Kungörelse (1947:175) angående Postverkets ensamrätt till brevbefordran m.m.

1 §  Statens postverk äger ensamrätt till regelbunden befordran mot avgift av slutna brev ävensom öppna försändelser innehållande helt eller delvis skrivna meddelanden.

2 §  Den som driver regelbunden yrkesmässig trafik är skyldig att för postverkets räkning mot skälig ersättning befordra post.

3 §  För befordran med trafikmedel i regelbunden yrkesmässig trafik må den som betjänar sådant trafikmedel icke mottaga försändelse som i 1 § avses annorledes än för postverkets räkning eller för att avlämnas till postverket.

Utan hinder av vad i första stycket sägs må dock med trafikmedel i regelbunden yrkesmässig trafik befordras

• a) öppna försändelser innehållande skrivna meddelanden, vilka uteslutande avse uppdrag för trafikföretaget att å ort som beröres av trafiken uträtta ärenden för uppdragsgivarnas räkning,
• b) försändelser innehållande mjölknotor och liknande meddelanden jämte därtill hörande bilagor, vilka medtagas vid transport av mjölkflaskor, samt
• c) försändelser, vilka i tjänsten utväxlas mellan befattningshavare inom trafikföretaget, mellan trafikföretag, vilka sinsemellan hava samtrafik, mellan trafikföretag och dess kommissionärer, agenter eller ombud eller mellan militära myndigheter i samband med militärtransporter.

Å försändelse som i b) och c) avses skall finnas uppgift om avsändarens namn. Därjämte skall dylik försändelse förses med anteckningen ''mjölknotor'' respektive ''tjänstesak'' eller annat motsvarande uttryck. Kungörelse (1953:92).

4 §  1 mom. Den som för annans räkning än postverkets bedriver sådan postbefordran som avses i 1 § döms till böter, och vare dessutom pliktig att till postverket utge ersättning med belopp motsvarande postavgiften för försändelse, som obehörigen befordrats.

2 mom. Bryter någon mot förbud som i 3 § stadgas, straffes på sätt i 1 mom. sägs, och vare jämväl den som bedriver trafiken förfallen till enahanda ansvar, såframt förseelsen begåtts med hans vetskap. Ersättningsskyldighet varom i 1 mom. förmäles åvilar den som för befordran mottagit försändelse i strid mot förbudet i 3 § samt, därest jämväl den som bedriver trafiken straffas, denne och mottagaren en för båda och båda för en.

3 mom. Befinnes med anteckning enligt 3 § sista stycket försedd försändelse vara av sådant innehåll, att den icke bort på sätt som skett fortskaffas, är avsändaren förfallen till ansvar och ersättningsskyldighet som i 2 mom. stadgas.