hittegods äga motsvarande tillämpning; dock skall hittelön ej utgå.

7 §  Beträffande fynd som har samband med olycka eller händelse som avses i lagen (1990:712) om undersökning av olyckor skall iakttas vad som föreskrivs i 12 § nämnda lag.

I den mån i särskilda författningar meddelats föreskrifter angående sådant som tillvaratages å fortskaffningsmedel i allmän trafik eller inom område som hör till företag för sådan trafik, skall vad sålunda stadgats lända till efterrättelse.

8 §  Hittar någon hemdjur, skall vad i 52--57 §§ lagen om ägofred stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse, ändå att fall som där avses ej är för handen.

9 §  Påträffas föremål, vartill ägare ej finnes, inmurat eller intimrat i hus nedgrävt i marken eller dolt på annat dylikt sätt, tillkomme fyndet upphittaren och husets eller markens ägare till hälften vardera, där det ej är fornfynd.

Underlåter upphittaren att tillkännagiva fyndet, dömes till ansvar enligt vad i 10 kap 8 § brottsbalken stadgas.

9 a §  Polismyndighetens beslut i frågor som avses i denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

10 §  Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Polismyndigheten får meddela föreskrifter om tillämpningen av denna lag.

11 §  Om fartygslämningar och fornfynd, om sjöfynd samt om virke som sjunkit i allmän flottled eller flutit i land vid en sådan flottled finns det särskilda bestämmelser.