Förordning (1984:1013) om sjukvård m.m. i statligt reglerade anställningar

1 §  I denna förordning finns föreskrifter om handläggningen av frågor om sjukvård m.m. för arbetstagare i statligt reglerade anställningar.

Förordningen gäller dock inte arbetstagare vid affärsverken.

2 §  I denna förordning avses med

statligt reglerad anställning sådan statlig eller annan anställning där avlöningsförmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,

försäkringskassa den allmänna försäkringskassa där arbetstagaren är inskriven,

sjukledighet tjänstledighet för sjukdom,

• arbetsgivarinträde att arbetsgivaren enligt 3 kap. 16 § lagen (1962:381) om allmän försäkring uppbär den sjukpenning som enligt lagen tillkommer arbetstagaren.

3 §  En myndighet skall så långt möjligt begränsa den krets av anställda hos myndigheten som tar del av uppgifter om arbetstagarnas sjukdomsförhållanden.

6 §  För att en statlig myndighet i ökad omfattning skall få genom anställning eller uppdrag anlita en läkare för att ombesörja sjukvård eller företagshälsovård bland arbetstagarna hos myndigheten krävs medgivande av regeringen.

En begäran om sådant medgivande görs efter samråd med Statshälsan.

7 §  En arbetstagare skall befrias från tjänstgöring, om det behövs för

• 1. besök på en läkar- eller sköterskemottagning för öppen vård anordnad av staten, av en landstingskommun eller av en kommun eller på en företagshälsovårdscentral dit arbetstagarna är hänvisade,
• 2. besök i andra fall än enligt 1 hos en läkare som avses i 6 § första eller tredje stycket,
• 3. besök i andra fall än enligt 1 eller 2 hos en legitimerad läkare, om denne har sin mottagning på arbetstagarens tjänstgöringsort, bostadsort eller någon närbelägen ort,
• 4. läkarbesök, tandläkarbesök, undersökning eller behandling, allt enligt remiss från en läkare som avses i 1--3 eller från en legitimerad tandläkare,
• 5. besök hos en läkare som avses i 13 kap. 2 § andra stycket lagen (1976:600) om offentlig anställning eller i 22 § anställningsförordningen (1965:601),
• 6. besök hos en personalkonsulent hos staten, en landstingskommun, en kommun eller företagshälsovården,
• 7. hälsoundersökning som anordnas av staten, en landstingskommun, en kommun eller företagshälsovården,
• 8. besök för kontroll eller undersökning på en mödravårdscentral.

8 §  En arbetstagare skall befrias från tjänstgöring för blodgivning på en landstingskommunal eller kommunal blodcentral eller blodbuss, om myndighetens verksamhet medger det.

9 §  En arbetstagare som på grund av sjukdom är förhindrad att tjänstgöra skall snarast möjligt anmäla detta till den myndighet där han är anställd.

10 §  Den som har anmält sig sjuk enligt 9 § är sjukledig utan att myndigheten behöver meddela något särskilt beslut om det.

Är en arbetstagare frånvarande från arbetet och är det uppenbart att frånvaron beror på sjukdom, trots att arbetstagaren inte har anmält sig sjuk, får myndigheten meddela beslut om sjukledighet, om det kan antas att arbetstagarens underlåtenhet att göra sjukanmälan beror på sjukdomen eller på andra särskilda omständigheter.

11 §  Sjukledighet förutsätter att arbetstagaren följer föreskrifterna i 12--16 §§.

12 §  Under en sjukledighet får en arbetstagare inte

• -- utföra förvärvsarbete,
• -- vägra att ta emot den som för sjukkontroll söker honom på uppdrag av myndigheten,
• -- medvetet eller av grov vårdslöshet lämna oriktiga eller vilseledande uppgifter om förhållanden av betydelse för att bedöma rätten till sjukledighet.

13 §  En arbetstagare som har varit sjukledig skall omedelbart efter ledighetens slut lämna myndigheten en försäkran om att han har varit sjuk och i vilken omfattning som han inte har kunnat arbeta på grund av sjukdomen.

Om myndigheten begär det, skall arbetstagaren redan under sjukledigheten lämna en sådan försäkran för den förflutna delen av ledigheten.

14 §  Sjukledighet som omfattar högst sju dagar skall i regel anses tillfredsställande styrkt genom en försäkran enligt 13 §.

Sjukledighet som omfattar mer än sju dagar skall för tiden från och med den åttonde dagen styrkas genom ett intyg av en läkare eller tandläkare.

Om myndigheten begär det, skall arbetstagaren under sjukledigheten styrka ledigheten genom ett intyg av en läkare eller tandläkare från och med en tidigare dag än som gäller enligt andra stycket. En sådan begäran får göras bara om det finns särskilda skäl för det.

15 §  Om myndigheten begär det, skall en arbetstagare lämna läkarintyg eller tandläkarintyg för tiden från och med den första dagen av varje sjukledighet. För varje begäran skall denna skyldighet gälla under högst tolv månader.

En sådan begäran får göras bara om det finns särskilda skäl för det.

16 §  Om myndigheten begär det, skall intyg som avses i 14 och 15 §§ vara utfärdade av den läkare eller tandläkare som myndigheten bestämmer.

En sådan begäran får göras bara om det finns särskilda skäl för det.

17 §  Är en statsanställd arbetstagare sjukledig längre än 14 dagar i följd, skall myndigheten i samråd med honom överväga vilka åtgärder som kan behövas för att underlätta för honom att återgå till arbetet, om det inte är uppenbart att några sådana åtgärder inte behövs.

Arbetstagarens medverkan i samrådet är frivillig.

18 §  För att få underlag för överväganden enligt 17 § skall myndigheten rådfråga företagshälsovården, om arbetstagaren medger det.

19 §  Föreskrifter om rehabiliteringsutredning m. m. finns i rehabiliteringsförordningen (1987:221).

20 §  har upphävts genom förordningen (1989:525).

21 §  En arbetstagare skall till myndigheten anmäla sin adress under sjukledigheten om adressen är en annan än den vanliga bostadsadressen. En sådan anmälan behöver dock inte göras när arbetstagaren under ledigheten vistas på en annan adress under högst tre dagar.

22 §  Sådana sjukvårdsförmåner som en arbetstagare enligt kollektivavtal har rätt till av arbetsgivaren betalas ut tillsammans med lönen eller arvodet. Därvid används det löneuträkningssystem som myndigheten tillämpar.

En myndighet får till en arbetstagare, som är stationerad utomlands, betala ut lämpligt förskott på förmånen.

23 §  Statens löne- och pensionsverk fastställer efter samråd med statens arbetsgivarverk formulär som kan användas vid handläggningen av frågor enligt 22 § första stycket.

24 §  En myndighets beslut i frågor om tjänstebefrielse som avses i denna förordning får överklagas hos statens arbetsgivarverk. Arbetsgivarverkets beslut får inte överklagas.

25 §  En myndighets beslut om läkarintyg, tandläkarintyg eller frågor om sjukledighet som avses i denna förordning får överklagas hos statens trygghetsnämnd. Trygghetsnämndens beslut får inte överklagas.

26 §  En myndighets beslut enligt 14 § tredje stycket, 15 eller 16 § gäller omedelbart, om inte statens trygghetsnämnd bestämmer något annat när beslutet har överklagats.