Oljekrislag (1975:197)

1 §  Denna lag tillämpas för att säkerställa fullföljandet av Sveriges åtaganden i det avtal om ett internationellt energiprogram (IEP) som undertecknades i Paris den 18 november 1974.

2 §  Skall Sverige fullgöra skyldighet att begränsa oljekonsumtionen enligt artiklarna 13 och 14 i det avtal som anges i 1 §, får regeringen föreskriva, att bestämmelserna i 6-9 §§ ransoneringslagen (1978:268), helt eller delvis, skall äga tillämpning under viss tid, högst ett år varje gång.

Föreskrift som avses i första stycket skall inom en månad underställas riksdagen för dess prövning huruvida föreskriften skall bestå. Underlåtes detta eller godkänner riksdagen ej föreskriften inom två månader från det underställningen har skett, är föreskriften förfallen.

3 §  Skall Sverige fullgöra tilldelningsskyldighet enligt artiklarna 13-15 och 17 i det avtal som anges i 1 §, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta att ägare eller innehavare av råolja eller oljeprodukter skall avstå förnödenheten till staten eller annan. Sådant beslut får också innebära att ägare eller innehavare av förnödenhet som har sagts nu eller av fastighet, anläggning, transportmedel eller annan egendom ålägges att utöva den verksamhet som har samband med produktion, iståndsättande eller användning av egendomen inom ramen för hans vanliga verksamhet eller med transport av egendomen.

4 §  Kan beslut enligt 3 § antagas bli behövligt för viss egendom, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer i avvaktan på beslutet förbjuda egendomens ägare eller innehavare att överlåta, förbruka, skada eller förflytta egendomen. Meddelas ej beslut enligt 3 § inom 30 dagar därefter, upphör förbudet att gälla. Om särskilda skäl föreligger, kan tiden förlängas med högst 30 dagar.

5 §  Ägare eller innehavare av egendom som avses med beslut enligt 3 eller 4 § är skyldig att upplägga, förvara och vårda egendomen samt att avlämna den på tid och plats som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

6 §  Vid beslut enligt 3 eller 4 § skall tillses att den vars rätt beröres av beslutet icke lider större förfång än som är nödvändigt.

7 §  I fråga om ersättning för egendom som tages i anspråk enligt denna lag äger 19-21 §§ och 22 § första stycket ransoneringslagen (1978:268) samt 17 § andra stycket, 36 § och 41-44 §§ förfogandelagen (1978:262) motsvarande tillämpning.

8 §  Ersättning bestäms av en nämnd, oljekrisnämnden, som består av ordförande och fyra andra ledamöter. Ordföranden och ytterligare en ledamot skall vara eller ha varit ordinarie domare.

För varje ledamot finns en eller flera ersättare. Bestämmelserna i övrigt om ledamot gäller även ersättare.

Mot nämndens beslut enligt denna lag får talan ej föras.

9 §  Ledamöterna i oljekrisnämnden utses för viss tid av regeringen.

10 §  Ledamot skall vara svensk medborgare. Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får ej utöva befattning som ledamot.

Innan ledamot börjar tjänstgöra i oljekrisnämnden, skall han ha avlagt domared.

11 §  Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare skall tillämpas på ledamot i oljekrisnämnden.

12 §  Oljekrisnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande.

I fråga om omröstning i nämnden skall 16 kap. rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar.

13 §  Uppkommer fråga om skyldighet för staten att utge ersättning, bevakas statens rätt inför nämnden av ombud som regeringen utser.

14 §  Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar de föreskrifter om uppgiftsskyldighet som behövs för uppfyllandet av Sveriges åligganden beträffande det informationssystem rörande den internationella oljemarknaden som anges i kapitel V i det i 1 § angivna avtalet.

15 §  Myndighet som regeringen bestämmer får förelägga uppgiftsskyldig att enligt meddelade anvisningar tillhandahålla avtal, handelsböcker, korrespondens och andra handlingar. Uppgiftsskyldig får även kallas att inställa sig inför myndighet.

16 §  Efterkommes ej anmaning att lämna föreskriven uppgift får den försumlige föreläggas vid vite att fullgöra sin skyldighet. Vite får också utsättas vid meddelande av föreläggande eller kallelse enligt 15 §.

17 §  Den som efter kallelse enligt 15 § inställer sig inför myndighet har rätt till ersättning för inställelsen enligt grunder som fastställes av regeringen.

18 §  Har upphört att gälla genom lag (1980:227).

19 §  Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa,

• 1. underlåter att efterkomma beslut enligt 3 eller 4 §, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken,
• 2. underlåter att fullgöra skyldighet som åligger honom enligt 5 §,
• 3. underlåter att följa föreskrift som har meddelats enligt 14 §,
• 4. lämnar osann uppgift vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, om åtgärden innebär fara i bevishänseende.

Företagare ansvarar för gärning som begås i hans rörelse, om han haft eller bort ha vetskap om gärningen.

21 §  Vägrar eller försummar någon att på föreskrivet sätt eller i rätt tid tillhandahålla egendom, som omfattas av beslut enligt 3-5 §§, får Polismyndigheten lämna det biträde som behövs.

22 §  Förekommer vid domstol mål om utdömande av vite, som har utsatts enligt denna lag, eller om brott enligt lagen, och kan målets offentliga handläggning medföra skada för någon genom yppande av affärs- eller driftförhållande, får domstolen förordna att målet skall handläggas inom stängda dörrar.

23 §  Beslut enligt 3-5 och 14-16 §§ får överklagas till regeringen. Sådana beslut gäller omedelbart om inte annat anges.

Beslut om ersättning enligt 17 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.