Förordning (1975:542) om tillämpning av konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter

1 §  Artiklarna I--VII i konventionen den 3 mars 1973 om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter och de till konventionen hörande bilagorna I--III skall gälla som svensk rätt. Konventionen har den lydelse som framgår av en vid denna förordning fogad bilaga.

Utöver vad som föreskrivs i artikel IV punkt 4 och artikel V punkt 3 gäller dock bestämmelserna i 2 a--2 c §§.

Bilagorna till konventionen har den lydelse som framgår av lantbruksstyrelsens författningssamling (LSFS 1987:37). Om en ändring görs i bilagorna enligt artiklarna XV och XVI i konventionen, får lantbruksstyrelsen föreskriva att ändringen skall gälla som svensk rätt.

2 §  Vad som sägs i konventionen om administrativ myndighet avser för Sveriges del lantbruksstyrelsen, och vad som sägs i konventionen om vetenskaplig myndighet avser statens naturvårdsverk.

2 a §  Införsel av levande exemplar av djur- eller växtart som har tagits upp i bilaga II eller III till konventionen får inte ske utan tillstånd av lantbruksstyrelsen (införseltillstånd).

Vad som sägs i första stycket gäller till och med februari 1990 även delar eller produkter av afrikansk elefant (Loxodonta africana).

I ärende om införseltillstånd skall lantbruksstyrelsen samråda med statens naturvårdsverk.

Innan införseltillstånd beviljas skall importören visa upp sådant tillstånd eller certifikat som krävs enligt konventionen.

2 b §  Införseltillstånd får inte beviljas om statens naturvårdsverk anser att införseln kommer att påverka artens överlevnad ogynnsamt.

2 c §  Införseltillstånd som avser djur får beviljas endast under förutsättning att

• 1. importören visar att införseln skall ske direkt från det land där djuret är fångat eller uppfött (ursprungsland),
• 2. syftet med införseln inte strider mot föreskrifter om förbud mot eller villkor för att hålla djur i fångenskap, samt
• 3. importören visar att transporten kommer att genomföras på ett sätt som är tillfredsställande från djurskyddssynpunkt.

Utan hinder av första stycket 1 får införseltillstånd beviljas för att tillgodose vetenskapligt ändamål eller om det annars finns särskilda skäl.

Beviljas införseltillstånd skall importören i god tid före införseln underrätta tullmyndigheten om den tidpunkt vid vilken införseln avses ske.

3 §  Införsel eller utförsel av sådant exemplar av djur eller växt som avses i konventionen får ske endast över tullplats som lantbruksstyrelsen bestämmer efter samråd med generaltullstyrelsen.

4 §  Lantbruksstyrelsen skall föra det register som avses i artikel VIII punkt 6 i konventionen. Det åligger vidare styrelsen att utarbeta de rapporter som avses i samma artikel punkt 7.

5 §  Vid tvist mellan Sverige och främmande stat, som är bunden av konventionen, om tolkningen eller tillämpningen av konventionen skall lantbruksstyrelsen rådgöra med den administrativa myndighet som har utsetts i den främmande staten enligt konventionen.

6 §  Vid prövning av fråga om införsel eller utförsel av sådant exemplar av djur eller växt som avses i konventionen får lantbruksstyrelsen godtaga tillstånd eller certifikat som har utfärdats av behörig myndighet i stat som ej tillträtt konventionen, om innehållet i handlingen motsvarar de krav som ställts i konventionen.

7 §  Om ansvar och förverkande i fall där olovlig införsel eller utförsel har skett av sådant exemplar av djur eller växt som avses i konventionen finns bestämmelser i lagen (1960:418) som straff för varusmuggling.

Lantbruksstyrelsen meddelar föreskrifter om hur det skall förfaras med exemplar som förklarats förverkat.

8 §  I fråga om rätt att hantera oförtullad vara som ej får införas på grund av denna förordning gäller lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Återutförsel enligt 2 § 4 nämnda lag får ske till exportlandet.

Lantbruksstyrelsen får föreskriva begränsning av rätten enligt första stycket att hantera oförtullad vara.

8 a §  Importör eller exportör skall betala för följande åtgärder med anledning av konventionen, nämligen

• 1. handläggning av fråga om import- eller exporttillstånd,
• 2. omhändertagande av gods,
• 3. kontroll, inspektion eller annan därmed jämförlig åtgärd.

Beträffande i första stycket angiven åtgärd avseende gods i transportmedel är även transportmedlets ägare och, i förekommande fall, befälhavare ansvariga för betalningen.

Avgift skall utgå enligt taxa som fastställes av lantbruksstyrelsen efter samråd med riksrevisionsverket. I taxan skall anges hur avgift skall beräknas när taxan saknar tillämplig bestämmelse om avgift.

8 b §  Lantbruksstyrelsens beslut i särskilda fall enligt denna förordning överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Lantbruksstyrelsens beslut i andra fall enligt denna förordning överklagas hos regeringen genom besvär.

9 §  Ytterligare föreskrifter för verkställighet av konventionen meddelas av lantbruksstyrelsen. Innan föreskrift som berör annan myndighets verksamhetsområde meddelas, skall samråd med den myndigheten ske.