Författningen är uppävd
Upphävd per: 2011-01-01
Utfärdad: 1992-10-22
Ikraftträdande: 1993-01-01
Ändring införd:
1 § Ersättning enligt 27 § femte stycket konsumentkreditlagen (1992:830) och 9 § femte stycket lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl. lämnas med högst trehundratio kronor, om det inte finns särskilda skäl till annat.
2 § I mål om handräckning enligt 10 § lagen (1915:219) om avbetalningsköp får säljaren räknas till godo ersättning för
Ersättning enligt första stycket 2 bestäms till skäligt belopp, dock högst trehundratio kronor, om det inte finns särskilda skäl till annat. När ersättning bestäms enligt första stycket 3 tillämpas bestämmelserna om beräkning av ersättning av allmänna medel till vittne. Ersättning enligt första stycket 4 bestäms till skäligt belopp.
I mål om verkställighet av en dom där köparen har förpliktats att utge gods som sålts genom avbetalningsköp enligt lagen (1915:219) om avbetalningsköp, räknas säljaren till godo ersättning för kostnad enligt vad kronofogdemyndigheten bestämmer.
Förordning (1992:1013) om ersättning för kostnader i mål om handräckning enligt konsumentkreditlagen (1992:830) m.m.
Myndighet: Justitiedepartementet L2
Ikraftträdande: 1993-01-01
Uppslagsord: konsumentkreditlag,handräckning
Övergångsbestämmelse:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993, då förordningen (1979:330) om ersättning för kostnader i mål om handräckning enligt konsumentkreditlagen (1977:981) m. m. skall upphöra att gälla. De nya föreskrifterna skall tillämpas även i fråga om ersättning enligt 17 § femte stycket konsumentkreditlagen (1977:981) när handräckning sker med tillämpning av den lagen.