Förordning (1993:1535) om informationsutbyte inom Europeiska unionen i fråga om livsmedel

1 §  Föreskrifterna i denna förordning meddelas för att genomföra rådets direktiv 92/59/EEG av den 29 juni 1992 om allmän produktsäkerhet när det gäller snabbt informationsutbyte i fråga om livsmedel.

Förordningen gäller om inte något annat är särskilt föreskrivet i fråga om sådant informationsutbyte.

2 §  En myndighet som beslutar om skyndsamma åtgärder för att hindra, begränsa eller föreskriva särskilda villkor för marknadsföringen eller användningen av livsmedel på den grunden att livsmedlet kan orsaka allvarlig och akut fara för konsumenters hälsa eller säkerhet, skall genast underrätta Statens livsmedelsverk om sitt beslut.

Första stycket skall dock inte tillämpas om beslutet avser ett livsmedel som marknadsförs bara i Sverige.

3 §  En sådan underrättelse som avses i 2 § första stycket skall innehålla

• 1. uppgifter som gör det möjligt att identifiera livsmedlet,
• 2. uppgifter om vilken slags fara det är fråga om,
• 3. information om resultaten av eventuella provtagningar eller analyser som är av betydelse för att bedöma risknivån,
• 4. uppgifter om de åtgärder som har vidtagits eller beslutats,
• 5. information om leverantörskedjor, om sådan finns.

4 §  Livsmedelsverket skall genast och på ett så snabbt sätt som möjligt skriftligen underrätta EG-kommissionen om sådana beslut som avses i 2 § första stycket. Detsamma gäller motsvarande beslut som fattas av verket.

Underrättelsen skall innehålla de uppgifter som anges i 3 §.

Livsmedelsverket är behörigt att ta emot motsvarande underrättelser från kommissionen.

5 §  När Livsmedelsverket har fått en sådan underrättelse från EG-kommissionen som anges i 4 § sista stycket skall verket i sin tur

• 1. genast vidarebefordra underrättelsen till andra myndigheter, i den utsträckning det behövs,
• 2. så långt det är möjligt genast underrätta kommissionen
• -- om det aktuella livsmedlet har släppts ut på marknaden i Sverige, och
• -- om den ytterligare information som verket kan ha fått om den aktuella faran och resultatet av eventuella provtagningar eller analyser som har utförts för att bedöma risknivån,
• 3. så snart som möjligt underrätta kommissionen
• -- om sådana åtgärder som avses i 2 § första stycket har vidtagits i fråga om det aktuella livsmedlet,
• -- om det aktuella livsmedlet har påträffats i Sverige utan att det har föranlett några sådana åtgärder som avses i 2 § första stycket och anledningen till det.