Lag (1986:159) om grundläggande svenskundervisning för invandrare

1 §  Varje kommun har skyldighet att se till att grundläggande svenskundervisning för invandrare anordnas för de personer över 16 år som anges i 5 §.

Med grundläggande svenskundervisning för invandrare avses undervisning som syftar till att ge nykomna vuxna invandrare allmänna kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället.

Undervisningen skall erbjudas så snart som möjligt efter invandrarens ankomst till Sverige.

2 §  Den nämnd som kommunen bestämmer skall ha huvudansvaret för undervisningen i kommunen.

3 §  Grundläggande svenskundervisning för invandrare kan anordnas av en kommun. Den kan också på uppdrag av en kommun anordnas av

• 1. en lokalavdelning av ett studieförbund som får statsbidrag för sin verksamhet,
• 2. en statsunderstödd folkhögskola,
• 3. en AMU-myndighet,
• 4. en statlig högskoleenhet,
• 5. en annan anordnare om regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medger det.

Vid behov skall kommunen samarbeta med andra kommuner i fråga om anordnande av undervisningen.

4 §  Undervisningen skall anordnas på de villkor som följer av denna lag och andra föreskrifter och beslut som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

5 §  Kommunens skyldighet i fråga om anordnande av svenskundervisning för invandrare avser följande personer:

• 1. Utländsk medborgare, som antingen är folkbokförd i kommunen eller som utan att vara folkbokförd, regelmässigt vistas i kommunen efter att ha ansökt om uppehållstillstånd i avsikt att bosätta sig i riket. Beträffande sådan inte folkbokförd person gäller dessutom att han skall ha väntat på besked om uppehållstillstånd under minst den tid som regeringen bestämmer. Skyldigheten gäller dock inte under den tid den utländske medborgaren vistas på en statlig förläggning för asylsökande.
• 2. Svensk medborgare, som är folkbokförd i kommunen, men som tidigare har varit bosatt utom landet och som saknar grundläggande kunskaper i svenska språket.
• 3. Finländsk medborgare som stadigvarande arbetar i kommunen, men som är bosatt i Finland nära gränsen till Sverige.

Om inte något annat följer av tredje stycket gäller skyldigheten under sammanlagt högst två år. Tiden räknas för dem som avses i första stycket 1 och 2 från det att de folkbokfördes i landet eller, om skyldigheten inträtt tidigare, från den tidpunkten. För dem som avses i första stycket 3 räknas tiden från det att de började arbeta i Sverige.

Om någon på grund av särskilda skäl inte kunnat påbörja undervisningen under den tid som anges i andra stycket gäller kommunens skyldighet för den personen under ytterligare ett år.

Kommunens skyldighet avser dock inte en utländsk medborgare som har svenska, danska eller norska som modersmål eller den som eljest har sådana kunskaper i något av dessa språk att grundläggande svenskundervisning inte kan anses nödvändig.

6 §  Varje kommun skall genom lämpliga åtgärder informera de personer som avses i 5 § om undervisningen och vilka villkor som gäller.

7 §  Kommunen har ansvar för att samråd äger rum om en arbetstagares deltagande i undervisningen och undervisningens förläggning med den berörda arbetsgivaren och den lokala arbetstagarorganisationen i förhållande till vilken arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal.

8 §  Undervisningen skall vara avgiftsfri.

9 §  Kommunens skyldighet i fråga om svenskundervisning upphör antingen när en deltagare har de kunskaper och färdigheter som anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller när deltagaren inte gör tillfredsställande framsteg.

10 §  Den kommun som enligt 5 § har skyldighet att se till att undervisning anordnas, avgör frågor om antagning till och avslutande av grundläggande svenskundervisning för invandrare. Beslutanderätten utövas av den nämnd som kommunen utser.

Den som inte antas till undervisningen eller för vilken undervisningen förklaras avslutad får överklaga beslutet hos skolöverstyrelsen. Överstyrelsens beslut får inte överklagas.