Lag (1957:262) om allmän energiskatt

1 §  Allmän energiskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bränslen som anges i bilaga 1 till denna lag och för elektrisk kraft.

Skatt skall betalas även för andra bränsleblandningar än sådana som tillhör tulltaxenummer 27.10 eller 38.14 förutsatt att blandningen innehåller minst 5 viktprocent av sådana oljor som erhållits ur petroleum eller ur bituminösa mineral.

2 §  Skatt utgår inte för elektrisk kraft, som

• a) framställs inom landet av producent, som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt och som inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft,
• b) till lägre effekt än 50 kilowatt utan avgift levereras av producent eller distributör till någon, som inte står i intressegemenskap med producenten eller distributören,
• c) framställs och förbrukas på fartyg eller annat transportmedel,
• d) nyttiggörs inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk kraft eller bortgår till följd av förluster vid överföring, transformering eller omformning hos producent eller distributör,
• e) framställs i ett reservkraftsaggregat, eller
• f) framställs inom landet i ett vindkraftverk av en producent som inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft.

2 a §  Skatt utgår inte för

• a) metan, som framställs genom biologiska processer,
• b) naturgas, som bortgår till följd av förluster vid transport eller omformning hos producent eller distributör,
• c) stadsgas, bensin eller gasol som används för framställning av stadsgas,
• d) flygfotogen,
• e) jetbensin,
• f) flygbensin och sådana produkter som är skattepliktiga enligt lagen (1961:372) om bensinskatt,
• g) oljeprodukter som tillhandahålls i särskild förpackning om högst fem liter.

3 a §  Under tid då riksmöte ej pågår kan riksdagens finans- och skatteutskott på förslag av regeringen bestämma om skattesats eller besluta att skatt enligt denna lag skall börja eller upphöra att utgå.

6 §  Skattskyldig är

• 1. den som inom landet producerar skattepliktigt bränsle eller förbrukar sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig vara,
• 2. den som har registrerats enligt 7 § andra stycket som återförsäljare eller förbrukare av skattepliktigt bränsle,
• 3. den som för annat ändamål än som avses i 24 § återförsäljer eller förbrukar bränsle, som förvärvats utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 §,
• 4. den som förvärvat gasol för annan användning än för drift av motorfordon men som använder gasolen för drift av motorfordon,
• 5. den som förbrukar flygfotogen för annat ändamål än drift av flygplan.

Den för vars räkning skattepliktig naturgas införs till landet anses som producent.

7 §  Den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 1 skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten.

Den som i verksamhet som i huvudsak medför skattskyldighet enligt mervärdesskattelagen (1994:200) i större omfattning återförsäljer eller förbrukar skattepliktigt bränsle eller håller sådant bränsle i lager kan registreras hos beskattningsmyndigheten som återförsäljare eller förbrukare av sådant bränsle.

Den som har registrerats som skattskyldig återförsäljare eller förbrukare enligt denna lag, lagen (1990:582) om koldioxidskatt eller lagen (1990:587) om svavelskatt, skall anses registrerad på motsvarande sätt enligt de två andra lagarna i den mån förutsättningar att bevilja sådan registrering föreligger.

Den som har varit registrerad enligt andra stycket och som därefter avregistrerats får åter medges registrering enligt andra stycket tidigast ett år efter avregistreringen.

8 §  Skattskyldigheten inträder

• 1. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 1 eller 2, då bränsle av honom levereras till köpare som inte är registrerad, eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,
• 2. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 3, då bränslet levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning,
• 3. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 4, då bränslet tas i anspråk för drift av motorfordon,
• 4. för den som upphör att vara registrerad enligt 7 §, när registreringen upphör, varvid skattskyldigheten omfattar det bränsle som då ingår i hans lager,
• 5. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 5, då bränslet tas i anspråk för annat ändamål än drift av flygplan.

Om skattepliktigt bränsle förs in i landet av annan än den som är registrerad skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

10 §  Skatten för år 1994 tas ut, om inte annat sägs i andra stycket, med i bilaga 1 angivet belopp för vikt- eller volymenhet. För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 16 §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998. I fall som avses i 8 § första stycket 3 tas dock skatten ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan skatt på gasol som används för drift av motorfordon och annan gasol.

För bränsleblandningar för vilka skatt skall tas ut enligt denna lag skall skatt dock inte tas ut för den del av blandningen som består av vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor eller metyl- eller etylestrar av fettsyror från sådana fetter eller oljor. För blandningen i övrigt tas skatten ut med belopp som gäller för oljeprodukter.

För oljor får volymen räknas om till 50° C om temperaturen överstiger 70°C när skattskyldigheten inträder.

11 §  Skattskyldig är

• 1. den som inom landet yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom producerad skattepliktig elektrisk kraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad dylik kraft, och
• 2. den som för annat ändamål än som avses i 25 § återförsäljer eller förbrukar elektrisk kraft, som förvärvats utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 §.

Vid tillämpningen av denna lag skall den för vars räkning elektrisk kraft överförs till landet och den som utan att betala avgift tar emot elektrisk kraft för vilken skatt skall betalas, anses ha producerat kraften.

Den som är skattskyldig enligt första stycket 1 skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten som producent eller distributör av elektrisk kraft.

11 a §  Distribution av elektrisk kraft anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig distribution räknas även sådan distribution som sker i former jämförliga med näringsverksamhet.

12 §  Skattskyldighet inträder

• 1. för den som är skattskyldig enligt 11 § första stycket 1, då den elektriska kraften distribueras till förbrukare, som inte är registrerad enligt 11 § (skattepliktig distribution) eller då den skattskyldige använder kraften i den egna rörelsen (skattepliktig egenförbrukning), och
• 2. för den som är skattskyldig enligt 11 § första stycket 2, då elektrisk kraft levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning.

14 §  Skatten för år 1994 tas ut per kilowattimme med

• a) 0 öre för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling,
• b) 3,6 öre för annan elektrisk kraft än som avses under a) och som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag,
• c) 6,6 öre för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i bilaga 2 till denna lag,
• d) 8,8 öre för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall.

För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 16 §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998.

15 §  Distributör av elektrisk kraft skall, om ej annat följer av andra stycket, föranstalta om uppmätning av sådan kraft med avseende på energi.

När särskilda skäl föreligger får beskattningsmyndigheten för viss distributör medgiva undantag från skyldighet enligt första stycket.

Kan den elektriska kraften icke beräknas på grundval av uppmätning får den i stället beräknas efter vad som är skäligt.

16 §  Skatten för vart och ett av kalenderåren 1995 t. o. m. 1998 skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 14 § och i bilaga 1 angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1993.

Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor, hela ören respektive tiondels ören i förhållande till de i 14 § och i bilaga 1 angivna skattebeloppen.

24 §  I deklaration som avser bränslen får avdrag göras för skatt på bränsle som

• a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse,
• b) återtagits i samband med återgång av köp,
• c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål,
• d) förbrukats eller försålts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg, när luftfartyget eller fartyget inte används för fritidsändamål eller annat privat ändamål,
• e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där,
• f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring,
• g) förbrukats för framställning av bensin eller i bilaga 1 angivet bränsle eller för produktion av skattepliktig elektrisk kraft med undantag för skatt hänförlig till den del av bränslet som motsvarar nyttiggjord värme,
• h) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare.

Avdrag enligt första stycket h) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen avser.

Avdrag får, i den mån avdrag inte har gjorts enligt första stycket, även göras för skatt på bränsle som förbrukats vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling.

25 §  I deklaration som avser elektrisk kraft får avdrag göras för skatt på elektrisk kraft, som

• a) förbrukats av eller levererats till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål eller överförts till annat land,
• b) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring eller för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning eller vid framställning av bensin eller i bilaga 1 angivet skattepliktigt bränsle,
• c) försålts med förlust för den redovisningsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från förbrukare eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft,
• d) producerats i en kraftvärmeanläggning och förbrukats för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i den egna verksamheten i den mån avdrag inte har gjorts enligt 24 § första stycket g) denna lag eller enligt 7 § 1 mom. första stycket f) lagen (1961:372) om bensinskatt.

Avdrag enligt första stycket c) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av den elektriska kraftens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på den kraft som betalningen avser.

Avdrag får även göras för skatt enligt lagen om bensinskatt och lagen (1991:838) om koldioxidskatt på bensin eller för skatt enligt denna lag och lagen om koldioxidskatt på i bilaga 1 angivet bränsle, som förbrukats vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft med undantag för skatt hänförlig till den del av bränslet som motsvarar nyttiggjord värme, allt i den mån avdrag inte gjorts enligt första stycket d) eller 24 § första stycket g) denna lag eller enligt 7 § 1 mom. första stycket f) lagen om bensinskatt.

Den som yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft som inom landet producerats i ett vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot den skatt som tas ut enligt 14 § d).

26 §  Annan än den som är registrerad får köpa in bränsle eller elektrisk kraft utan skatt eller med nedsatt skatt mot avgivande av en försäkran till leverantören att bränslet eller kraften skall användas för ett sådant ändamål som avses i 24 § första stycket c), d) eller f) eller andra stycket eller 25 § första stycket a) eller b).

27 §  Skatt på bränsle skall återbetalas om förvärvet gjorts av

• 1. utländsk beskickning eller lönat konsulat i Sverige eller sådan internationell organisation, som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall,
• 2. diplomatisk företrädare vid utländsk beskickning i Sverige och lönad konsul vid utländskt konsulat i Sverige.

Återbetalning skall även ske för skatt på bränsle om förvärvet gjorts av medlemsstats ombud vid internationell organisation med säte i Sverige och personal hos sådan organisation, om Sverige har träffat överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig organisation om detta.

Beskattningsmyndigheten prövar frågor om återbetalning av skatt. Beskattningsmyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten.

28 §  Har den som inte är skattskyldig förbrukat bränsle vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling medger beskattningsmyndigheten efter ansökan av denne kompensation för den skatt som belastat bränslet.

Har värme levererats för tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling medger beskattningsmyndigheten efter ansökan av den som producerat värmen kompensation med 9 öre per kWh levererad värme. Leverans av värme som producerats med råtallolja berättigar inte till kompensation.

29 §  Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 28 § görs skriftligen hos Beskattningsmyndigheten. Den skall omfatta en period om ett kalenderår och ges in till Beskattningsmyndigheten inom ett år efter kalenderårets utgång. Ansökan får dock omfatta en period om ett kalenderkvartal om det sammanlagda beloppet av skatt enligt denna lag och lagen (1990:582) om koldioxidskatt som avses med ansökningen för kalenderkvartalet överstiger 10 000 kronor.

Återbetalning eller kompensation medges inte för belopp som understiger 5 000 kronor av det sammanlagda beloppet för energiskatt och koldioxidskatt för ett kalenderår.

30 §  Har återbetalning eller kompensation för allmän energiskatt skett med för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottagaren skyldig att till staten återbetala vad han oriktigt erhållit. Beslut härom meddelas av Beskattningsmyndigheten. Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalnings- eller kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits.

31 §  Beslut enligt 28--30 §§ överklagas hos länsrätten.

32 §  Den som är registrerad enligt denna lag är pliktig att ordna sin bokföring och, vad angår distribution av elektrisk kraft, jämväl sin statistik på sådant sätt att enligt beskattningsmyndighetens beprövande kontroll möjliggöres

• a) i fråga om skattepliktiga bränslen, över tillverkning, inköp, försäljning samt förbrukning i egen rörelse av dylika bränslen ävensom
• b) i fråga om elektrisk kraft, över inköpt och försåld samt eljest mottagen och levererad elektrisk energi samt över den elektriska energi, som inom rörelsen producerats, förbrukats och bortgått såsom överföringsförlust m. m., så ock över debiterade och erlagda kraftavgifter.

33 §  Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.