Förordning (1993:185) om arbetsförhållanden vid vissa internationella vägtransporter

1 §  Följande bestämmelser i den europeiska överenskommelsen den 1 juli 1970 om arbetsförhållanden för fordonsbesättningar vid vissa internationella vägtransporter (AETR) ska gälla som svensk förordning i den lydelse som de engelska och franska originaltexterna har efter senare ändringar:

• 1. Artiklarna 1-12 A.
• 2. Bilagan till överenskommelsen.

2 §  De engelska och franska texterna ska ha samma giltighet. Tillsammans med en svensk översättning finns de engelska texterna, och för ändringar publicerade före den 1 juni 2001, även de franska texterna, publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter och Sveriges internationella överenskommelser (SÖ 1973:53, 1983:58, 1992:40, 2012:11, 2012:12, 2012:13 och 2012:14).

3 §  AETR tillämpas på internationella vägtransporter i enlighet med artikel 2 i AETR, om inte annat följer av artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85.

6 §  Med behörig myndighet enligt AETR avses för Sveriges del Transportstyrelsen.

Godkännande av verkstäder enligt artikel 9.1 i bilagan ska dock ske genom ackreditering enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska underrätta Transportstyrelsen om de ackrediteringar och återkallelser av ackrediteringar som beslutats enligt denna bestämmelse.

7 §  Utöver vad som följer av bestämmelserna i körkortslagen (1998:488) och körkortsförordningen (1998:980) ska kraven på yrkeskompetens i artikel 5.1 b andra strecksatsen och 5.2 andra stycket c i AETR för Sveriges del anses uppfyllda av den som blivit godkänd vid ett skriftligt prov för förare av fordon avsedda för gods- eller persontransporter på väg anordnat av

• 1. Trafikverket, eller
• 2. den gymnasieskola eller kommunala vuxenutbildning där eleven undervisats i ett ämne vars innehåll varit föremål för samråd enligt 8 kap. 4 § körkortsförordningen.

Transportstyrelsen ska utfärda bevis på yrkeskompetens till förare som uppfyller kravet i första stycket.

8 §  I fordon som används vid internationella vägtransporter enligt denna förordning ska färdskrivaren vara installerad och användas i enlighet med kraven i artikel 10 i AETR.

9 §  Transportstyrelsen får i fråga om fordon som är registrerade i en stat som inte tillträtt AETR och som inte heller är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, i stället för kravet på färdskrivare, medge att diagramblad får fyllas i för hand av föraren vid färd inom Sverige. I sådana fall gäller bestämmelserna i artikel 12.1, 12.3, 12.5 och 12.7 i bilagan till AETR i tillämpliga delar. Medgivandet får förenas med särskilda villkor.

10 §  För kontroller på väg är Polismyndigheten behörig kontrollmyndighet och en polisman eller bilinspektör behörig kontrolltjänsteman. För kontroller i företags lokaler är Transportstyrelsen behörig kontrollmyndighet och en särskilt förordnad tjänsteman vid myndigheten behörig kontrolltjänsteman.

Med bilinspektör avses detsamma som i fordonslagen (2002:574).

11 §  I fordonslagen (2002:574) finns bestämmelser om rätten att kontrollera ett fordons färdskrivare samt om provkörning av fordonet vid sådan kontroll. Provkörning får ske även om det finns något hinder mot att bruka fordonet enligt denna förordning, förordningen (2004:865) om kör- och vilotider samt färdskrivare, m.m. eller trafikförordningen (1998:1276).

11 a §  I artikel 12.1 a-c i AETR finns bestämmelser om vägkontroller, kontroller i företags lokaler och omfattningen av sådana kontroller.

Transportstyrelsen ansvarar för att det finns en enhetlig tillsynsstrategi för sådana kontroller.

En kontroll i företagets lokaler får ersättas med en kontroll hos myndigheten av dokument som begärts in från företaget.

11 b §  I artikel 11.2 a i bilagan till AETR finns bestämmelser om hur ett företag ska bevara diagramblad och utskrifter och på begäran visa upp dem för en behörig kontrolltjänsteman.

I artikel 11.2 b i bilagan till AETR finns bestämmelser om hur ett företag ska kopiera och bevara uppgifter från fordonsenheter och förarkort samt på begäran göra uppgifterna tillgängliga för en behörig kontrolltjänsteman.

Sådan kopiering som avses i andra stycket ska i fråga om uppgifter från fordonsenheter ske inom 90 dagar och för uppgifter från förarkort inom 28 dagar från dagen för registreringen av uppgiften.

17 §  Polismyndigheten ska senast den 15 februari varje år lämna uppgifter om kontroller på väg till Transportstyrelsen. Uppgifterna ska vara indelade i följande kategorier:

• 1. Typ av väg, som kan vara motorväg, riksväg eller annan väg, och vilket land det kontrollerade fordonet är registrerat i.
• 2. Typ av färdskrivare, analog eller digital.

Polismyndigheten ska samtidigt lämna uppgift om hur många färdskrivare som har kontrollerats vid vägkontroller under det föregående året och antalet konstaterade överträdelser mot 19, 19 a och 20 §§ och vad dessa överträdelser bestått i.

17 a §  Skatteverket ska på begäran av Transportstyrelsen lämna de uppgifter som styrelsen behöver för sin prövning eller kontroll.

18 §  För kontroller och besiktningar enligt avsnitt VI i underbilaga 1 gäller följande.

• 1. Sådana intyg som avses i punkt 1 får utfärdas av en godkänd verkstad eller, i fråga om en ny enhet, av tillverkaren eller den som företräder honom.
• 2. Besiktningar av färdskrivarutrustning i fordon enligt punkt 3 a skall göras vartannat år av godkänd verkstad.

Om färdskrivarutrustningen inte genomgått en besiktning inom den tid som anges i första stycket 2 får fordonet brukas endast

• 1. vid provkörning i omedelbart samband med reparation av färdskrivaren,
• 2. för färd kortaste lämpliga väg till en godkänd verkstad för reparation eller besiktning, samt
• 3. vid transport där färdskrivare inte krävs.

18 a §  Uppfyller färdskrivarutrustningen vid besiktningen kraven, skall verkstaden byta ut installationsskylten. Om det finns brister i färdskrivarutrustningen skall installationsskylten tas bort och inte ersättas med någon ny.

Om färdskrivarutrustningen har brister får fordonet brukas endast vid sådana transporter som anges i 18 § andra stycket.

19 §  Till penningböter döms den förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

• 1. artikel 5-7, 8.1-8.6 a, 8.6 b eller 9 andra meningen i AETR,
• 2. artikel 10, 11.4 a tredje stycket, 12.1-12.3, 12.5, 12.5 A, 12.7, 13.1 andra stycket, 13.2 eller 13.3 första-tredje styckena i bilagan till AETR,
• 3. 8 eller 9 § eller mot särskilda villkor som har beslutats med stöd av 9 §, eller
• 4. förbud att bruka fordon enligt 18 § andra stycket eller 18 a § andra stycket.

I 22 a § finns bestämmelser om att sanktionsavgift ska tas ut för vissa överträdelser som har begåtts utanför Sverige.

19 a §  Till böter döms den som uppsåtligen hindrar eller försvårar en kontroll enligt denna förordning.

20 §  Till penningböter döms den som utan lov uppsåtligen avlägsnar plomberingar av färdskrivarutrustning enligt punkt V.B i underbilaga 1 till AETR.

21 §  Sanktionsavgift ska tas ut av

• 1. en arbetsgivare som bryter mot artikel 11.1 eller 13.1 första stycket i bilagan till AETR, och
• 2. en näringsidkare som bryter mot artikel 11.1-11.3 och 11.5 i AETR, artikel 11.2 i bilagan till AETR eller 11 b § tredje stycket.

Sanktionsavgift enligt artikel 11.2 i bilagan till AETR, 11 b § tredje stycket och avsnitt 3 i bilagan till denna förordning ska tas ut bara om kontrollmyndigheten inte har fått del av efterfrågade uppgifter i sådan grad, eller om uppgifterna har varit så bristfälliga, att en företagskontroll inte har kunnat genomföras. I fråga om den totala avgiftens storlek för överträdelsen ska 25 § andra stycket 2 och tredje stycket tillämpas på motsvarande sätt.

22 §  I de fall som avses i 19 och 22 a §§ ska sanktionsavgift tas ut av arbetsgivaren om denne inte gjort vad som har ankommit på honom eller henne för att hindra överträdelsen.

Det som sägs i första stycket om arbetsgivare ska i stället gälla annan näringsidkare om överträdelsen skett i dennes transportverksamhet.

22 a §  Om överträdelsen har begåtts utanför Sverige och överträdelsen upptäckts i Sverige ska sanktionsavgift tas ut av en förare som har brutit mot

• 1. artikel 5, 6, 7, 8.1-8.6 a, 8.6 b eller 9 andra meningen i AETR,
• 2. artikel 10, 11.4 a tredje stycket, 12.1-12.3, 12.5, 12.5 A, 12.7, 13.1 andra stycket, 13.2 eller 13.3 första-tredje styckena i bilagan till AETR,
• 3. 8 eller 9 § eller mot sådana särskilda villkor som har beslutats med stöd av 9 §, eller
• 4. 20 §.

Sanktionsavgift enligt första stycket ska inte tas ut om en sanktion tidigare har beslutats för överträdelsen.

23 §  Den avgiftsskyldige ska helt eller delvis befrias från sanktionsavgift om det skulle vara oskäligt att ta ut avgiften med fullt belopp. Vid prövningen av denna fråga ska det särskilt beaktas

• 1. om överträdelsen har berott på sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand göra det som ålegat honom eller henne och inte heller förmått att uppdra åt någon annan att göra det,
• 2. om överträdelsen annars berott på en omständighet som den avgiftsskyldige varken kunnat eller bort förutse och inte heller kunnat påverka, eller
• 3. vad den avgiftsskyldige gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa.

24 §  Frågor om påförande av sanktionsavgift prövas av Transportstyrelsen.

Sanktionsavgiften tillfaller staten.

Innan sanktionsavgift påförs någon ska denne ges tillfälle att yttra sig.

25 §  Sanktionsavgift för överträdelser enligt 21-22 a §§ ska tas ut med de belopp som anges i bilagan till denna förordning.

Om sanktionsavgift tas ut gemensamt för flera överträdelser får det sammanlagda beloppet uppgå till högst

• 1. tiotusen kronor för en förare, och
• 2. tvåhundratusen kronor för en näringsidkare eller arbetsgivare.

Sanktionsavgift enligt andra stycket 2 får inte överstiga tio procent av näringsidkarens eller arbetsgivarens årsomsättning. Årsomsättningen ska avse omsättningen närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under det första verksamhetsåret eller om uppgifter om årsomsättning annars saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas.

25 a §  Om den som ska påföras sanktionsavgift enligt 22 a § inte har sin hemvist i Sverige, ska en polisman eller bilinspektör vid vägkontrollen besluta om förskott för sanktionsavgiften. Förskottet ska beräknas enligt 25 § och betalas till Polismyndigheten.

Transportstyrelsen ska utan dröjsmål skriftligen underrättas om beslutet. Underrättelsen ska innehålla uppgift om

• 1. grunden för beslutet och förskottsbeloppet,
• 2. vem som har fattat beslutet,
• 3. vem beslutet gäller,
• 4. det fordon som används vid transporten, och
• 5. datum, tid och plats för beslutet.

25 b §  Om förskottet enligt 25 a § inte betalas omedelbart i samband med kontrollen, får fortsatt färd hindras enligt klampningslagen (2024:1089).

25 c §  Sanktionsavgiften får i förekommande fall inte tas ut med ett högre belopp än förskottet.

25 d §  Om ett förbud enligt 4 § klampningslagen (2024:1089) har beslutats, ska en polismans eller bilinspektörs beslut om förskott för sanktionsavgift samma dag som kontrollen eller så snart som möjligt därefter underställas Transportstyrelsen som

• 1. omedelbart ska pröva om förskottsbeslutet ska bestå, och
• 2. så länge förbudet fortfarande gäller, skyndsamt ska handlägga ärendet om sanktionsavgift.

Transportstyrelsen får vid sin handläggning helt eller delvis sätta ned förskottsbeloppet.

Trots första stycket behöver ett förskottsbeslut inte underställas Transportstyrelsens prövning, om förskottet betalas omedelbart i anslutning till att förbudet beslutats och underställning ännu inte ägt rum.

25 e §  Om någon sanktionsavgift inte tas ut, eller om avgiften sätts ned eller efterskänks, ska det överskjutande beloppet återbetalas.

26 §  Sanktionsavgifter ska betalas inom trettio dagar efter det att beslutet har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet.

Sanktionsavgifter ska betalas till Transportstyrelsen.

27 §  Om ett förbud enligt 4 § klampningslagen (2024:1089) gäller och en sanktionsavgift vars verkställighet förbudet syftar till att säkerställa betalas in till Transportstyrelsen, ska styrelsen skyndsamt underrätta Polismyndigheten.

28 §  En sanktionsavgift får inte påföras, om det från den tidpunkt då förutsättningarna för att besluta om avgiften uppfylldes har gått mer än två år utan att den som anspråket riktas mot har getts tillfälle att yttra sig.

29 §  En sanktionsavgift faller bort, om beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från det att beslutet vann laga kraft.

30 §  Ansvar enligt denna förordning inträder inte, om straff kan dömas ut enligt brottsbalken eller enligt lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott eller om sanktionsavgift kan påföras enligt förordningen.

31 §  En kopia av dom eller slutligt beslut i ett mål om ansvar eller påförande av sanktionsavgift enligt denna förordning ska av domstolen sändas till Transportstyrelsen.

32 §  Om ett fordon framförs i strid med artiklarna 5-8 i AETR, får fortsatt färd hindras enligt klampningslagen (2024:1089).

33 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Följande beslut får inte överklagas:

• 1. beslut i fråga om skriftligt prov enligt 7 §,
• 2. en polismans eller bilinspektörs beslut enligt 25 a §, och
• 3. Transportstyrelsens beslut enligt 25 d §.

34 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om

• 1. verkställigheten av denna förordning, och
• 2. avgifter för kontroll i företags lokaler och för ärendehandläggning enligt denna förordning och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen.

Föreskrifter om kontroll ska meddelas efter att Polismyndigheten har hörts.