Kungörelse (1954:311) om statlig garanti för lån för uppförande av lagerhus m.m. för jordbruksändamål

1 §  Lantbruksstyrelsen må bevilja statlig garanti för lån som tages i enskild kreditinrättning för

• 1. uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av uppsamlings- eller centrallagerhus för spannmål, potatis, köksväxter, frukt, bär, plantskolealster, blommor eller krukväxter med därtill hörande maskinell utrustning, förpackningslokaler, kylanordningar, anordningar för industriell bearbetning av köksväxter, frukt eller bär;
• 2. uppförande, inköp, ombyggnad eller inrättande av torkningsmagasin för spannmål eller lagringskällare för potatis, köksväxter, frukt, bär, plantskolealster, blommor eller krukväxter med därtill hörande maskinell utrustning;
• 3. anskaffande av maskinella anordningar för torkning av spannmål (spannmålstorkar) eller för rensning av spannmål (rensningsmaskiner); samt
• 4. uppförande av anläggningar för torkning av huvudsakligen vallväxter (grästorkar) och anskaffande av maskinell utrustning till sådana anläggningar.

För lån som omfattas av garanti svarar staten såsom för egen skuld till dess lånet helt återbetalats. Kungörelse (1973:35).

2 §  Lånegaranti må lämnas företagare som i större omfattning lagerhåller, förädlar eller distribuerar jordbruks- eller trädgårdsprodukter. Som förutsättning gäller att företaget kan antagas vid rationell drift bestå på lång sikt och att dess tillkomst eller fortvaro är önskvärd från allmän synpunkt. Kungörelse (1965:264).

3 §  Lånegaranti må ej avse lån å högre belopp än som motsvarar 85 % av den beräknade och godkända kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna, utgift för tomt ej inräknad.

Har sökande av lån till frukt- eller potatislagerhus tillika ansökt om statsbidrag för samma ändamål, skall vad i första stycket stadgats avse summan av lånegaranti och bidrag.

4 §  Lånegaranti får ställas endast för lån i bankaktiebolag, sparbank, hypoteksförening, jordbrukskassa eller annan kreditinrättning som lantbruksstyrelsen godkänner som långivare. Kungörelse (1973:35).

5 §  Ansökan om lånegaranti skall göras skriftligen hos lantbruksstyrelsen. Ansökningen skall innehålla uppgift om den kreditanstalt, där lånet är avsett att tagas, det belopp, för vilket lånegaranti sökes, det ändamål för vilket lånet är avsett samt sådana upplysningar i övrigt, som erfordras för prövningen av ansökningen.

6 §  Lånegaranti må ej beviljas för lån, vilket sökanden kan erhålla såsom bottenlån i sådan kreditanstalt som i 4 § sägs.

7 §  Lånegaranti må beviljas endast om sökanden för lånet ställer säkerhet, som lantbruksstyrelsen finner tillfredsställande ur det allmännas synpunkt.

Vid beviljande av lånegaranti må lantbruksstyrelsen uppställa de villkor för tillgodonjutande av garantin, som styrelsen finner erforderliga för att trygga företagets genomförande.

8 §  Beslut om beviljande av lånegaranti skall innehålla uppgift om

den kreditanstalt, där garantilånet skall sökas,

garantilånets ändamål, varvid i förekommande fall hänvisning skall ske till av lantbruksstyrelsen godkänd plan för företaget,

garantilånets belopp,

med lånegarantin förbundna särskilda villkor,

av sökanden ställd säkerhet för garantilånet,

amorteringsplan, angivande i stora drag hur lånet skall återbetalas, samt

tid inom vilken låneavtal skall hava ingåtts och ordningen för lånets utbetalande.

Vid uppgörandet av amorteringsplanen skall beaktas, att amorteringen skall påbörjas senast femte kalenderåret efter första lyftningsdagen, att amorteringstiden ej må överstiga 20 år samt att, i den mån ej annat föranledes av hänsynstagande till sökanden i övrigt åvilande skyldighet att erlägga räntor och amorteringar, lånet bör förräntas och amorteras genom erläggande av såvitt möjligt jämna annuiteter.

9 §  Beslut om beviljande av lånegaranti skall vidare innehålla förbehåll att långivaren, vid äventyr att lånegarantin eljest är förfallen, skall vara skyldig att uppsäga garantilån till återbetalning, därest

• 1) låntagaren genom oriktig uppgift föranlett beviljande av lånegarantin;
• 2) låntagaren försummar att erlägga föreskriven ränta eller amortering;
• 3) låntagaren ej fullgör vad i beslutet om lånegaranti må hava föreskrivits angående utförande eller underhåll av företaget eller eljest bryter mot i beslutet angivet villkor för tillgodonjutande av lånegarantin;
• 4) ställd säkerhet väsentligt försämras;
• 5) låntagaren utan medgivande av lantbruksstyrelsen till annan överlåter eller uthyr anläggningen eller ock annorledes avhänder sig dispositionsrätten därtill; eller

6 ) eljest sådana förhållanden inträffa, att låntagaren med hänsyn till syftet med lånegarantin uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta denna.

10 §  Den som erhållit lånegaranti är pliktig att, därest lantbruksstyrelsen så påfordrar, årligen i den ordning styrelsen bestämmer till styrelsen avgiva redovisning för företagets drift och ekonomiska ställning. Lantbruksstyrelsen äger rätt att låta på låntagarens bekostnad besiktiga företaget och taga del av driftsresultaten.

11 §  Beträffande lånegaranti, som avses i denna kungörelse, skola i övrigt i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i kungörelsen den 17 juni 1948 (nr 367) med vissa bestämmelser rörande statlig garanti för lån till yttre och inre rationalisering på jordbrukets område m.m., dock att vad där sägs om lantbruksnämnd i stället skall gälla lantbruksstyrelsen.

12 §  Lantbruksstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter rörande tillämpningen av denna kungörelse.