Förordning (1986:131) om visering för sydafrikanska medborgare

1 §  Vid prövning av ansökningar om visering för sydafrikanska medborgare skall 2--5 §§ tillämpas, om det inte enligt annars gällande grunder för viseringsprövningen finns skäl att vägra visering.

2 §  Visering skall vägras, om inte annat följer av 3--5 §§.

3 §  Visering får, om inte synnerliga skäl talar däremot, beviljas för

• a) personer som uppenbarligen är att betrakta som motståndare till apartheid;
• b) diplomatiska och konsulära tjänstemän och deras familjer;
• c) journalister.

4 §  Visering får, om inte särskilda skäl talar däremot, beviljas för

• a) besök som avser kontakter på det vetenskapliga området om behovet att främja ett brett internationellt vetenskapligt samarbete framstår som väsentligt;
• b) besök som avser deltagande i konferenser och liknande arrangemang som ordnas av eller för mellanstatliga organisationer där universalitetsprincipen bör gälla;
• c) turister.

I fall som anges i punkterna a och c får visering inte beviljas för framträdande representanter eller talesmän för apartheidsystemet.

5 §  Utöver vad som följer av 3 och 4 §§ får visering beviljas om det finns tungt vägande omständigheter av humanitär eller annan art.