Förordning (1984:1041) om förordnandepension m.m.

1 §  Denna förordning innehåller vissa tillägg till och undantag från det allmänna pensionsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (pensionsavtalet) för den som har en sådan tjänst med beteckningen p (p-tjänst) som anges i bilaga A eller B till förordningen.

Vid avgång från en p-tjänst skall uppdrag som statsråd och tjänst som statssekreterare anses utgöra p-tjänster.

2 §  Om förutsättningar för pension finns enligt pensionsavtalet har en arbetstagare som avgår från en förordnandetjänst i stället rätt till förordnandepension.

3 §  Rätt till förordnandepension som svarar mot förtidspension föreligger inte om arbetstagaren i samband med avgången går över till annan med statlig pensionsrätt förenad anställning.

Om det finns särskilda skäl kan regeringen besluta om förordnandepension även om arbetstagaren går över till en sådan anställning.

4 §  Rätt till förordnandepension har också den som har haft en eller flera förordnandetjänster i oavbruten följd i minst 12 år och som inte i samband med avgången går över till en annan tjänst med förordnandepensionsrätt eller tjänstepensionsrätt som omfattas av samordningsbestämmelserna i pensionsavtalet.

Vid beräkningen av tolvårsperioden enligt första stycket skall frånräknas hela den tid då arbetstagaren på egen begäran har varit tjänstledig, om denna tid sammanlagt är längre än ett år. Detta gäller inte sjukledighet eller ledighet för vård av barn.

5 §  Förordnandepensionen betalas från och med dagen efter avgången från tjänsten.

6 §  Om det finns särskilda skäl, kan regeringen besluta om undantag från samordning av förordnandepensionsrätt enligt denna förordning och annan tjänstepensionsrätt.

7 §  Vid beräkning av förordnandepensionen skall de bestämmelser i pensionsavtalet tillämpas som gäller vid beräkning av den förmån som förordnandepensionen trätt i stället för, om inte annat följer av 8-- 18 §§.

8 §  Har tjänsten innehafts i minst 12 år utgår hel förordnandepension, om inte annat följer av 10 §.

9 §  Har tjänsten innehafts i mindre än 12 år minskas pensionens normalbelopp med 1/160 för varje helt fjärdedels år som tjänstetiden understiger 12 år, dock högst 24/160.

Ytterligare en minskning kan ske enligt 10 §.

10 §  Om arbetstagaren vid avgången inte har fyllt 55 år skall pensionens normalbelopp enligt 8 och 9 §§ minskas med en sjättedel för varje hel och påbörjad 5-årsperiod varmed levnadsåldern vid avgången understiger 55 år, om arbetstagaren

innehaft tjänsten i mindre än 18 år, och

antingen avböjt förnyat förordnande när ett tidigare förordnande löpt ut eller på egen begäran fått sitt förordnande upphävt.

Minskningen sker dock med högst tre sjättedelar.

11 §  Regeringen får besluta att förordnandepension inte skall minskas eller minskas mindre än som följer av 9 eller 10 §.

12 §  Blir arbetstagaren, efter oavbruten anställning, berättigad till förordnandepension eller livränta, skall förmånen inte understiga vad som skulle ha betalats ut, om arbetstagaren haft kvar den tidigare tjänsten till avgången. Härvid beräknas pensionsunderlaget högst på den senaste pensionslön som har gällt för arbetstagaren under året före avgångsåret i den p-tjänst på vilken rätten till förordnandepensionen grundas.

13 §  Om pensionsunderlaget i den tidigare tjänsten är lägre än pensionsunderlaget i förordnandetjänsten, skall det ökas med halva skillnaden mellan underlagen. Vid jämförelsen skall båda underlagen höjas genom multiplikation med lönetilläggsfaktorn, där en sådan förekommer.

I de fall arbetstagaren skulle ha haft rätt till hel ålderspension enligt pensionsavtalet, om denna förordning inte varit tillämplig, skall pensionsunderlaget ökas med hela mellanskillnaden. I annat fall får regeringen besluta om en ökning med hela mellanskillnaden.

14 §  Beräkningen av egenpension sker enligt de bestämmelser som gäller vid avgången från den tjänst som innehafts sist.

15 §  Vid en jämförelse mellan å ena sidan förordnandepension som utgår i stället för ålders- eller förtidspension, och å andra sidan egenpension som inte utgörs av förordnandepension, skall rätten att avgå med ålderspension anses ha inträtt när arbetstagaren avgick från förordnandetjänsten.

16 §  Regeringen får besluta att bestämmelserna i 12--15 §§ skall tillämpas på arbetstagare som haft kommunal eller liknande anställning med icke-statlig pensionsrätt när han eller hon tillträdde en förordnandetjänst.

17 §  Har arbetstagaren beviljats förordnandepension enligt 4 § utan att ha haft avgångstjänsten i minst 12 år, skall pensionens normalbelopp beräknas som om arbetstagaren intill tidpunkten för avgången stått kvar i tidigare förordnandetjänst. För arbetstagare som omfattas av chefslöneavtalet skall därvid beaktas den pensionslön som gällde för honom eller henne vid avgången från den tidigare tjänsten.

18 §  Om en arbetstagare, som under minst 12 år i en följd haft en eller flera förordnandetjänster, inte får rätt till förordnandepension på grund av att han eller hon går över till en anställning med statlig pensionsrätt, skall egenpensionsförmånen för denna anställning inte understiga vad som skulle ha utgått om arbetstagaren hade fått rätt till pension för förordnandetjänsten eller -tjänsterna.

19 §  Förordnandepension skall minskas, på det sätt som anges i 20 §, med inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete som pensionstagaren har för tid som infaller före den månad då pensionstagaren fyller 65 år. Detta gäller dock inte inkomst p vilken löneavdrag med hänsyn till pensionen skall göras enligt avdelning 1, 21 § 3 mom. sektoravtalet för civila statsförvaltningen (SA-C) och motsvarande bestämmelser i andra kollektivavtal.

Med inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete avses

• 1. inkomst som är pensionsgrundande enligt 11 kap. 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän försäkring,
• 2. sådan inkomst av anställning utomlands som inte beskattas i Sverige,
• 3. kompletterande delpension,
• 4. sådan pension eller livränta som annars inte samordnas med tjänstepensionsrätt enligt statliga pensionsbestämmelser,
• 5. andra kontanta förmåner på grund av anställning eller uppdrag än som avses i 1--4.

20 §  Minskningen beräknas som skillnaden mellan å ena sidan 65 procent av inkomsten och å andra sidan ett belopp som för år räknat svarar mot två gånger det basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för det år förordnandepensionen avser. Om förordnandepensionen är avkortad enligt 9 och 10 §§ avkortas också minskningen på motsvarande sätt.

21 §  Pensionstagare är skyldig att underrätta statens löne- och pensionsverk om sina inkomstförhållanden, när årsinkomsten beräknas överstiga ett belopp som motsvarar två gånger basbeloppet.

22 §  Familjepensionens normalbelopp beräknas på grundval av den egenpension enligt pensionsavtalet som utgått eller skulle ha utgått till arbetstagaren om denna förordning inte varit tillämplig. I fråga om egenpensionen skall gälla att

det för hel pension fordras 20 tjänsteår, och

dess belopp bestäms som om det varit fråga om en förtidspension vilken enligt regeringens beslut utbetalas i stället för en livränta.

23 §  För arbetstagare som hade en annan anställning med pensionsrätt enligt statliga pensionsbestämmelser när förordnandetjänsten tillträddes, gäller att familjepensionens normalbelopp inte skall understiga det belopp som skulle ha utgått om arbetstagaren hade stått kvar i den tidigare anställningen intill dödsfallet eller avgången från tjänsten. Härvid skall beaktas de pensionsbestämmelser som gäller vid dödsfallet eller avgången.

24 §  Om arbetstagaren beviljats förordnandepension enligt 4 § utan att ha haft avgångstjänsten i minst 12 år, skall familjepensionens normalbelopp beräknas som om arbetstagaren hade stått kvar i en tidigare förordnandetjänst.