Kungörelse (1958:558) om elektrisk svagströmslednings anordnande i förhållande till starkströmsledning

1 §  Med elektrisk svagströmsledning förstås ledning för telekommunikation (telefon, telegraf eller radio) eller för signalering, manövrering, mätning eller annat liknande ändamål, i vilken den elektriska strömmen inte har sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person, husdjur eller egendom.

Med elektrisk starkströmsledning förstås ledning, i vilken den elektriska strömmen har sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person, husdjur eller egendom. Spänning som nominellt uppgår till högst 1 000 volt växelspänning mellan fasledare eller högst 1 500 volt likspänning mellan poler benämns lågspänning. Är den nominella spänningen högre än vad som nu sagts, benämns den högspänning.

Det ankommer på Elsäkerhetsverket att med tillämpning av föreskrifterna i första och andra styckena avgöra om elektrisk ledning är att hänföra till svagströms- eller starkströmsledning.

2 §  Denna kungörelse äger icke tillämpning å tillfällig svagströmsledning som anlägges av militär trupp. I fråga om anordnandet av sådan ledning äger Försvarsmakten enligt vad därom särskilt föreskrives, efter samråd med Elsäkerhetsverket, utfärda erforderliga bestämmelser.

3 §  Den, som ämnar framdraga svagströmsledning, skall i följande fall anmäla det hos innehavare av redan befintlig starkströmsledning, som nedan angives, för samråd om lämpliga skyddsåtgärder:

• a) då svagströmsledningen skall förläggas i luften så att den korsar luftledning för starkström eller eljest framdragas i luften så nära dylik ledning att, om stolpe eller annat stöd faller eller ledare lossnar eller brister i endera ledningen, den andra ledningen kan skadas eller starkström kan överledas till svagströmsledningen;
• b) då svagströmsledningen skall förläggas i jorden så att den korsar friledning för starkström med spänning av minst fyrtiotusen volt; samt
• c) då svagströmsledningens innehavare i annat fall än i a) eller b) avses har skälig anledning räkna med att hans ledning kan komma att utsättas för farlig inverkan genom induktion eller förhöjda markpotentialer från ledning ingående i starkströmsanläggning, i vilken vid enfasigt fel kan uppkomma jordslutningsström med större styrka än femhundra ampere, eller att hans ledning kan komma att utsättas för farlig inverkan genom influens från ledning för starkström med högre spänning än etthundratusen volt.

4 §  Anmälan enligt 3 § a) eller b) erfordras icke

• a) då luftledning för svagström skall dragas över sådan luftledning för lågspänning som är försedd med skyddstråd;
• b) då svagströmsledning skall framdragas under starkströmsledning och uppläggas på stolpar för redan befintlig svagströmsledning, såvida för denna utförd skyddsanordning icke behöver ändras för att skydda jämväl de nya ledningstrådarna; eller
• c) då svagströmsledning för tillgodoseende av järnvägs eller spårvägs behov skall framdragas i jorden inom järnvägens eller spårvägens område.

Elsäkerhetsverket äger i andra fall medgiva undantag från den i 3 § stadgade anmälningsskyldigheten.

5 §  Radioantenn som utgör svagströmsledning må icke så uppsättas, att den korsar redan befintlig luftledning för starkström, eller eljest så anordnas i förhållande till denna, att risk föreligger för sådan skada eller överledning som i 3 § a) avses.

Elsäkerhetsverket äger medgiva undantag från föreskriften att antenn ej må korsa luftledning för starkström.

6 §  Innehavare av radioantenn som i 5 § sägs är pliktig tåla, att denna utan kostnad eller annan olägenhet för honom ändras eller flyttas, där så till följd av starkströmslednings framdragande erfordras för att hindra skada eller överledning som i 3 § a) avses.

7 §  Erfordras skyddsanordning mellan svagströmsledning och starkströmsledning och utföres anordningen fristående i förhållande till båda ledningarna, skall den anses utgöra del av starkströmsledningen.

8 §  Svagströmsledning skall utföras med och bibehållas vid en godtagbar teknisk standard. Till ledningen hörande skyddsanordning skall hållas i sådant skick, att det skydd anordningen är avsedd att lämna icke äventyras.

9 §  Inom område med detaljplan, skall luftledning för svagström vid korsning med sådan befintlig luftledning för lågspänning som är försedd med skyddstråd dras fram över lågspänningsledningen och eljest förläggas på sådan höjd över marken som föreskrivs av Elsäkerhetsverket.

Utgörs svagströmsledningen av luftkabel, får den dock förläggas under lågspänningsledningen, om erforderliga skyddsåtgärder vidtas. Elsäkerhetsverket får i andra fall medge, att svagströmsledningen dras fram under lågspänningsledningen.

10 §  Där luftledning för svagström är framdragen inom område med detaljplan, är ledningens innehavare, där så erfordras för att friledning för lågspänning skall kunna jämte skyddstråd dras fram under svagströmsledningen, skyldig att på bekostnad av lågspänningsledningens innehavare höja sin ledning vid korsningsstället till högst nio meter över marken, räknat till ledningens lägsta ledare vid en temperatur av +50 grader Celsius.

11 §  Om detaljplan har antagits för ett område, inom vilket luftledning för svagström och luftledning för lågspänning dragits fram, är svagströmsledningens innehavare skyldig att ändra sin ledning för att ledningarna skall bli från säkerhetssynpunkt tillfredsställande anordnade om Elsäkerhetsverket finner att ändringen behövs.

12 §  De närmare föreskrifter om svagströmslednings anordnande i förhållande till starkströmsledning, som behövs utöver vad som föreskrivs i denna kungörelse, får meddelas av Elsäkerhetsverket efter samråd med Post- och telestyrelsen och Trafikverket.

Innehavare av svagströmsledning är pliktig att iaktta de särskilda villkor i fråga om ledningens anordnande i förhållande till starkströmsledning, vilka av säkerhetsskäl beslutas av Elsäkerhetsverket.