Lag (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar

1 §  Författningar som har beslutats av riksdagen eller regeringen eller av en myndighet under regeringen eller riksdagen ska kungöras enligt denna lag, om inte annat följer av 2 §. Detsamma gäller de internationella överenskommelser och de ändringar i sådana som enligt författning ska gälla som svensk rätt.

Med författningar ska i denna lag förstås lagar, förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som föreskrifter.

Rättsakter som innefattar föreskrifter beslutade av Europeiska unionen och som enligt lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen gäller här i landet, kungörs i Europeiska unionens officiella tidning.

2 §  I fråga om andra författningar än lagar gäller att 4-9 §§ inte tillämpas på en författning

• 1. som på grund av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inte får lämnas ut till envar eller
• 2. som endast reglerar en statlig myndighets inre förhållanden eller förhållandet mellan statliga myndigheter inbördes, förutsatt att författningen inte innehåller något som kan vara av väsentligt intresse för utomstående eller för berörda arbetstagares eller uppdragstagares rättsställning.

Regeringen får meddela föreskrifter om att följande föreskrifter inte behöver kungöras på det sätt som anges i 9 §:

• 1. Föreskrifter som avses i 41 § väglagen (1971:948).
• 2. Lokala trafikföreskrifter.
• 3. Föreskrifter med särskilda trafikregler som har meddelats av en statlig väghållningsmyndighet.
• 4. Föreskrifter som avses i 3 kap. 11 § ordningslagen (1993:1617).
• 5. Föreskrifter om förbud mot eldning utomhus och liknande förebyggande åtgärder mot brand som har meddelats av en länsstyrelse.

Regeringen får också meddela föreskrifter om att föreskrifter om högsta tillåtna färdhastighet eller om bärighetsklasser för vägar inte behöver kungöras på det sätt som anges i 6 §.

3 §  För kungörande av författningar skall finnas

• 1. Svensk författningssamling,
• 2. författningssamlingar för centrala myndigheter under regeringen,
• 3. författningssamlingar för riksdagsförvaltningen och för förvaltningsmyndigheter under riksdagen,
• 4. en författningssamling för varje län.

4 §  Lagar och förordningar ska kungöras i Svensk författningssamling.

Om möjligheten att överblicka författningsmaterialet underlättas eller det finns andra särskilda skäl, får regeringen bestämma att en av regeringen beslutad författning i stället ska kungöras i någon annan angiven författningssamling. Om det finns synnerliga skäl, får regeringen bestämma att en sådan författning ska kungöras i någon annan angiven publikation.

Om utomordentliga förhållanden kräver det får regeringen besluta att en författning ska kungöras på något annat sätt än som anges i första stycket. Den tid som annars räknas från kungörande i Svensk författningssamling ska då i stället räknas från det kungörande som regeringen beslutat.

5 §  Regeringen ska se till att Svensk författningssamling publiceras elektroniskt på en särskild webbplats.

En författning ska anses kungjord när den har publicerats i Svensk författningssamling på webbplatsen.

6 §  Författningar som beslutas av centrala myndigheter under regeringen skall kungöras i den författningssamling som myndigheten enligt regeringens beslut låter ge ut eller, om en sådan författningssamling saknas, i någon annan av regeringen bestämd författningssamling som ges ut genom en central myndighets försorg.

Om författningen skall gälla endast inom ett eller några län, kan myndigheten besluta att författningen i stället skall kungöras i det berörda länets författningssamling.

Om det inte finns någon författningssamling i vilken kungörandet kan ske, skall författningen kungöras i Svensk författningssamling. I övrigt får en sådan författning som avses i första stycket kungöras i Svensk författningssamling endast när det av särskilda skäl anses vara den lämpligaste åtgärden.

7 §  Regeringen får medge att central myndighet under regeringen kungör författning på annat sätt än i författningssamling. Sådant medgivande får dock lämnas endast om det finns synnerliga skäl.

8 §  Författningar som beslutas av riksdagsförvaltningen skall kungöras i en författningssamling som riksdagsförvaltningen låter utge.

Författningar som beslutas av en förvaltningsmyndighet under riksdagen skall kungöras i en författningssamling som utges genom myndighetens försorg eller på annat sätt som riksdagen föreskriver.

9 §  Författningar som beslutas av en länsstyrelse eller av någon annan regional eller lokal statlig myndighet som är underordnad regeringen skall kungöras i författningssamlingen för det län inom vilket myndigheten har sitt säte. Länets författningssamling ges ut genom länsstyrelsens försorg.

Om utomordentliga förhållanden kräver det, kan regeringen medge att författningen kungörs på något annat sätt än i länets författningssamling.

10 §  Om kungörandet av kommunala författningar gäller vad som är särskilt föreskrivet.

11 §  Finns bestämmelse om att viss författning skall kungöras på annat sätt än som följer av denna lag skall även den bestämmelsen gälla.

På kungörande i ortstidning enligt bestämmelse som avses i första stycket skall 3 § lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. ha motsvarande tillämpning.

12 §  Om författning, som har kungjorts i författningssamling som avses i denna lag, upphävs eller ändras efter överklagande, skall den myndighet som har ombesörjt kungörandet låta kungöra upphävandet eller ändringen i de former i vilka författningen ursprungligen kungjordes.

13 §  Av författning skall framgå när den träder i kraft.

14 §  Om det i en författning föreskrivs att en internationell överenskommelse eller en ändring i en sådan skall gälla som svensk rätt, skall överenskommelsen eller ändringen kungöras på samma sätt som författningen. Om det är lämpligare, får regeringen dock bestämma att överenskommelsen eller ändringen i stället skall kungöras på något annat sätt. Var kungörandet i sådant fall sker skall ges till känna i den författningssamling där författningen har kungjorts.

Är en överenskommelse avfattad på mer än ett språk, får den myndighet som utfärdar författningen besluta att endast en text skall kungöras. Finns en svensk text, skall denna kungöras. En text som enligt överenskommelsen skall ha vitsord framför alla de andra, får inte utelämnas.

Om en utländsk text har utelämnats vid kungörandet av en överenskommelse, skall uppgift därvid lämnas om var denna text finns tillgänglig.

En överenskommelse som inte har svensk text skall kungöras tillsammans med en svensk översättning, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

Om kungörandet i övrigt i författningssamlingar som avses i denna lag av annat än författningar gäller vad som är särskilt föreskrivet.