Lag (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

1 §  Pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestäms av skattemyndigheten i det län den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle ha taxerats till sådan skatt, om den försäkrade varit bosatt i riket.

För annan försäkrad än som i första stycket sägs skall den pensionsgrundande inkomsten bestämmas av Skattemyndigheten i Stockholms län.

1 a §  Beslut om pensionsgrundande inkomst får fattas genom automatisk databehandling i det fall skälen för beslutet enligt 20 § första stycket 1 förvaltningslagen (1986:223) får utelämnas.

1 b §  Beslut enligt denna lag får sättas upp i form av ett elektroniskt dokument.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

2 §  Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgörs av annan inkomst än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt. Ändras ett taxeringsbeslut av förvaltningsdomstol eller - efter utgången av november taxeringsåret - av skattemyndighet, skall verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändras endast om ändringsbeslutet föranleder avvikelse från nämnda beräkning med minst 1 000 kronor.

3 §  Inkomst av anställning, för vilken den försäkrade inte är skattskyldig här i riket enligt kommunalskattelagen (1928:370), inkomst av anställning, för vilken den försäkrade är skattskyldig enligt lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt inkomst av anställning för vilken den försäkrade är skattskyldig enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl. och för vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla enligt EES-avtalet skall bestämmas med ledning av särskild uppgift från arbetsgivaren. Sådan uppgift skall senast den 31 januari året näst efter det år, som inkomsten avser, avlämnas till den myndighet, som avses i 3 kap. 58 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter. I uppgiften skall anges den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress samt beloppet av den utbetalade lönen eller ersättningen och den tidrymd som denna avser. Vidare skall i uppgiften anges, om den försäkrade fått skattepliktiga naturaförmåner. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen av denna lag även den som utgivit bidrag som avses i 11 kap. 2 § första stycket m) lagen (1962:381) om allmän försäkring.

3 a §  Pensionsgrundande inkomst behöver inte fastställas om pensionspoängen beräknad enligt 11 kap. 6 § första och tredje styckena lagen (1962:381) om allmän försäkring uppenbarligen skulle understiga pensionspoäng som avses i sista stycket samma paragraf och tilläggspensionsavgift ej heller skall påföras den försäkrade för året.

4 §  Vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst skall, utöver vad som framgår av lagen om allmän försäkring, gälla följande.

Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 kap. 14-17 §§ skattebetalningslagen (1997:483). När skäl föreligger får avvikelse ske från förmånsvärde som skattemyndigheten bestämt enligt 9 kap. 2 § andra stycket skattebetalningslagen.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.

Särskilda föreskrifter angående beräkning av sådan inkomst av anställning, som enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt hänförs till intäkt av näringsverksamhet meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Vid beräkning av inkomst av annat förvärvsarbete får från inkomst av en viss förvärvskälla inte dras av underskott i annan förvärvskälla.

5 §  Efter föreläggande av riksförsäkringsverket eller skattemyndighet åligger det försäkrad och hans arbetsgivare att i den omfattning och inom den tid, som angetts i föreläggandet, meddela de upplysningar, som behövs för beräkning av pensionsgrundande inkomst för den försäkrade.

6 §  Skattemyndigheten skall se till att ärendena blir tillräckligt utredda. Den försäkrade skall ges tillfälle att yttra sig innan hans ärende avgörs, om det inte är onödigt.

I fråga om den försäkrades rätt att få del av uppgifter som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och få tillfälle att yttra sig över dem gäller bestämmelserna i 17 § förvaltningslagen (1986:223).

7 §  Uppmärksammas att pensionsgrundande inkomst blivit oriktigt beräknad på grund av felräkning, misskrivning, annat uppenbart förbiseende eller ovetskap om förhållande som påverkar beräkningen av den pensionsgrundande inkomsten, skall, sedan den försäkrade erhållit tillfälle att yttra sig, beräkningen ändras, om felaktigheten inte är att anse som ringa. Detsamma gäller då vid bestämmande av avgiftsunderlag enligt skattebetalningslagen (1997:483) belopp, som ingår i inkomst av anställning, ansetts inte skola inräknas i avgiftsunderlaget eller belopp, som ingår i inkomst av annat förvärvsarbete, hänförts till sådant underlag. Ändring, som i detta stycke sägs, får inte göras efter utgången av sjunde året efter det år, som inkomsten avser.

Har för ett år beräknats mer än en pensionsgrundande inkomst för försäkrad, skall den pensionsgrundande inkomst, som icke bort beräknas, undanröjas.

8 §  Har belopp, som enligt försäkrads självdeklaration utgör inkomst av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne underrättas om beslutet med angivande av skälen för beslutet och möjligheten till omprövning enligt 8 a §.

Pensionsgrundande inkomst skall angivas på skattsedel å slutlig skatt när så kan ske. I annat fall skall särskild underrättelse om den pensionsgrundande inkomst som bestämts sändas till den försäkrade. Sådan underrättelse behöver dock icke sändas till försäkrad som avses i 1 kap. 3 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

8 a §  Skattemyndigheten skall ompröva sitt beslut om den försäkrade begär det eller om det finns andra skäl.

Vill den försäkrade begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det femte året efter taxeringsåret.

Om den försäkrade gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i andra stycket fått kännedom om ett beslut som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om den pensionsgrundande inkomstens storlek, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut, får omprövningsbeslut som är till den försäkrades fördel meddelas före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den försäkrade får inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret om inte förutsättningar för ändring enligt 7 § föreligger.

9 §  Underrättelser som avses i 8 och 8 a §§ skall sändas till den försäkrade i vanligt brev. Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas eller delges den försäkrade.

10 §  Handlingar, som har upprättats för beräkning av pensionsgrundande inkomst eller som har avlämnats eller tillhandahållits enligt någon bestämmelse i denna lag, får inte tillhandahållas annan tjänsteman än den som för sin befattning bör få del av dessa. Ledamöter i skattenämnden eller länsrätten får ta del av handlingar som nyss har sagts.

Den som får ta del av sådana handlingar, som avses i första stycket, får också ta del av självdeklarationer och andra uppgifter eller handlingar som har avlämnats till ledning vid årlig taxering, handlingar som har upprättats vid taxeringskontroll enligt taxeringslagen (1990:324), samt handlingar som har avlämnats till ledning för uppbörd av skatt, om han behöver det för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag.

11 §  Skattemyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos länsrätten av den försäkrade och riksförsäkringsverket.

Överklagande av den försäkrade skall vara skriftligt och ha kommit in före utgången av det femte året efter taxeringsåret. Om beslutet har meddelats efter den 30 juni femte året efter det taxeringsår som beslutet avser och den försäkrade har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då den försäkrade fick del av beslutet.

Överklagande av riksförsäkringsverket skall vara skriftligt och ha kommit in inom tidsfrist som enligt 8 a § fjärde stycket gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Verket får även begära ändring enligt 8 a §. Verket får överklaga också till förmån för en enskild part.

Bestämmelserna i 6 kap. 5--7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när en försäkrad överklagat skattemyndighetens beslut.

12 §  Bestämmelserna i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om förvaltningsmyndighets partsställning gäller inte i fråga om mål som överklagas enligt denna lag. I ett mål, där en enskild part överklagar ett beslut hos länsrätt eller kammarrätt, bestämmer Riksförsäkringsverket om verket skall vara part i målet. Om verket har beslutat att inte vara part får rätten ändå förelägga verket att svara i målet, om det finns skäl till det. Om en enskild part klagar till kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i kammarrätten.

Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av länsrätten eller kammarrätten även om verket inte har varit part där. Om en enskild part klagar över kammarrättens avgörande är verket alltid motpart i Regeringsrätten.

13 §  Skattemyndighetens, länsrättens och kammarrättens beslut skall gälla även om beslutet har överklagats.