Lag (1974:922) om kreditpolitiska medel

1 §  Kreditpolitiska medel enligt denna lag är likviditetskrav, utlåningsreglering, emissionskontroll, allmän placeringsplikt, särskild placeringsplikt och räntereglering.

2 §  I denna lag förstås med

• 1. bankinstitut: bankaktiebolag, sparbank, central föreningsbank och utländskt bankföretag som fått regeringens tillstånd att driva bankrörelse från filial här i landet,
• 2. försäkringsinstitut: allmänna pensionsfonden och försäkringsföretag med svensk koncession,
• 3. kreditinstitut: bankinstitut, lokal föreningsbank, kreditaktiebolag, finansbolag, värdepappersinstitut, försäkringsinstitut, landshypoteks- och stadshypoteksinstitutionerna och Svenska skeppshypotekskassan.

3 §  Om det behövs för att uppnå de mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet, kan regeringen på framställning av fullmäktige i riksbanken förordna att riksbanken får använda kreditpolitiskt medel.

Förordnande om utlåningsreglering, placeringsplikt eller räntereglering får meddelas endast om synnerliga skäl föreligger.

4 §  Förordnande kan avse ett eller flera slag av bankinstitut, försäkringsinstitut eller annat kreditinstitut och, i fråga om emissionskontroll och räntereglering, även annan.

Förordnande om utlåningsreglering eller räntereglering skall begränsas till viss tid, högst ett år. Förordnande om annat kreditpolitiskt medel gäller tills vidare, om annat ej anges.

5 §  Har förordnande om kreditpolitiskt medel givits, meddelar riksbanken de föreskrifter som behövs för användningen av sådant medel.

6 §  I fråga om likviditetskrav, utlåningsreglering, placeringsplikt eller räntereglering får riksbanken

• 1. begränsa användningen till ett eller flera slag av institut,
• 2. undantaga visst institut, om särskilda skäl föreligger,
• 3. utfärda olika föreskrifter för skilda institut.

7 §  Förordnande om likviditetskrav kan avse bankinstitut.

8 §  Med likviditetskrav avses att bankinstituts likvida medel vid viss tidpunkt skall uppgå till ett belopp som svarar mot viss andel, högst femtiofem procent, av institutets förbindelser med de avdrag och undantag som riksbanken anger enligt 9 § 4 och 5.

9 §  Riksbanken anger

• 1. den tidpunkt då likviditetskrav skall vara uppfyllt (beräkningstidpunkt),
• 2. det procenttal som skall gälla för likviditetskravet,
• 3. vilka tillgångar som får räknas som likvida medel,
• 4. vilka skulder som skall avdragas från summan av tillgångarna enligt 3,
• 5. i vad mån undantag från förbindelserna får göras.

Som likvida medel skall alltid räknas

• 1. skattkammarväxlar, obligationer och andra förbindelser som utfärdats av staten,
• 2. obligationer som utfärdats av Sveriges allmänna hypoteksbank och som avser kreditgivning till främjande av jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens långsiktiga utveckling,
• 3. sådana obligationer som utfärdats av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan eller kreditaktiebolag och som avser kreditgivning för nyproduktion av bostäder eller, i den mån statligt bostadslån utgår, för annat byggande.

10 §  I fråga om bankaktiebolag, vars förbindelser huvudsakligen utgöres av inlåning från en särskild grupp av bankinstitut, gäller att sådan inlåning avdrages från summan av de likvida medlen endast i den mån tillgodohavande hos institut i gruppen upptagits som likvida medel.

Beträffande bankaktiebolag på vilket första stycket äger tillämpning får riksbanken föreskriva högre procenttal än som anges i 8 §.

14 §  Förordnande om utlåningsreglering kan avse bankinstitut, försäkringsföretag med svensk koncession eller finansbolag.

15 §  Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp (maximibelopp) fastställs för

• 1. utlämnade lån,
• 2. beviljade men ej utlämnade lån,
• 3. garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning, eller för
• 4. värdet av lös egendom, som finansbolag för att medverka till finansiering upplåter till nyttjande (leasingobjekt) sedan ett förordnande om utlåningsreglering har trätt i kraft.

Med lån jämställs likvider för fordringar som finansbolag förvärvar för att medverka till finansiering.

16 §  Riksbanken fastställer för en viss tidpunkt (beräkningstidpunkt) eller för en viss tidsperiod (beräkningsperiod) ett maximibelopp enligt 15 § i förhållande till lånens eller garantiförbindelsernas storlek eller leasingobjektens värde vid en viss tidpunkt eller på annat sätt. Därvid får riksbanken ge skilda regler för utlåning, garantiförbindelser eller leasingobjekt avseende olika ändamål.

17 §  Med emissionskontroll avses att obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda skuldebrev ej får utan tillstånd av riksbanken utges av annan än riksgäldskontoret och att andra skuldebrev, som ej avser inlåning på räkning från allmänheten, ej får utan sådant tillstånd utges av kreditinstitut. Från emissionskontroll undantas dock obligationer som bankinstitut utger och vars löptid är högst ett år.

18 §  Riksbanken anger vilka slag av värdepapper som ej får utges utan tillstånd enligt 17 § och från vilken tidpunkt emissionskontrollen gäller.

19 §  Förordnande om allmän placeringsplikt kan meddelas för att tillgodose behovet av långfristig kredit åt staten eller för bostadsbyggandet. Sådant förordnande kan avse bankinstitut eller försäkringsinstitut.

20 §  Med allmän placeringsplikt avses skyldighet för ett bankinstitut eller ett försäkringsinstitut att under en viss tidsperiod (beräkningsperiod) förvärva eller öka sitt innehav av prioriterade placeringsobjekt så att förvärvet eller ökningen av innehavet utgör antingen

• 1. en viss andel av ökningen under samma tid av institutets totala placeringar (marginalkvot) eller
• 2. en viss andel av institutets totala placeringar (totalkvot).

21 §  Riksbanken anger vilka placeringar som är prioriterade och hur underlaget för beräkningen av placeringsplikten skall bestämmas.

22 §  Förordnande om särskild placeringsplikt kan meddelas för att tillgodose behovet för bostadsbyggandet av kredit under byggnadstid (byggnadskredit). Sådant förordnande kan avse bankinstitut.

23 §  Med särskild placeringsplikt avses skyldighet för bankinstitut att lämna byggnadskredit för särskilt angivet byggnadsföretag, för vilket statligt bostadslån utgår eller kommer att utgå och för vilket kommunal borgen föreligger.

24 §  Riksbanken anger vilket eller vilka bankinstitut som skall lämna byggnadskredit för visst byggnadsföretag.

25 §  Förordnande om räntereglering kan avse andra kreditinstitut än finansbolag och, i fråga om inlåning, även annan som driver inlåning på räkning av det slag bank allmänt begagnar.

26 §  Med räntereglering avses att högsta eller lägsta ränta fastställes för inlåning eller att högsta ränta fastställes för utlåning av pengar. Sådan reglering omfattar ej ränta som fastställts i särskild ordning eller som beräknas enligt särskilda bestämmelser.

Med ränta likställes varje annan gottgörelse, som utgör ersättning vid lån av pengar.

27 §  Riksbanken får bestämma olika räntor för skilda slag av in- eller utlåning.

28 §  Kreditinstitut skall efter anmodan av riksbanken lämna de uppgifter som riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditpolitiskt medel behöver användas eller för att tillämpa meddelat förordnande. Uppgiftsskyldighet som sagts nu åligger även annan som kan omfattas av förordnande enligt 25 §.

Riksbanken får föreskriva att uppgift om ränteändring skall lämnas senast femton dagar före ändringen.

29 §  Kreditinstitut eller annan, som åsidosätter föreskrift som meddelats med stöd av förordnande enligt denna lag, skall till statsverket erlägga särskild avgift.

Fråga om särskild avgift prövas av riksbanken.

30 §  Särskild avgift skall utgöra, vid åsidosättande av föreskrift i fråga om

• 1. likviditetskrav, ett belopp som svarar mot ränta på underskottet för tiden från föregående beräkningstidpunkt eller, om tidigare beräkning ej skett, från det föreskriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperioden, varvid räntesatsen för år får överstiga riksbankens diskonto med högst tre procentenheter,
• 2. utlåningsreglering, ett belopp som för tiden från den föregående beräkningstidpunkten eller, om en tidigare beräkning ej skett, från det föreskriften trätt i tillämpning eller för beräkningsperioden svarar mot ränta på det belopp med vilket utlåningen, garantiförbindelserna eller leasingobjektens värde överskridit den fastställda gränsen, varvid räntesatsen för år får med högst tre procentenheter överstiga riksbankens diskonto,
• 3. emissionskontroll, högst två procent av hela lånesumman för varje år av den för lånet bestämda längsta löptiden,
• 4. allmän placeringsplikt, ett belopp som för beräkningsperiod svarar mot ränta på den del av ålagd placeringsplikt för perioden eller för perioden och tidigare beräkningsperioder sammantagna som ej uppfyllts, varvid räntesatsen för år får med högst tre procentenheter överstiga riksbankens diskonto,
• 5. särskild placeringsplikt, högst fem procent av den del av ålagd placeringsplikt som ej uppfyllts,
• 6. räntereglering, två gånger det belopp med vilket räntan avvikit från den ränta som skolat utgå enligt fastställd räntesats.

Vid tillämpning av första stycket 1 får utjämning ske mellan över- och underskott vid olika beräkningstidpunkter eller under två eller flera beräkningsperioder och räntan beräknas på det genomsnittliga underskottet.

31 §  Föreligger särskilda skäl får särskild avgift nedsättas eller efterges.

32 §  Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i samband med fullgörande av skyldighet enligt 28 § första stycket dömes till böter, om gärningen ej är belagd med straff i brottsbalken.

I ringa fall dömes ej till ansvar.

33 §  Mot riksbankens beslut enligt denna lag får talan ej föras.