Förordning (1988:764) om statligt stöd till näringslivet

1 §  Denna förordning ska tillämpas på statligt stöd till näringslivet i form av lån och bidrag, i den mån regeringen föreskriver det.

Bestämmelserna i 22 och 23 §§ ska dock tillämpas på allt statligt stöd som omfattas av artikel 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Bestämmelserna i 18-20 §§ gäller för allt statligt stöd som omfattas av kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse.

2 §  Stöd lämnas endast, om sökanden inte själv kan tillgodose det finansieringsbehov stödet skall täcka och banker eller andra kreditinstitut som står under Finansinpektionens tillsyn bedöms ej kunna eller vilja tillgodose behovet.

3 §  Vid prövningen av om stöd skall lämnas, skall stödmyndigheten ta hänsyn till om sökanden tidigare i annan ordning har beviljats statligt stöd.

4 §  Stöd skall lämnas endast om verksamheten bedöms vara eller kunna bli lönsam från företagsekonomisk synpunkt.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan dock, om det är av avgörande betydelse ur bl. a. sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska aspekter, medge att stöd lämnas även i annat fall.

5 §  Stöd får inte lämnas för en åtgärd som utan särskilt medgivande redan påbörjats. Om synnerliga skäl föreligger, kan dock stödmyndighet bevilja stöd till en redan påbörjad åtgärd.

6 §  Ansökan om stöd skall ske skriftligen. Sökanden skall lämna stödmyndigheten de uppgifter och göra den utredning som myndigheten bestämmer.

7 §  Beslut om stöd skall innehålla uppgift om

• 1. mottagare av stödet,
• 2. stödets art och ändamål,
• 3. stödets omfattning,
• 4. för stödet ställda säkerheter (i fråga om lån),
• 5. mottagarens skyldighet att lämna uppgift om stödets användning,
• 6. övriga villkor för stödet.

8 §  Beslut om stöd förfaller om stödet inte tas i anspråk inom sex månader efter dagen för beslutet eller, om stödmyndigheten fastställt en lyftningsplan för stödet, detta inte tas i anspråk enligt planen. Föreligger särskilda skäl kan stödmyndigheten förlänga den tid inom vilken stödet sålunda skall tas i anspråk.

9 §  Den som beviljats stöd skall

• 1. efter anmaning lämna stödmyndigheten en skriftlig redovisning för den verksamhet stödet gäller och för stödets utnyttjande samt i förekommande fall lämna en plan för det fortsatta utnyttjandet,
• 2. ge myndigheten eller den som myndigheten utser tillfälle att granska verksamheten och på begäran lämna ytterligare uppgifter om verksamheten.

Redovisning enligt första stycket 1 skall avse de tider och lämnas vid de tidpunkter myndigheten bestämmer.

Den som beviljats lån skall också utan dröjsmål underrätta stödmyndigheten innan beslut fattas om

• - överlåtelse av någon betydande del av anläggningstillgångar, licenser, patent eller andra liknande tillgångar i verksamheten,
• - upptagande av större lån,
• - större borgensåtaganden,
• - nedläggning av väsentlig del av verksamheten,
• - ägarbyte,
• - företagsombildning och
• - annan åtgärd av motsvarande betydelse.

10 §  Stödmyndigheten får medge att annan träder i stödmottagarens ställe. För ansökan om övertagande av stöd gäller 6 §.

16 §  För lån skall, om inte annat särskilt föreskrivs, ställas de säkerheter som med hänsyn till stödets ändamål, sökandens ekonomiska ställning och övriga omständigheter bedöms skäliga. Om ställda säkerheter försämras väsentligt, får lånet sägas upp till omedelbar betalning.

17 §  Beslut om bidrag skall omedelbart hävas och statligt lån skall sägas upp till omedelbar betalning om

• 1. stödet beviljats på grund av oriktig eller ofullständig uppgift av sökanden,
• 2. den som beviljats stöd på ett allvarligt sätt bryter mot villkor som gäller för stödet eller
• 3. om annat sådant förhållande inträffar som innebär att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte bör få ha kvar detta.

Vid förhållande som i första stycket 1 eller 2 sägs får bidraget eller avskrivet lånebelopp krävas tillbaka inom tio år från det att bidrags- eller lånebeloppet betalades ut.

18 §  Av artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 framgår att stöd av mindre betydelse inte kan lämnas under vissa förutsättningar.

19 §  Innan ett stöd av mindre betydelse beviljas ska det stödmottagande företaget lämna en skriftlig redogörelse för allt annat stöd av mindre betydelse som företaget fått under de två föregående beskattningsåren och det innevarande beskattningsåret. Redogörelsen ska därutöver innehålla information om eventuellt annat stöd som företaget ansökt om eller beviljats och som avser samma stödberättigade kostnader som är aktuella för det nya stödet av mindre betydelse.

Det framgår av kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 att i fråga om stöd som beviljas inom ramen för en garantiordning, i form av en garanti som finansieras från EU:s budget genom Europeiska investeringsfonden, varje stödmottagare ska intyga att det sammanlagda stöd av mindre betydelse som stödmottagaren fått inte överstiger det i förordningen angivna stödtaket.

Stödet får enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 inte beviljas förrän det kontrollerats att det inte medför att det totala stöd av mindre betydelse som företag får under det innevarande beskattningsåret och de två föregående beskattningsåren överskrider det i förordningen angivna stödtaket.

20 §  Det totala stöd av mindre betydelse som lämnas till ett företag får enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 inte överstiga 200 000 euro under en period av tre beskattningsår. Ett företag som är verksamt inom vägtransportsektorn får enligt samma förordning inte lämnas stöd av mindre betydelse som överstiger 100 000 euro under en period om tre beskattningsår.

När det gäller stöd i form av lån, kapitaltillskott och riskkapitalåtgärder samt stöd som ges inom ramen för en garantiordning finns bestämmelser om hur stödets storlek ska beräknas i kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006.

Stöd av mindre betydelse får enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 inte lämnas till ett företag som samtidigt beviljas stöd enligt andra unionsbestämmelser om detta, för samma stödberättigande kostnader, leder till en högre stödnivå än den som är tillåten enligt dessa unionsbestämmelser.

I samband med att ett stöd av mindre betydelse lämnas ska företaget upplysas om att stödet har karaktären av stöd av mindre betydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006. Detta gäller dock inte om stödet lämnas inom ramen för en sådan garantiordning som avses i 19 §.

22 §  Statliga myndigheter ska till Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser lämna uppgifter för uppföljning av befintliga stöd.

23 §  Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser får meddela närmare föreskrifter om statliga myndigheters upplysningsskyldighet enligt 22 §.

24 §  Om avgifter för statliga lån finns bestämmelser i förordningen (1983:737) om avgift för administration av vissa statliga lån.

25 §  De myndigheter som bevakar statens rätt i fråga om beviljat stöd får i samband med ackord eller annars efterge denna rätt om kapitalbeloppet eller, i fråga om flera förfallna fordringar hos samme gäldenär, det sammanlagda kapitalbeloppet inte överstiger 1 000 000 kronor.

26 §  Beslut om statligt stöd till näringslivet får överklagas endast om regeringen särskilt har föreskrivit det.