Nationalparksförordning (1987:938)

1 §  Följande nationalparker har bildats för angivna syften:

• 1. Vadvetjåkka nationalpark för att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
• 2. Abisko nationalpark för att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
• 3. Stora Sjöfallets (Stuor Muorkke) nationalpark för att bevara ett högnordiskt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
• 4. Sareks nationalpark för att bevara ett utpräglat högfjällslandskap i dess naturliga tillstånd,
• 5. Padjelanta (Badjelánnda) nationalpark för att bevara ett på sjöar och vidsträckta hedar rikt fjällandskap i dess naturliga tillstånd,
• 6. Muddus (Muttos) nationalpark för att bevara ett skogs- och myrlandskap i dess naturliga tillstånd,
• 7. Pieljekaise nationalpark för att bevara ett område med fjällbjörkskog i dess naturliga tillstånd,
• 8. Sonfjällets nationalpark för att bevara ett skogs- och fjällområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd,
• 9. Töfsingdalens nationalpark för att bevara ett blockmarks- och barrskogsområde i de södra fjälltrakterna i dess naturliga tillstånd,
• 10. Hamra nationalpark för att bevara områdets naturmiljö i väsentligen orört skick och värna ostörda naturupplevelser inom ett avsnitt bergkullslätt med urskogsartad skog, blandmyrkomplex och andra våtmarkstyper samt ett vattendrag med opåverkad hydrologi,
• 11. Garphyttans nationalpark för att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick,
• 12. Ängsö nationalpark för att bevara ett äldre odlingslandskap i väsentligen oförändrat skick,
• 13. Norra Kvills nationalpark för att i den sydsvenska barrskogsregionen bevara ett område med urskogsartad barrskog i dess naturliga tillstånd och för fri utveckling mot urskog,
• 14. Gotska Sandöns nationalpark för att bevara ön i dess naturliga tillstånd,
• 15. Blå Jungfruns nationalpark för att bevara ön i dess naturliga tillstånd,
• 16. Dalby Söderskogs nationalpark för att bevara ett område med sydsvensk lövskog i väsentligen oförändrat skick,
• 17. Store Mosse nationalpark för att bevara Sydsveriges största sammanhängande myrområde i väsentligen oförändrat skick, där sjö och myr med växtlighet och djurliv ska få utvecklas fritt,
• 18. Tivedens nationalpark för att bevara ett sammanhängande skogs-, sjö- och sprickdalslandskap i väsentligen orört skick, där skogen ska få utvecklas mot urskog,
• 19. Skuleskogens nationalpark för att bevara ett starkt kuperat kustanknutet skogs-, hällmarks- och sprickdalslandskap i orört skick, där växtlighet och djurliv får utvecklas fritt,
• 20. Stenshuvuds nationalpark för att bevara ett storslaget naturområde med stora geologiska och biologiska skyddsvärden som är av stor betydelse för det rörliga friluftslivet,
• 21. Björnlandets nationalpark för att bevara ett värdefullt berg- och urskogsområde,
• 22. Djurö nationalpark för att bevara ett skärgårdslandskap i Vänern i väsentligen oförändrat skick,
• 23. Tyresta nationalpark för att bevara ett representativt sprickdalslandskap med omfattande urskogar och värdefull natur i övrigt,
• 24. Haparanda skärgårds nationalpark för att bevara ett unikt skärgårdslandskap i väsentligen orört skick,
• 25. Tresticklans nationalpark för att bevara ett sprickdalslandskap av ödemarkskaraktär med omfattande naturskogar med en låg grad av kulturpåverkan,
• 26. Färnebofjärdens nationalpark för att bevara ett unikt älvlandskap med omgivande värdefulla skogar och våtmarker i väsentligen orört skick,
• 27. Söderåsens nationalpark för att bevara ett större sammanhängande område av det sydsvenska horstlandskapet i väsentligen oförändrat skick,
• 28. Fulufjällets nationalpark för att bevara ett sydligt fjällområde med särpräglad vegetation och stora naturvärden i väsentligen oförändrat skick,
• 29. Kosterhavets nationalpark för att bevara ett särpräglat och artrikt havs- och skärgårdsområde samt angränsande landområden i väsentligen oförändrat skick,
• 30. Åsnens nationalpark för att bevara ett representativt, variationsrikt och biologiskt värdefullt sydsvenskt skogs- och sjölandskap med dess växt- och djurliv i väsentligen orört skick, och
• 31. Nämdöskärgårdens nationalpark för att bevara ett för Östersjön representativt och variationsrikt havs- och skärgårdslandskap i väsentligen oförändrat skick.

2 §  Nationalparkerna är belägna på mark- och vattenområden som tillhör staten. Deras huvudsakliga gränser anges i bilagorna 1-31.

3 §  Nationalparkerna ska vårdas och förvaltas i enlighet med de syften för vilka de har bildats.

Länsstyrelsen är förvaltare av nationalparker i länet, med undantag för att

• 1. Stiftelsen Tyrestaskogen är förvaltare av Tyresta nationalpark,
• 2. Länsstyrelsen i Örebro län är förvaltare även av den del av Tivedens nationalpark som ligger i Västra Götalands län, och
• 3. Länsstyrelsen i Gävleborgs län är förvaltare även av de delar av Färnebofjärdens nationalpark som ligger i Dalarnas, Västmanlands och Uppsala län.

3 a §  När Naturvårdsverket tar fram underlag för beslut om att förklara ett mark- eller vattenområde som nationalpark ska verket ge Sametinget tillfälle att yttra sig, om det inte är uppenbart att området saknar betydelse för rennäringen och samisk kultur.

4 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter

• 1. om inskränkningar i rätten att använda mark- eller vattenområden inom en nationalpark, och
• 2. om rätten att färdas och vistas och om ordningen i övrigt inom en nationalpark.

Innan Naturvårdsverket meddelar föreskrifterna ska verket ge länsstyrelsen, kommunen och Havs- och vattenmyndigheten tillfälle att yttra sig. Om föreskrifterna kan antas ha betydelse för rennäringen eller samisk kultur, ska verket också ge Sametinget tillfälle att yttra sig.

Om föreskrifterna avser inskränkning i renskötselrätt eller annan enskild rätt, ska förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. tillämpas i fråga om föreläggande till sakägare att yttra sig över förslag till beslut och om kungörande av beslut. Det som sägs i den förordningen om länsstyrelsen och kommunen ska i stället gälla Naturvårdsverket.

5 §  Länsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från föreskrifter som avses i 4 §, om det finns särskilda skäl. Att regeringens tillåtelse behövs i vissa fall följer av 7 kap. 29 § miljöbalken.

6 §  Bestämmelserna i 23 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ska tillämpas i fråga om vad en ansökan om dispens enligt 5 § ska innehålla.

7 §  Naturvårdsverket får efter samråd med länsstyrelsen, kommunen och Havs- och vattenmyndigheten i ett beslut om en skötselplan bestämma hur en nationalpark ska vårdas och förvaltas.

8 §  När Naturvårdsverket har meddelat föreskrifter enligt 4 § eller beslutat om en skötselplan enligt 7 §, ska verket snarast möjligt underrätta den berörda nationalparkens förvaltare om detta.

9 §  När länsstyrelsen har beslutat i en fråga om dispens enligt 5 §, ska länsstyrelsen skicka beslutet till Naturvårdsverket.

10 §  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 2 kap. 4 och 7 §§ miljötillsynsförordningen.

11 §  I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om avgifter.

12 §  I 29 kap. miljöbalken finns bestämmelser om straff och förverkande.

13 §  Naturvårdsverkets beslut enligt 7 § får överklagas till regeringen. Bestämmelser i övrigt om överklagande finns i 19 kap. 1 § miljöbalken och 1 kap. 2 § första stycket samt 5 kap. lagen (2010:921) om mark- och miljödomstolar.

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten får överklaga beslut enligt 5 §.