Förordning (1987:27) om fordon i internationell vägtrafik i Sverige

1 §  Motordrivna fordon och släpfordon som används i internationell vägtrafik i Sverige skall uppfylla de villkor om registrering och om beskaffenhet och utrustning som följer av denna förordning.

De beteckningar som används i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner.

3 §  Bestämmelserna i denna förordning om ägare av fordon gäller i stället innehavaren, om fordonet innehas på grund av kreditköp med förbehåll om att äganderätten tillkommer säljaren eller med förbehåll om återtaganderätt. Detsamma gäller om fordonet innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år eller om den faktiska tiden för nyttjanderätten varat minst ett år.

4 §  Ett fordon i internationell vägtrafik i Sverige skall vara registrerat i en främmande stat.

Fordonet behöver dock inte vara registrerat om det enligt lagen (2001:558) om vägtrafikregister får användas här utan att vara registrerat. Ett släpfordon behöver inte vara registrerat om det får användas i sitt hemland utan registrering. Inte heller behöver en moped klass I eller en motorcykel vara registrerad

• 1. om den har införts och används av en person som är bosatt utomlands men som tillfälligt vistas här,
• 2. om den uppfyller de villkor som gäller för ett sådant fordon i brukarens hemland,
• 3. om motorn har en slagvolym som inte överstiger 50 kubikcentimeter och
• 4. om den som infört mopeden eller motorcykeln får använda den i sitt hemland utan körkort eller därmed jämförlig handling.

5 §  Vid färd med ett registrerat fordon skall föraren medföra ett registreringsbevis som visar

• 1. registreringsnumret,
• 2. datum för första registreringen eller fordonets tillverkningsår,
• 3. namn och adress beträffande den person som beviset har utfärdats för,
• 4. tillverkarens namn eller varumärke,
• 5. fordonets tillverknings- eller serienummer,
• 6. fordonets totalvikt, om fordonet är avsett för godstransporter,
• 7. bevisets giltighetstid, om den inte är obegränsad.

Vid färd med ett oregistrerat släpfordon skall dragbilens förare medföra ett bevis om att fordonet får användas i trafik i sitt hemland. Beviset skall innehålla de uppgifter som angetts i första stycket 2 - 7.

De handlingar som avses i första och andra styckena skall på begäran visas upp för bilinspektör, polisman eller tulltjänsteman. Uppgifterna i handlingarna skall vara angivna antingen med enbart latinska bokstäver eller engelsk kursivstil eller också upprepade i denna form. Handlingarna skall befinna sig i sådant skick att de kan läsas utan svårighet.

6 §  Ett registrerat fordon skall vara försett med registreringsskyltar, som utvisar fordonets registreringsnummer.

Ett släpfordon som inte är registrerat skall baktill vara försett med en skylt som utvisar dragbilens registreringsnummer. Dras flera oregistrerade släpfordon, skall skylten vara placerad på det sista släpfordonet.

Om skyltarnas placering och synbarhet gäller i övrigt bestämmelserna i 7 kap. 7 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister.

7 §  Varje registrerat fordon skall baktill ha ett nationalitetsmärke som visar i vilken stat fordonet är registrerat.

Ett släpfordon som inte är registrerat skall baktill vara försett med nationalitetsmärke för den stat där dragbilen är registrerad. Detta gäller dock inte om dragbilen är registrerad i Sverige.

Nationalitetsmärket skall bestå av en till tre stora latinska bokstäver. De bokstäver som betecknar de olika staterna bestäms genom överenskommelser med dessa stater.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte fordon som används vid sådana förföljanden som avses i 5 och 10 §§ lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete. Bestämmelserna gäller inte heller fordon som används av danska polismän vid färd på svenskt territorium på den fasta förbindelsen över Öresund som den definieras i artikel 2 i avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen.

8 §  Bestämmelserna i 1 - 9, 10 - 17, 19 - 29, 33 - 35 och 90 - 96 §§ fordonskungörelsen (1972:595) gäller i tillämpliga delar beträffande fordon som används i internationell trafik i Sverige.

Dessa fordon behöver dock inte ha följande utrustning

• - bilbälten,
• - defroster,
• - rektangulära reflexanordningar baktill när sådana inte fordras i fordonets hemland,
• - sidomarkeringslyktor,
• - sidoreflexer,
• - besiktningsskylt,
• - stöldskydd,
• - underkörningsskydd,
• - hastighetsmätare (gäller inte bil),
• - körriktningsvisare (gäller inte bil).

En moped, som införts och används av någon som tillfälligt vistas i Sverige, skall uppfylla de villkor som gäller i brukarens hemland för mopeder.

9 §  Bestämmelserna i förordningen (2001:1085) om motorfordons avgasrening är inte tillämpliga på fordon i internationell trafik i Sverige. Dessa fordon skall uppfylla de villkor om utsläpp av avgaser som gäller i fordonets hemland.

12 §  Har i Danmark, Finland eller Norge meddelats ett särskilt tillstånd att där tillfälligt bruka ett fordon som inte är registrerat i landet eller som är tillfälligt registrerat i landet, får fordonet under den tid som tillståndet avser brukas i Sverige.

Som bevis för det nämnda tillståndet skall godtas:

• 1. i Danmark utfärdad tillfällig "inregistreringsattest" och gränsskylt,
• 2. i Finland utfärdat interimistiskt registreringsbevis och motsvarande skylt eller interimsintyg och motsvarande SF-skylt,
• 3. i Norge utfärdat "vognkort" och motsvarande skylt för särskild registrering.

Fordonen skall vara försedda med hemlandets nationalitetsmärke.

13 §  Fordon som avses i 10 - 12 §§ och som får användas i registreringslandet får användas i Sverige även om det inte uppfyller kraven enligt 8 §. Fordonet måste dock vara i trafikdugligt skick.

14 §  Vägverket får, efter samråd med rikspolisstyrelsen och Tullverket, meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning.

Vägverket får medge undantag från bestämmelserna i denna förordning. Undantag får medges om det behövs med hänsyn till fordonets konstruktion eller användning eller är motiverat av andra särskilda skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten och inte medför väsentlig störning för omgivningen eller annan avsevärd olägenhet. Ett undantag får förenas med särskilda villkor.

15 §  Brukas ett fordon i strid mot 4, 6, 7 eller 9 § eller 13 § sista meningen eller föreskrifter i ämnen som avses i dessa bestämmelser och som har beslutats med stöd av 14 §, döms ägaren till penningböter.

Bestämmelserna i första stycket gäller även föraren, om han kände eller bort känna till hindret för fordonets brukande.

Den som brukar en annans fordon utan lov döms i ägarens ställe. Detsamma gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar någon annan förare än ägaren har utsett.

Visar en ägare eller en brukare att han gjort vad på honom ankommit för att hindra att fordonet brukades, är han dock fri från ansvar.

16 §  Den som bryter mot 5 § eller föreskrifter i ämnen som avses där och som har beslutats med stöd av 14 § skall dömas till penningböter.

17 §  I fråga om brott mot föreskrifter som avses i 8 § tillämpas bestämmelserna om ansvar i fordonskungörelsen (1972:595).

18 §  Om ett fordon framförs i strid mot denna förordning eller en föreskrift som har meddelats med stöd av förordningen, skall polisman hindra fortsatt färd som inte kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet.

19 §  Bestämmelserna i 115 - 117 §§ fordonskungörelsen (1972:595) om överklagande gäller även motsvarande beslut som har meddelats med stöd av denna förordning.