Förordning (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård

1 §  I mån av tillgång på medel får statsbidrag enligt denna förordning lämnas till

• 1. ombyggnad m. m. av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse,
• 2. vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse,
• 3. vård av kulturlandskap och fornlämningar,
• 4. arkeologisk undersökning vid bostadsbyggande,
• 5. arkeologisk undersökning vid mindre arbetsföretag, och
• 6. information m.m.i anslutning till kulturminnen och kulturmiljöer.

2 §  Vid ombyggnad, renovering och underhåll av bostadsbebyggelse får bidrag lämnas till kulturhistoriskt motiverade överkostnader, såsom merkostnader för kulturhistoriskt motiverade byggnadsarbeten och kostnader för medverkan av särskilda sakkunniga vid utredning, projektering och utförande av arbetena. Bidrag får också lämnas till förstärkning av grunden till kulturhistoriskt värdefulla bostadshus.

3 §  Bidrag får lämnas bara om det kan antas att bebyggelsen kommer att bevaras för framtiden.

4 §  Till vården av byggnadsminnen och byggnadsminnesvärd bebyggelse samt av annan värdefull bebyggelse inom områden som är av riksintresse för kulturmiljövården får bidrag lämnas med högst 90 procent av överkostnaderna.

För övrig bebyggelse av större kulturhistoriskt värde får bidrag lämnas med högst 50 procent av överkostnaderna.

Om det finns särskilda skäl får Riksantikvarieämbetet medge att större bidrag lämnas.

5 §  Bidrag får lämnas till kulturhistoriskt motiverade överkostnader för vård av främst annan bebyggelse än bostadshus. Bidrag får inte lämnas om åtgärderna ökar bruksvärdet.

För bidraget gäller det som föreskrivs i 3 och 4 §§.

6 §  Bidrag får lämnas till åtgärder för vård av kulturlandskap och fornlämningar, såsom upprustning av äldre hägnader och överloppsanläggningar, inköp av stängsel, avverkning och röjning samt restaurering av ruiner.

7 §  Bidrag får lämnas till undersökning och övriga åtgärder enligt 2 kap. 13 § lagen (1988:950) om kulturminnen m. m. om fornlämningen finns i ett område med samlad äldre bostadsbebyggelse och berörs av kompletterings- eller förtätningsbebyggelse, eller om den finns i ett område där tillgången på lämpligt lokaliserad och byggbar mark är begränsad och behovet av bostäder är stort.

8 §  Bidrag får endast lämnas, om

• 1. fornlämningen saknar synligt märke ovan jord,
• 2. det finns ett större allmänt intresse av att bebyggelsen kommer till stånd,
• 3. det inte finns möjligheter att anpassa bebyggelsen så att en fast fornlämning inte berörs,
• 4. kostnaden för åtgärderna är stor, och
• 5. särskilda antikvariska värden inte skadas av arbetsföretaget.

9 §  Bidraget skall motsvara den kostnad som enligt 2 kap. 14 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. skall betalas av företagaren. Som sådan kostnad räknas inte kostnader för maskintid och grovarbetskraft.

Till bidraget får knytas villkor om utformningen av ny bebyggelse.

10 §  Bidrag får lämnas till undersökning och övriga åtgärder enligt 2 kap. 13 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. som enligt lagen skall betalas av företagaren, om arbetsföretaget

• 1. föranleds av en myndighets beslut eller någon annan tvingande omständighet,
• 2. är av begränsad omfattning och det med hänsyn till omständigheterna är skäligt att företagaren avlastas kostnaderna för de arkeologiska åtgärderna.

Som arbetsföretag av mindre omfattning får anses bl.a. företag som innebär mindre förändringar i nyttjandet av en byggnad, en anläggning eller ett markområde.

Även om arbetsföretaget inte är av sådant slag som anges i första stycket får bidrag lämnas till kostnader för att ta till vara fornfynd enligt 2 kap. 13 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., om det finns särskilda skäl.

Närmare föreskrifter om verkställighet av tredje stycket meddelas av Riksantikvarieämbetet.

11 §  Bidrag får inte lämnas till ett statligt, landstingskommunalt eller kommunalt organ.

12 §  Bidrag får lämnas till insatser för att göra kulturmiljöer och kulturminnen tillgängliga för allmänheten och för att informera om dem.

13 §  Bidrag får lämnas med hela eller del av det belopp som kostnaderna uppgår till, om inte annat föreskrivits.

14 §  Frågor om bidrag prövas av Riksantikvarieämbetet eller, efter Riksantikvarieämbetets bemyndigande, av länsstyrelsen.

15 §  Ansökan om bidrag skall ges in till länsstyrelsen. Om inte länsstyrelsen själv skall pröva ärendet skall den med eget yttrande sända ansökningshandlingarna till Riksantikvarieämbetet.

16 §  Ansökan skall göras på blankett som fastställs av Riksantikvarieämbetet.

17 §  Den myndighet som beslutar om bidraget får bestämma villkor för bidragets användning, antikvarisk medverkan, dokumentation, besiktning och annan redovisning samt bevarande. I beslutet skall anges den tid som bidraget står till förfogande.

18 §  När de åtgärder som bidraget avser har utförts skall åtgärderna redovisas till och, om det inte är obehövligt, besiktas av den myndighet som beslutat om bidraget eller av någon annan som myndigheten utser.

19 §  Bidrag betalas ut på begäran sedan de åtgärder och kostnader som bidraget avser slutligen har godkänts av den beslutande myndigheten.

Bidrag enligt 1 § 4 och 5 får utbetalas direkt till den som utfört undersökningen eller åtgärden.

Om det finns särskilda skäl får en del av bidraget betalas ut i förskott. För förskott får ställas villkor om dess användning och om borgen eller annan säkerhet.

20 §  Den myndighet som fattat beslut om bidrag får återkalla beslutet och återkräva utbetalat bidrag, helt eller delvis, om

• 1. mottagaren av bidraget har lämnat oriktiga uppgifter eller på annat sätt har orsakat att bidrag felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp,
• 2. bidrag i något annat fall felaktigt har lämnats eller lämnats med för högt belopp och mottagaren av bidraget skäligen borde ha insett detta,
• 3. bidrag har använts i strid med föreskrivna villkor,
• 4. villkoren för bidraget på annat sätt inte har följts, eller
• 5. ett beslut om ansvar för kostnader som föranlett bidrag enligt 1 § 4 och 5 ändras så att det ansvaret minskar för mottagaren av bidraget.

21 §  Beslut av Riksantikvarieämbetet eller länsstyrelsen enligt denna förordning får inte överklagas.