Utlandsreseförordning (1991:1754)

1 §  I denna förordning finns föreskrifter om ersättningar vid utrikes tjänsteresor och förrättningar i anställning vid en myndighet under regeringen.

Förordningen tillämpas också på uppdrag som lämnats av regeringen eller en myndighet under regeringen.

2 §  I denna förordning avses med

• - myndighet: den myndighet som beslutar om ersättning och traktamente m.m. till resenären,
• - dag: tiden på dygnet mellan klockan 6.00 och 24.00,
• - natt: tiden på dygnet mellan klockan 0.00 och 6.00,
• - tjänsteställe: detsamma som i 12 kap. 8 och 9 §§ inkomstskattelagen (1999:1229),
• - vanliga verksamhetsorten: detsamma som i 12 kap. 7 § inkomstskattelagen,
• - stationeringsort utomlands: den ort utomlands där en tjänsteman skall vara placerad enligt ett anställningsbeslut eller ett beslut om förflyttning,
• - utrikes förrättning: tjänstgöring eller uppdrag som fullgörs utom Sverige på någon annan ort än den vanliga verksamhetsorten eller stationeringsorten utomlands,
• - utrikes tjänsteresa: en resa som är direkt föranledd av en utrikes förrättning eller en resa som den som är stationerad utomlands företar till eller från Sverige för statens räkning.

3 §  Myndigheterna får föreskriva eller för särskilda fall besluta att ersättning inte skall betalas eller betalas med lägre belopp än som följer av denna förordning, om det finns skäl för det.

Sådana föreskrifter eller beslut får bara tillämpas för tiden efter det att föreskrifterna meddelats eller resenären fått del av beslutet, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

4 §  Ersättning för resekostnader och traktamente beräknas med hänsyn till det faktiska färdsättet och den faktiska bortovaron från tjänstestället eller bostaden eller någon annan plats där en tjänsteresa påbörjas eller avslutas.

Förmånerna får inte beräknas för längre färdväg eller bortovaro än som föranleds av förrättningen, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

5 §  Ersättning för resekostnader betalas för utlägg för resa på det sätt som har bestämts när resan beordrades eller har godkänts i efterhand.

Ersättning för resa med första klass flyg bör medges bara om myndigheten efter prövning i varje särskilt fall anser att det finns synnerliga skäl för sådan resa.

6 §  Vid resor i tjänsten med egen bil betalas ersättning med högst det belopp som anges i 12 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229).

7 §  Ersättning för resor inom förrättningsorten till och från platsen för förrättningen eller sådana resor i övrigt som står i direkt samband med förrättningen betalas enligt myndighetens bestämmande. Hänsyn bör därvid tas till lokala kommunikationsförhållanden.

8 §  Ersättning betalas för transport och tillfällig förvaring av resgods. Ersättning betalas också för andra nödvändiga utgifter som för resgodsför- säkring, visering och kursförlust.

Utgifter som avses i första stycket skall vara styrkta, i den mån myndigheten inte bestämmer något annat.

9 §  Vid en utrikes förrättning och tjänsteresa som är förenad med övernattning utomlands utanför den vanliga verksamhetsorten, eller stationeringsorten utomlands, betalas traktamente för dag enligt bestämmelserna i 12 kap. 6-12 och 14-17 §§ inkomstskattelagen (1999:1229). Traktamente betalas med det normalbelopp som Skatteverket rekommenderar för kalenderåret för det land eller område där resenären vistas, om inte något annat följer av 14 eller 15 § eller av föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av 3 § första stycket.

10 §  Vistas resenären under samma dag i flera länder, betalas traktamente med beloppet för det land där resenären vistas den längsta tiden.

Om resenären vistas största delen av tjänsteresetiden i Sverige, betalas traktamente för den dagen enligt bestämmelserna i kollektivavtal som gäller för statstjänstemän i allmänhet.

11 §  När det gäller att avgöra i vilket land som en resenär har uppehållit sig den längsta tiden av en och samma dag, skall tiden för färd med båt eller flygplan från hamnen eller flygplatsen i ett land till hamnen eller flyg- platsen i ett annat land inte räknas in i vistelsen i något av länderna. Detsamma gäller i fråga om tid för mellanlandning för tankning eller liknande eller för byte till eller från inrikes flyg.

Uppehåll för övernattning under resan likställs med förrättning på övernattningsorten.

12 §  Vid en resa mellan orter som inte har samma tid beräknas vistelsetiden med utgångspunkt i den lokala tiden för respektive ort.

13 §  Helt traktamente betalas för avresedagen om resan har påbörjats före klockan 12.00 och för hemresedagen om resan avslutats efter klockan 19.00. Om resan har påbörjats senare eller avslutats tidigare, betalas halvt traktamente.

14 §  Om måltider ingår i biljettpriset för resan eller i rumspriset vid hotellvistelse eller om resenären annars på grund av tjänsten har tillhanda- hållits någon måltid, skall traktamentet för den dagen minskas

• -- med 15 procent, om resenären har tillhandahållits frukost,
• -- med 35 procent, om resenären har tillhandahållits lunch eller middag,
• -- med 85 procent, om resenären har tillhandahållits frukost, lunch och middag.

Avdrag görs dock aldrig för måltid som tillhandahållits på allmänna transportmedel, om måltiden obligatoriskt ingår i priset för resan. Avdrag görs inte heller för annan måltid, om resenären av särskilda skäl inte kunnat åtnjuta måltiden.

15 §  För den som är stationerad utomlands skall traktamentet enligt 9 § minskas med 20 procent vid tjänsteresa eller förrättning inom det egna stationeringslandet.

16 §  Ersättning för logikostnader betalas för utgifter för hotellrum, i den utsträckning myndigheten finner kostnaden skälig.

Serviceavgifter som inte har räknats in i hotellräkningen ersätts med skäligt belopp.

17 §  Om en resenär delar hotellrum med någon person som inte har rätt till ersättning för logikostnader, skall kostnaden för resenären anses utgöra 75 procent av priset för ett dubbelrum.

18 §  Om en resenär, i stället för att bo på hotell, hyr en annan bostad får han ersättning för styrkta kostnader, dock högst med belopp motsvarande normal hotellrumskostnad på orten för en person.

19 §  Den som inte har haft några utgifter för eller inte styrker logikostnader, får ersättning för hel natt med hälften av det traktamente för dag som gäller för den plats där övernattning skett.

Sådan ersättning betalas inte när resenären tillbringat natten på tåg, fartyg eller flygplan och inte heller då fritt logi tillhandahållits av värdlandet, av en myndighet eller av ett trafikföretag eller motsvarande.

20 §  En resenär har rätt att få ett förskott för att betala utgifter i samband med en utrikes tjänsteresa och förrättning.

Förskottet skall redovisas med reseräkning enligt 22--24 §§.

21 §  Om förskottet är större än den ersättning som senare fastställs, skall resenären betala tillbaka det överskjutande beloppet inom en månad efter det att han fått avräkningsbesked.

22 §  En resenär skall lämna in reseräkning till myndigheten snarast och senast tre månader efter det att resan eller förrättningen har avslutats, om inte myndigheten föreskriver något annat.

Till reseräkningen skall fogas

• -- biljettstam eller använd färdbiljett,
• -- kvitto på logikostnader,
• -- kvitto på utgifter för taxi och annat färdmedel, där så är möjligt,
• -- kvitto på utgifter som anges i 8 §.

Utgifter för taxiresor skall specificeras och motiveras.

23 §  Utgifter i utländsk valuta räknas om efter den växelkurs till vilken den har köpts. För den som har betalat utgifter med kredit- eller betalkort gäller den kurs som kortföretaget har tillämpat.

Växelkursen skall styrkas genom banknota eller på något annat sätt.

24 §  Utöver vad som sägs i 22 och 23 §§ bestämmer myndigheten hur rese- räkningen skall utformas och vilka uppgifter som den skall innehålla.

25 §  Beslut om ersättning enligt denna förordning får inte överklagas.