Förordning (1991:952) om försäljning av Allmänna arvsfondens fasta egendom m.m.

1 §  Denna förordning skall tillämpas på fast egendom som tillhör allmänna arvsfonden.

Vad som i förordningen sägs om fast egendom skall gälla också tomträtt.

2 §  Allmänna arvsfondens fasta egendom skall säljas

• -- så snart det kan ske,
• -- till högsta möjliga pris, och
• -- på ett ändamålsenligt sätt.

3 §  Kammarkollegiet skall beräkna varje egendoms aktuella marknadsvärde, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

4 §  Kammarkollegiet skall underrätta berörd kommun eller statliga myndighet om en blivande försäljning, när det med hänsyn till egendomens läge och beskaffenhet eller annars ter sig sannolikt

• -- att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen för ett kommunalt eller statligt ändamål (samhällsbyggnadsändamål) eller
• -- att kommunen eller myndigheten behöver förvärva egendomen för att tillgodose intressen som den har att bevaka.

5 §  Frågan om försäljning av egendom prövas av kammarkollegiet, om egendomens värde är högst 10 miljoner kronor, och av regeringen, om värdet är högre.

Med värde avses därvid taxeringsvärdet eller, om det saknas, det marknadsvärde som har beräknats vid en värdering enligt 3 § eller vid en särskild värdering.

6 §  Har kammarkollegiet underrättat en kommun eller en annan myndighet enligt 4 § och motsätter sig denna försäljningen eller de villkor för den som kollegiet har erbjudit, skall frågan om försäljningen eller om villkoren hänskjutas till regeringen, om kollegiet anser att försäljning ändå bör komma till stånd i enlighet med dess erbjudande.

Frågan behöver dock inte hänskjutas i ärenden som bedöms vara av mindre vikt eller i de fall som avses i 9 §.

7 §  Kammarkollegiet har hand om försäljningen.

Kammarkollegiet får till sin hjälp med försäljningen anlita också andra myndigheter under regeringen.

8 §  Om egendomen skall säljas efter det att anbud har infordrats genom annons i pressen, skall föreskrifterna i upphandlingsförordningen (1986:366) tillämpas.

9 §  Om egendomen skall säljas till en kommun för att användas för samhälls- byggnadsändamål och om kammarkollegiet och kommunen inte kan enas om priset eller övriga villkor, får endera parten hänskjuta frågan till statskommunala marknämnden.

Nämndens beslut är bindande för kollegiet.

10 §  Vid försäljning av en bostadsfastighet för permanent bruk skall före- kommande hyresgäster erbjudas att köpa fastigheten till dess marknadsvärde, om den kommun där fastigheten finns inte hos kammarkollegiet har anmält att den behövs för samhällsbyggnadsändamål.

11 §  Kammarkollegiet får meddela de ytterligare föreskrifter som kan behövas för verkställigheten av denna förordning.

12 §  Kammarkollegiets beslut enligt denna förordning får inte överklagas, inte heller stats-kommunala marknämndens beslut enligt 9 §.