Förordning (1984:482) om ersättning för riksfärdtjänst

1 §  Enligt denna förordning lämnas ersättning till den som svarar för befordran av personer som har tillstånd att anlita riksfärdtjänst.

2 §  Tillstånd att anlita riksfärdtjänst får meddelas sådana personer som till följd av svåra och bestående handikapp inte kan resa på annat sätt än att det medför merkostnader. Om den som tillståndet avser behöver ledsagare under resan, får tillståndet omfatta även ledsagaren.

Varje tillstånd får avse enbart en resa för rekreation eller något annat enskilt ändamål, om inte transportrådet föreskriver annat.

3 §  Tillstånd att anlita riksfärdtjänst får meddelas och ersättning lämnas, om inte transportrådet föreskriver annat, under förutsättning att

• 1. resan görs med allmänna kommunikationsmedel eller med för ändamålet särskilt anpassat fordon,
• 2. färdvägens sammanlagda längd överstiger 200 kilometer, och
• 3. färdvägen sträcker sig över två eller flera kommuners områden.

4 §  Ersättning för befordran av personer som har tillstånd att anlita riksfärdtjänst lämnas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan resekostnaden och den beräknade kostnaden för resan om den företagits med tåg i andra klass.

För befordran av ledsagare lämnas ersättning med ett belopp som motsvarar resekostnaden.

5 §  Frågor om tillstånd att anlita riksfärdtjänst får prövas av kommunstyrelsen eller annan nämnd som en kommun bestämmer.

Sådana beslut får överklagas genom besvär hos transportrådet. Rådets beslut får inte överklagas.

6 §  Frågor om ersättning för befordran prövas av transportrådet som också betalar ut ersättning.

Transportrådets beslut får inte överklagas.

7 §  Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av transportrådet.