Tidsbegränsningsförordning (1991:1750)

1 §  I denna förordning finns föreskrifter som gäller för anställningar vid

• -- myndigheterna under regeringen, dock inte affärsverken,
• -- de allmänna försäkringskassorna.

Föreskrifterna i 3 § gäller inte för lärare, assistenter eller amanuenser vid högskoleenheter.

2 §  Förordningen skall inte innebära någon inskränkning i den rätt att tidsbegränsa anställningar som följer av lagen (1982:80) om anställningsskydd eller av särskilda föreskrifter som regeringen meddelar.

3 §  En anställning får begränsas till att gälla antingen för en bestämd tid eller tills vidare längst till en viss tidpunkt i följande fall:

• 1. Arbetstagaren får en verksledande eller därmed jämförlig ställning.
• 2. Arbetstagaren ersätter en viss arbetstagare.
• 3. Arbetstagaren anställs för enstaka, kortvariga perioder.
• 4. Arbetstagaren anställs för en föreskriven, tidsbestämd aspirant- eller annan utbildning vid myndigheten.
• 5. Arbetstagaren har uppnått den pensionsålder som gäller för anställningen.
• 6. Det finns ett beslut om att myndigheten skall upphöra eller genomgå en omfattande omorganisation inom två år.

5 §  Arbetsgivaren behöver inte lämna

• 1. besked som avses i 15 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd, när anställningen har varat högst tre månader i följd,
• 2. besked som avses i 15 § andra stycket lagen om anställningsskydd, när anställningen har avsett ett semestervikariat eller ett feriearbete,
• 3. varsel enligt 30 § första stycket eller 30 a § lagen om anställningsskydd i fråga om anställning för den som har uppnått pensionsåldern.