Utfärdad: 1973-06-05
Ikraftträdande: 1973-06-05
Ändring införd:
1 § Befälhavare på svenskt fartyg är skyldig att på fartyget medtaga sjömän som avses i 346 § sjölagen (1891 nr 35 s. 1) i den mån lämpliga egna sovplatser kan beredas dem och under förutsättning att de ombordvarandes bekvämlighet eller förmåner ej lider oskäligt intrång därigenom.
Kan betryggande säkerhetsåtgärder ej skäligen vidtagas, är befälhavaren ej skyldig medtaga sjöman som på grund av sjukdom kan utgöra fara för ombordvarandes liv och hälsa.
2 § Medtages sjöman i särskilt för passagerare avsett utrymme, för vars begagnande fastställd taxa finnes, är fartygets redare berättigad till ersättning med det belopp som anges i taxan eller det lägre belopp varom överenskommelse kan ha träffats.
3 § Medtages sjöman i annat utrymme än som avses i 2 § utgår, om ej lägre pris avtalats, ersättning till fartygets redare i ett för allt för dygn med
Ersättning utgår från och med det dygn då den som skall medtagas inställer sig ombord till och med det dygn då han lämnar fartyget. För dygn, under vilket han utför arbete för redarens eller befälhavarens räkning, utgår icke ersättning.
När skäl föranleder därtill, får i första stycket angivna belopp ökas med högst hälften.
4 § Har någon, som enligt denna kungörelse medtagits på fartyg, uppsåtligen eller av oaktsamhet under resan tillfogat fartygets ägare skada kan denne genom beslut av chefen för utrikesdepartementet tillerkännas ersättning för skadan av statsmedel efter vad som prövas skäligt dock icke med högre belopp än 4 000 kronor.
6 § Vägrar fartygsbefälhavare att på sitt fartyg medtaga sjöman, när han anmodas därtill av svensk utlandsmyndighet, skall han på myndighetens begäran lämna skriftlig uppgift om de skäl på vilka han grundar sin vägran.
Kungörelse (1973:521) om ersättning i vissa fall då sjömän medtages på svenskt fartyg
Myndighet: Utrikesdepartementet UDR
Uppslagsord: sjöman,fartyg