Lag (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik

1 §  Skatt (miljöskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för inrikes flygtrafik i förvärvssyfte.

2 §  Med inrikes flygtrafik avses i denna lag sådan flygtrafik som äger rum med flygplan mellan orter i Sverige och som inte påbörjas, avslutas eller innefattar mellanlandning i utlandet samt flygtrafik som påbörjas och avslutas på samma svenska ort utan mellanlandning.

3 §  Skatt skall inte tas ut för flygtrafik med flygplan vars högsta tillåtna startvikt uppgår till högst 5 700 kilogram.

4 §  Skattskyldig är den som äger flygplanet eller, om detta inte används av ägaren, den som brukar det i hans ställe.

5 §  Skattskyldigheten inträder när en flygning börjar.

Med flygning avses luftfärd från avgångsorten till den slutliga destinationsorten. Avbryts flygningen innan destinationsorten har nåtts föreligger ändå en skattepliktig flygning.

6 §  Miljöskatten skall beräknas i första hand med ledning av Luftfartsverkets uppgifter om bränsleförbrukning och utsläpp av kolväten och kväveoxider från den aktuella flygplanstypen under en genomsnittligt beräknad flygsträcka.

Skatten skall tas ut för varje flygning med 1 krona per kilogram förbrukat flygbränsle och med 12 kronor per kilogram utsläppta kolväten och kväveoxider.

7 §  Finns inte tillförlitliga uppgifter som avses i 6 § första stycket om utsläpp av kolväten och kväveoxider för flygplanstypen i fråga, beräknas miljöskatten för den aktuella flygningen såvitt gäller dessa utsläpp med ledning av flygplanets högsta tillåtna startvikt enligt dess luftvärdighetsbevis.

Skatten för dessa utsläpp skall i sådant fall tas ut för varje flygning med 30 kronor om den högsta tillåtna startvikten uppgår till högst 10 000 kilogram. Om den högsta tillåtna startvikten är större, tas skatt ut med ytterligare 120 kronor för varje påbörjat helt femtusental kilogram till och med högst 35 000 kilogram och med ytterligare 60 kronor för varje påbörjat helt femtusental kilogram däröver.

8 §  Sker en flygning med olika flygplanstyper och kan skatten därför beräknas till olika belopp, skall den beräkning som ger det högsta beloppet tillämpas.

9 §  Den skattskyldige skall vara registrerad hos beskattnings- myndigheten.

10 §  Skattskyldig fysisk person, som inte är bosatt här i landet, eller en skattskyldig juridisk person som inte har fast driftställe här i landet skall företrädas av en representant som har godkänts av beskattningsmyndigheten. Representanten skall enligt fullmakt av den skattskyldige som ombud för denne svara för redovisningen av miljöskatt och i övrigt företräda den skattskyldige i frågor som gäller miljöskatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten.

Underlåter den skattskyldige att utse en representant enligt första stycket kan beskattningsmyndigheten förelägga honom att vid vite fullgöra sin skyldighet. Frågor om utdömande av vite prövas av Länsrätten i Dalarnas län.

11 §  När det finns särskilda skäl får beskattningsmyndigheten besluta att miljöskatten skall betalas i förskott eller att säkerhet skall ställas för skattens betalning.

12 §  Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

1996:1407

Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1997.