Förordning (1991:102) om poliseskort

1 §  När det behövs för att personer som avses i andra stycket ska kunna eskorteras på ett betryggande sätt, behöver förare av polisfordon och fordon som leds av polisfordon inte följa trafikföreskrifter och får kräva fri väg enligt vad som föreskrivs i 11 kap. 11 och 12 §§ trafikförordningen (1998:1276).

Första stycket gäller vid eskort av statschefen, den som fullgör statschefens uppgifter, riksdagens talman, regeringschefen, utländska statschefer, medlemmar av en utländsk regering på officiellt besök eller andra utländska personer i liknande ställning.

2 §  Föreskrifterna i 1 § gäller också i fråga om eskort för andra personer än som avses där, om eskorten är nödvändig med hänsyn till det hot som bedöms vara för handen.

3 §  Vid praktisk övning av eskortverksamhet behöver en förare av polisfordon och fordon som leds av polisfordon inte följa trafikföreskrifter och får kräva fri väg enligt vad som föreskrivs i 11 kap. 11 och 12 §§ trafikförordningen (1998:1276).