Förordning (1993:1053) om användning av vattenskoter

1 §  Med vattenskoter avses i denna förordning en farkost vars längd understiger fyra meter och som

• 1. har en förbränningsmotor med ett vattenjetaggregat som främsta drivkälla och
• 2. har utformats för att framföras av en eller flera personer som sitter, står eller står på knä på farkosten snarare än befinner sig i den.

2 §  Vattenskotrar får användas endast i allmän farled och i sådana vattenområden som avses i 3 § första stycket.

3 §  Länsstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka vattenområden i länet, utöver allmänna farleder, som vattenskotrar får användas i. Sådana föreskrifter skall dock alltid meddelas för

• 1. vattenområde som är så starkt påverkat av annan mänsklig verksamhet att tillkommande buller och andra störningar från vattenskoteranvändning inte kan anses utgöra en betydande olägenhet för allmänheten eller miljön,
• 2. vattenområde utan närhet till bostadsområde eller fritidshusområde och som har ringa värde för natur- och kulturmiljövården, biologisk mångfald, friluftslivet, fritidsfisket eller yrkesfisket, och
• 3. annat vattenområde där vattenskoteranvändning inte medför olägenheter för allmänheten genom buller eller andra störningar och inte heller medför risk för skador eller störningar av betydelse för djur- eller växtlivet eller spridande av smittsamma sjukdomar.

Länsstyrelsen får också meddela föreskrifter om avgränsning av allmänna farleder för vattenskoteranvändning, om det behövs för att sådana olägenheter eller skaderisker som avses i första stycket 3 inte skall uppkomma, samt om körning till och från allmän farled.

I 4 a § finns särskilda bestämmelser för tävling eller uppvisning.

Länsstyrelsen får meddela föreskrifter om skyltning av sådana områden som avses i första stycket.

Länsstyrelsen skall på lämpligt sätt hålla information tillgänglig för allmänheten om var vattenskotrar får användas.

3 a §  Kustbevakningen får använda vattenskoter i tjänsteutövning även i andra vattenområden än de som avses i 2 §. I övrigt får Sjöfartsverket efter samråd med Transportstyrelsen meddela föreskrifter om, eller ge dispens i enskilda fall för, användning av vattenskoter vid sjöräddning eller för annat samhällsnyttigt ändamål i andra vattenområden än de som avses i 2 §.

3 b §  Den som framför en vattenskoter skall anpassa färdväg, hastighet och färdsätt så att människor och djur inte störs i onödan.

3 c §  En vattenskoter får framföras endast av den som har fyllt femton år.

3 d §  Transportstyrelsen får, när det gäller personer som har licens från ett medlemsförbund i Riksidrottsförbundet, i det enskilda fallet ge dispens från 3 c § för

• 1. deltagande i tävlingar som ett sådant förbund ansvarar för, och
• 2. träning inför sådana tävlingar.

En dispens får förenas med villkor.

4 §  Innan länsstyrelsen meddelar föreskrifter om användning av vattenskoter inom ett vattenområde ska länsstyrelsen höra Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Transportstyrelsen och berörda kommuner i den omfattning som behövs.

Länsstyrelsen ska underrätta Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Transportstyrelsen, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Polismyndigheten om de föreskrifter som meddelats.

4 a §  Länsstyrelsen får efter samråd med kommunen och Polismyndigheten medge att vattenskotrar får användas tillfälligt för tävling eller uppvisning utanför vattenområden som avses i 3 §.

4 b §  Av 2 kap. 2 § andra stycket sjötrafikförordningen (1986:300) följer att länsstyrelsen har rätt att fatta beslut i frågor om begränsningar och förbud att använda ett vattenområde för trafik med fartyg i samband med tävlingsverksamhet eller motsvarande.

5 §  Den som framför en vattenskoter i strid mot 2 §, 3 b § eller föreskrifter meddelade med stöd av 3 § döms till penningböter.

Straff döms inte ut enligt denna paragraf, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken, sjölagen (1994:1009) eller annan lag.

6 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten får överklaga länsstyrelsens beslut.