Förordning (1992:78) med instruktion för Nämnden för vissa statliga pensionsfrågor

1 §  Nämnden för vissa statliga pensionsfrågor har till uppgift att pröva frågor om högre tjänstepension när

• 1. tjänstetidsfaktorn enligt pensionsplanen är större än den allmänna tilläggspensionens poängårsfaktor och pensionen till följd av övergång från brutto- till nettosystem blir väsentligt lägre än den annars skulle ha blivit,
• 2. en arbetstagares sysselsättningsgrad ändrats under femårsperioden närmast före pensionsplanens ikraftträdande eller
• 3. övergången till pensionsplanen medför orimliga konsekvenser för pensionstagaren.

Det som sägs i första stycket 2 och 3 gäller pensionsfall som inträffar inom fem år efter pensionsplanens ikraftträdande.

Nämnden beslutar också om pensionsförbättring enligt första och andra styckena för sådana arbetstagare som har pensionsrätt enligt förordningen (1991:1427) om tjänstepension för vissa arbetstagare med icke-statlig anställning.

2 §  Nämnden består av sex ledamöter. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande.

För varje ledamot finns en personlig ersättare.

3 §  En ledamot förordnas efter förslag av Statsanställdas förbund, en efter gemensamt förslag av TCO-OF/A, TCO-OF/C och TCO-OF/F samt en efter förs lag av SACO. Detsamma gäller ersättare för dessa ledamöter.

4 §  Nämndens kansliuppgifter sköts av personal från statens löne- och pensionsverk.

5 §  Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på nämnden:

18 §  om myndighetens organisation,

26 §  om ärendenas handläggning,

• 27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter,

29 §  om inhämtande av uppgifter m.m.,

30 §  om ärendeförteckning,

31 §  om myndighetens beslut.

• Förordning (1996:499).

6 §  Nämnden har det ansvar för verksamheten och de uppgifter som anges i 6-9 §§ verksförordningen (1995:1322).

7 §  Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande, bland dem två av de ledamöter som har förordnats utan förslag från någon arbetstagarorganisation.

När ärenden av större vikt handläggs skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande.

8 §  Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål.

9 §  Nämnden får i arbetsordningen eller i särskilda beslut lämna över till någon som tjänstgör hos nämnden att avgöra ärenden som är av det slaget att de inte behöver prövas av nämnden.

10 §  Ärendena avgörs efter föredragning. I arbetsordningen eller i särskilda beslut får det dock medges att ärenden som avgörs enligt 9 § inte behöver föredras.

11 §  I 19 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få avvikande mening antecknad.

12 §  I arbetsordningen eller i särskilda beslut skall det bestämmas vem som får begära in förklaringar, upplysningar eller yttranden i ärendena.

13 §  Ledamöterna och ersättarna utses av regeringen för en bestämd tid.

Regeringen utser ordförande och vice ordförande bland de ledamöter som förordnas utan förslag från organisationerna. Förordnandena ges för en bestämd tid.

14 §  Underrättelse om nämndens beslut skall lämnas till

• 1. statens löne- och pensionsverk,
• 2. statens arbetsgivarverk eller, såvitt rör arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter, riksdagens förvaltningskontor,
• 3. den myndighet eller huvudman där arbetstagaren är anställd.

15 §  Nämndens beslut får överklagas bara när det följer av särskilda föreskrifter.