Lag (1994:1720) om civilt försvar

1 §  I denna lag ges bestämmelser om kommunernas och landstingens ansvar inom det civila försvaret. Lagen innehåller också bestämmelser om hemskydd, verkskydd och befolkningsskydd.

2 §  Med befolkningsskydd avses åtgärder för att skydda befolkningen och civil egendom från krigets verkningar. Sådana åtgärder är

• 1. utrymning och inkvartering,
• 2. tillhandahållande och iordningställande av skyddsrum och skyddade utrymmen,
• 3. tillhandahållande av andningsskydd,
• 4. mörkläggning,
• 5. information om självskydd,
• 6. kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att verksamhet enligt denna paragraf skall kunna bedrivas.

3 §  Bestämmelserna i 5--8 kap. gäller inte militär verksamhet eller anläggningar som är avsedda för sådan verksamhet eller för ledning av rikets försvar.

4 §  Vad som föreskrivs i denna lag gäller inte om annat följer av elberedskapslagen (1997:288).

5 §  Vad som föreskrivs i denna lag om landsting gäller också kommuner som inte tillhör något landsting.

1 §  Kommunerna och landstingen skall vidta de beredskapsförberedelser som behövs för deras respektive verksamhet under höjd beredskap.

Kommunstyrelsen och landstingsstyrelsen ansvarar inom kommunen respektive landstinget för att beredskapsförberedelserna får en enhetlig inriktning och genomförs på ett ändamålsenligt sätt.

Beredskapsförberedelserna skall genomföras i samverkan med berörda statliga myndigheter, kommuner och landsting.

2 §  Kommunen skall verka för att beredskapsförberedelserna för den civila verksamhet som bedrivs i kommunen av statliga myndigheter, landstinget samt organisationer och företag får en enhetlig inriktning och för att samverkan kommer till stånd mellan dem. Detta gäller dock endast i fråga om sådan verksamhet som är inriktad på kommunen.

4 §  Varje kommun och landsting skall medverka i sådan utbildning som utgör ett led i beredskapsförberedelserna och som genomförs av något annat sådant organ eller av en statlig myndighet och som berör kommunen eller landstinget.

5 §  Kommunen skall hålla den myndighet som regeringen bestämmer underrättad om de beredskapsförberedelser som vidtagits och om de övriga förhållanden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen.

6 §  Staten skall betala ersättning till kommunerna för kostnaderna för beredskapsförberedelserna enligt detta kapitel. Ersättningen skall bestämmas med utgångspunkt i varje kommuns utsatthet och risker i krig.

Staten skall betala ersättning till landstingen för kostnaderna för sådan utbildning som utgör ett led i beredskapsförberedelserna.

Ersättningarna bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

1 §  Under höjd beredskap ansvarar kommunstyrelsen för ledningen av den del av det civila försvaret som kommunen skall bedriva.

Kommunstyrelsen skall under höjd beredskap också verka för att sådan verksamhet som sägs i 2 kap. 2 § får en enhetlig inriktning och för att samverkan kommer till stånd mellan dem som bedriver verksamheten.

2 §  Under höjd beredskap ansvarar landstingsstyrelsen för ledningen av den civila hälso- och sjukvården samt den övriga verksamhet för det civila försvaret som landstinget skall bedriva.

4 §  Kommunen skall under höjd beredskap eller när ransoneringslagen (1978:268) i annat fall tillämpas, i den omfattning som regeringen bestämmer,

• 1. vidta de åtgärder som behövs för försörjningen med nödvändiga varor,
• 2. medverka vid allmän prisreglering och ransonering,
• 3. medverka i övrigt vid genomförandet av åtgärder som är viktiga för landets försörjning.

5 §  Om en kommun eller ett landsting har en för totalförsvaret viktig uppgift och denna blir oskäligt betungande till följd av krigsskada eller andra utomordentliga förhållanden som orsakats av krig eller krigsfara, är andra kommuner och landsting skyldiga att lämna hjälp.

Omfattningen av hjälpen bestäms av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

6 §  Kommunen skall under höjd beredskap hålla den myndighet som regeringen bestämmer underrättad om beredskapsläget och de övriga förhållanden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen.

1 §  I varje kommun skall det finnas ett hemskydd.

2 §  Hemskyddet är en beredskapsorganisation som under höjd beredskap har till uppgift att

• 1. förmedla information mellan kommunen och befolkningen,
• 2. verka för att skydda, rädda och i övrigt hjälpa befolkningen i samband med stridshandlingar,
• 3. verka för att trygga sådan försörjning som är nödvändig för befolkningens överlevnad.

3 §  Hemskyddet består av totalförsvarspliktiga som skrivits in för civilplikt och av frivilliga.

1 §  Verkskyddet är en beredskapsorganisation som under höjd beredskap har till uppgift att, vid den anläggning där det organiserats, medverka vid skydd av verksamheten och personalen samt i räddningstjänst.

2 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att det vid en anläggning skall finnas verkskydd, om det vid anläggningen bedrivs verksamhet som har stor betydelse för totalförsvaret, och om anläggningen med hänsyn till sin belägenhet eller verksamhetens art kan antas bli särskilt utsatt vid stridshandlingar.

Ett sådant beslut skall innehålla ett föreläggande för den som bedriver verksamheten vid anläggningen att

• 1. organisera verkskyddet,
• 2. planlägga dess verksamhet,
• 3. hålla det med materiel och förnödenheter,
• 4. se till att personalen får den utbildning som avses i 3 §, samt
• 5. även i övrigt vidta de åtgärder som behövs för verkskyddets verksamhet.

Föreläggandet får också riktas mot ägaren till den anläggning där verksamheten bedrivs.

3 §  Utbildning av verkskyddets personal skall genomföras av den myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får efter överenskommelse med en kommun besluta att denna skall genomföra utbildningen.

Den som enligt första stycket skall genomföra utbildning får efter överenskommelse med den som skall organisera verkskyddet besluta att denne i stället skall genomföra utbildningen.

4 §  En räddningsledare enligt 3 kap. 16 § eller 4 kap. 9 § lagen (2003:778) om skydd mot olyckor får under höjd beredskap ta i anspråk verkskydd inom kommunen för räddningstjänstuppgifter som rör annat än den anläggning där verkskyddet organiserats.

5 §  Den myndighet som regeringen bestämmer eller kommunen får förelägga den som bedriver verksamhet vid eller äger en anläggning som avses i 2 § första stycket att lämna de upplysningar och tillhandahålla de handlingar om anläggningen och verksamheten som behövs för myndighetens eller kommunens befattning med verkskyddet.

6 §  Den som enligt 2 § är skyldig att organisera verkskydd skall betala kostnader för sådan utbildning av verkskyddets personal som genomförs av en myndighet eller av kommunen.

7 §  Om ett verkskydd har tagits i anspråk enligt 4 §, har den som svarar för verkskyddet rätt till skälig ersättning av staten dels för kostnaderna för verkskyddets personal, dels för skador som inte är ringa på materiel och annan egendom.

Anspråk på ersättning prövas på det sätt som föreskrivs i förfogandelagen (1978:262).

1 §  För att under krig skydda befolkningen skall det i de områden som kan antas bli särskilt utsatta för verkningar av stridsmedel finnas skyddsrum och skyddade utrymmen. Skyddade utrymmen skall också finnas i andra utsatta områden.

Med skyddsrum avses ett utrymme som redan under fred utformas och utrustas så att det ger skydd mot de stridsmedel som kan antas komma till användning i krig.

Med skyddat utrymme avses ett utrymme som utformas och utrustas så att det ger ett skäligt skydd mot radioaktiv strålning och splitter samt i särskilt utsatta områden mot byggnadsras. Skyddade utrymmen anordnas först under höjd beredskap. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får dock besluta att ett skyddat utrymme skall anordnas redan dessförinnan.

2 §  Kommunen skall i samråd med länsstyrelsen besluta inom vilka områden det skall finnas skyddsrum och skyddade utrymmen. Om enighet inte kan nås, skall kommunen överlämna frågan till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

3 §  Kommunen skall besluta om byggande av skyddsrum samt, i den omfattning staten ställer medel till förfogande, kontrollera att inrättade skyddsrum har en tillfredsställande skyddsförmåga.

Kommunen skall också besluta om byggande av skyddade utrymmen.

4 §  Kommunen skall föra register över samtliga skyddsrum i kommunen och över de skyddade utrymmen som planlagts.

5 §  Skyddsrummen skall placeras och utformas med hänsyn till befolkningens möjligheter att efter varning hinna fram till dem i tid och att uppehålla sig där under den tid som behövs.

6 §  Skyddsrummen skall utformas så att de under fredstid kan användas för andra ändamål. De skall dock skyndsamt kunna ställas i ordning.

7 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter eller i särskilda fall besluta om hur skyddsrum och skyddade utrymmen skall utformas och utrustas.

8 §  Den som inom ett område där skyddsrum skall byggas avser att utföra sådana byggnadsåtgärder som anges i 9 kap. 2 § 1 och 3 plan- och bygglagen (1987:10) och som kräver bygganmälan skall underrätta kommunen om sin avsikt. Kommunen skall till den som lämnat sådan underrättelse lämna besked om skyddsrum skall byggas i byggnaden eller anläggningen och, om så är fallet, lämna uppgift om det antal personer som skall kunna få plats i skyddsrummet. Kommunen skall förelägga den som lämnat underrättelsen att vidta åtgärder i enlighet med beskedet.

Besked som kommunen lämnat enligt första stycket gäller i två år eller, om bygganmälan enligt 9 kap. 2 § plan- och bygglagen har gjorts, under två år från dagen för bygganmälan. Kommunen får ändra beskedet endast om den som lämnat underrättelsen godtar ändringen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får meddela föreskrifter om undantag från underrättelseskyldigheten enligt första stycket.

9 §  Vid byggsamråd enligt 9 kap. 7 § plan- och bygglagen (1987:10) skall en genomgång göras av de åtgärder för besiktning, tillsyn och övrig kontroll som är nödvändiga för att ett skyddsrum skall kunna antas komma att uppfylla de krav som ställs i 6 § och med stöd av 7 §.

Bestämmelserna i 9 kap. 9 och 10 §§ plan- och bygglagen om kontroll m. m. och om slutbevis skall tillämpas på arbetet med att inrätta skyddsrummet.

10 §  Staten och landstinget skall, även i de fall då skyldighet att göra bygganmälan inte föreligger enligt 9 kap. 3 § 4 plan- och bygglagen (1987:10), anmäla sådana byggnadsåtgärder som avses i 9 kap. 2 § 3 plan- och bygglagen till kommunen.

11 §  En byggherre som utför sådana byggnadsåtgärder som anges i 8 § skall bygga och utrusta sådant skyddsrum som enligt föreläggande av kommunen skall finnas i byggnaden eller anläggningen. Han skall därvid se till att skyddsrummet stämmer överens med föreläggandet enligt 8 § samt med vad som sägs i 6 § och vad som bestämts med stöd av 7 §.

Ägaren till en byggnad eller annan anläggning är skyldig att bygga och utrusta ett skyddat utrymme där sådant utrymme enligt föreläggande av kommunen skall finnas.

12 §  Ägaren till en byggnad eller annan anläggning där skyddsrum eller skyddat utrymme har byggts är skyldig att underhålla skyddsrummet eller det skyddade utrymmet och dess utrustning.

Om någon åsidosätter sina skyldigheter enligt första stycket, skall kommunen förelägga honom att fullgöra dem.

13 §  Om kommunen beslutar att skyddsrum skall finnas i befintliga byggnader eller andra anläggningar, skall kommunen bygga, utrusta och underhålla skyddsrummet.

Första stycket gäller dock inte om frågan uppkommer i samband med sådana byggnadsåtgärder som avses i 8 § första stycket.

Kommunen skall även bygga, utrusta och underhålla skyddsrum som är belägna på mark som är avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plats.

14 §  Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen förelägga ägaren eller nyttjanderättshavaren till mark, byggnader eller andra anläggningar att i stället för kommunen vidta de åtgärder som anges i 13 §.

15 §  Ägaren till en byggnad eller annan anläggning där det finns skyddsrum är skyldig att, efter föreläggande av kommunen, vidta de åtgärder som behövs för att skyddsrummet skall ha en bra skyddsförmåga.

16 §  Den som innehar en byggnad eller annan anläggning med nyttjanderätt får inte hindra ägaren att inrätta skyddsrum eller företa andra åtgärder enligt detta kapitel.

17 §  Ägaren eller nyttjanderättshavaren till en byggnad eller annan anläggning där det finns ett skyddsrum eller skyddat utrymme är under höjd beredskap skyldig att bereda plats i skyddsrummet eller det skyddade utrymmet åt dem som behöver skydd.

18 §  Ägaren till en byggnad eller annan anläggning där det finns ett skyddsrum skall genom skyltning på byggnaden eller anläggningen ge anvisning om var skyddsrummet finns.

Kommunen skall se till att skyldigheten fullgörs. Om ägaren inte fullgör sin skyldighet, skall kommunen förelägga honom att göra det.

19 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta att ett utrymme inte längre skall vara skyddsrum.

20 §  Den som skall bygga och utrusta ett skyddsrum enligt 11 § första stycket har rätt till ersättning av staten för de merkostnader som uppkommer för att bygga och utrusta skyddsrummet.

Ersättningen beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

21 §  Om den som är berättigad till ersättning enligt 20 § inte är skyldig att redovisa mervärdesskatt enligt skattebetalnings- lagen (1997:483), skall ersättningsbeloppet räknas upp med den skattesats som enligt 7 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200) gällde vid tidpunkten för slutbesiktning av skyddsrummet.

22 §  Den som skall bygga och utrusta ett skyddat utrymme enligt 11 § andra stycket, underhålla ett skyddsrum eller ett skyddat utrymme enligt 12 § eller vidta åtgärder enligt 14 § har rätt till ersättning av staten för sina kostnader.

Den som vidtagit åtgärder som anges i 15 § har rätt till ersättning av staten för de kostnader som åtgärden föranlett. Ersättning lämnas dock inte för åtgärder som har föranletts av att ägaren eftersatt underhållet av skyddsrummet, gjort otillåtna ingrepp i det eller på annat sätt varit försumlig.

Ersättningen beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

23 §  Kommunen har rätt till ersättning av staten för kostnader som uppkommer för kommunen på grund av åtgärder enligt 13 §. När ersättningen bestäms, skall skälig hänsyn tas till det värde som de vidtagna åtgärderna kan ha för byggnadens eller anläggningens användning i fred. Kommunen har rätt till förskott på ersättningen, om det finns särskilda skäl för det.

Ersättning och förskott beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

1 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att ägare av byggnader eller andra anläggningar skall

• 1. hålla med utrustning och vidta de övriga förberedelser som behövs för att varna dem som vistas i eller vid byggnaden eller anläggningen,
• 2. tåla att utrustning för att varna befolkningen installeras på byggnaden eller anläggningen,
• 3. hålla med utrustning och vidta de övriga förberedelser som behövs för mörkläggning av byggnaden eller anläggningen.

I särskilda fall får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förelägga ägaren av en byggnad eller annan anläggning att vidta eller tåla de åtgärder som anges i första stycket.

Den som disponerar en byggnad eller anläggning helt eller delvis är skyldig att ha hand om utrustning för mörkläggning.

2 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om varning och mörkläggning under höjd beredskap.

3 §  Ägaren eller nyttjanderättshavaren till en byggnad eller annan anläggning är skyldig att låta länsstyrelsen eller kommunen besiktiga eller regelbundet kontrollera byggnaden eller anläggningen för ändamål som har samband med tillämpningen av denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

Om någon inte fullgör sina skyldigheter enligt första stycket, får den kommun eller länsstyrelse som har att genomföra besiktningen eller kontrollen förelägga honom att hålla byggnaden eller anläggningen tillgänglig. Om föreläggandet inte följs, får kommunen eller länsstyrelsen hos polismyndigheten begära den handräckning som behövs.

Skyldigheter för nyttjanderättshavare m.fl.

4 §  De skyldigheter som ägaren av en viss egendom har enligt denna lag skall också gälla för den som innehar egendomen med fri förfoganderätt, fideikommissrätt eller annan därmed jämförlig rätt.

5 §  En nyttjanderättshavare är skyldig att på begäran av ägaren till en byggnad eller annan anläggning betala ett skäligt bidrag till kostnader som ägaren får på grund av skyldigheter enligt denna lag. Detta gäller dock endast om

• 1. ägaren inte kände till att åtgärderna skulle vidtas då nyttjanderättsavtalet träffades eller senast kunde sägas upp och minst två år återstod av nyttjanderätten då skyldigheten att vidta åtgärderna blev kända för ägaren, och
• 2. det kan anses uppenbart oskäligt att ägaren skall svara för hela kostnaden.

6 §  Om en byggnad tillhör en bostadsrättsförening, skall bostadsrättshavarna ersätta föreningen för kostnader som denna skall svara för på grund av skyldigheter enligt denna lag. Detta gäller oavsett vad som föreskrivs i bostadsrättsföreningens stadgar.

7 §  Länsstyrelsen eller kommunen får förbjuda att samlingslokaler, skolor, förskolor eller andra lokaler för motsvarande ändamål används under höjd beredskap, om inte skyddsrum finns för de personer som kan komma att vistas i lokalen.

8 §  Ägaren eller nyttjanderättshavaren till en byggnad eller annan anläggning eller den som i fråga om förvaltning och skötsel företräder honom är skyldig att

• 1. förmedla myndigheternas beslut och meddelanden i frågor som rör verksamhet enligt denna lag till dem som bor eller bedriver verksamhet i byggnaden eller anläggningen,
• 2. medverka vid åtgärder som föranleds av ransonering.

Samma skyldighet gäller också för arbetsgivare i fråga om de anställda.

9 §  Var och en är skyldig att på fråga av en statlig eller kommunal myndighet ange om han har egendom som kan behöva tas i anspråk för verksamhet enligt denna lag.

1 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får under höjd beredskap besluta att de som uppehåller sig inom ett område skall utrymma området om

• 1. området blivit eller kan antas bli utsatt för stridshandlingar och utrymningen är nödvändig för att skydda befolkningen, eller
• 2. det i området behöver vidtas militära åtgärder av väsentlig betydelse och åtgärderna allvarligt försvåras om inte utrymning sker.

2 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får besluta, att de som omfattas av ett utrymningsbeslut skall vistas på en viss plats, och meddela föreskrifter för vistelsen.

Beslutet får inte utformas så att det inskränker den enskildes frihet mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till syftet med utrymningen och förhållandena på vistelseplatsen.

3 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får under höjd beredskap meddela förbud för dem som uppehåller sig inom ett visst område att lämna detta om

• 1. en utflyttning allvarligt skulle försvåra åtgärder av väsentlig betydelse för totalförsvaret, eller
• 2. en utflyttning skulle vara förenad med uppenbar livsfara.

4 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får under höjd beredskap meddela förbud för dem som inte är bosatta inom ett visst område att annat än tillfälligt uppehålla sig inom området, om en inflyttning allvarligt skulle försvåra åtgärder av väsentlig betydelse för totalförsvaret.

5 §  En kommun får förelägga innehavaren av en byggnad eller bostadslägenhet (inkvarteringsvärd) att under höjd beredskap upplåta bostad och utrustning åt den som behöver en bostad (inkvarteringsbostad) på grund av beslut om utrymning eller på grund av att denne till följd av krigshändelser tvingats lämna sin ordinarie bostad.

Ett sådant föreläggande får meddelas endast om behovet av bostad inte kan tillgodoses på annat lämpligt sätt. Beslutet får inte medföra större olägenhet för inkvarteringsvärden än vad som är nödvändigt och får inte avse utrymmen som behövs för inkvarteringsvärden och hans familj eller någon dem närstående.

6 §  Om inkvarteringsvärden inte följer föreläggandet enligt 5 §, får kommunen hos polismyndigheten begära den handräckning som behövs för att den som skall inkvarteras skall få tillträde till inkvarteringsbostaden.

7 §  Inkvarteringsvärden har rätt till skälig ersättning av kommunen för inkvarteringsbostaden.

8 §  Om bostaden eller dess utrustning skadas när bostaden används som inkvarteringsbostad, är den skadelidande berättigad till ersättning av kommunen. Är skadan ringa, betalas dock ingen ersättning.

9 §  Ersättningen enligt 7 och 8 §§ prövas på det sätt som anges i förfogandelagen (1978:262).

Om taxa enligt 33 § förfogandelagen har fastställts, bestämmer kommunen ersättningen. I annat fall bestäms ersättningen av den lokala värderingsnämnden.

10 §  Den som disponerat en inkvarteringsbostad enligt 5 § skall till kommunen betala tillbaka vad kommunen betalat till inkvarteringsvärden enligt 7 och 8 §§.

Om det med hänsyn till den inkvarterades ekonomiska förhållanden eller annars är oskäligt, skall kommunen helt eller delvis befria den inkvarterade från återbetalningsskyldigheten.

11 §  Kommuners och landstings skyldighet att ta hand om utrymmande och utlänningar som söker skydd i Sverige regleras i socialtjänstlagen (2001:453), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

12 §  Kommuner och landsting som befolkningen lämnar på grund av utrymning är under höjd beredskap skyldiga att i skälig omfattning lämna hjälp till de kommuner och landsting som i större omfattning får ta emot befolkningen.

13 §  Enligt Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna skall uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotillstånd och liknande förhållanden som avser krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveriges våld lämnas till en officiell nationell upplysningsbyrå. Varje kommun och landsting som har sådana uppgifter skall, under tid när den nationella upplysningsbyrån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till Totalförsvarets pliktverk och i fråga om andra skyddade personer till Migrationsverket. Totalförsvarets pliktverk och Migrationsverket skall vidarebefordra uppgifterna till den nationella upplysningsbyrån.

Varje kommun och landsting skall också till Totalförsvarets pliktverk respektive Migrationsverket lämna uppsamlade värdeföremål och handlingar, som kvarlämnats av skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade personer, om värdeföremålen eller handlingarna är av vikt för de närmast anhöriga. Uppgift skall även lämnas om var avlidna skyddade personers gravar är belägna. Totalförsvarets pliktverk och Migrationsverket skall lämna vidare uppsamlade värdeföremål och handlingar samt vidarebefordra uppgifter om gravars belägenhet till den nationella upplysningsbyrån.

14 §  På begäran av Svenska röda korset skall varje kommun och landsting, som i krig eller under neutralitet kan få sådan information som avses i 13 §, i fred lämna Svenska röda korset biträde med att förbereda den nationella upplysningsbyråns verksamhet.

1 §  Den som på grund av någon bestämmelse i denna lag har fått kännedom om en enskild persons ekonomiska förhållanden, om ett företags affärs- eller driftförhållanden eller om förhållanden av betydelse för totalförsvaret eller rikets säkerhet i övrigt får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han fått kännedom om.

I fråga om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet gäller sekretesslagen (1980:100).

2 §  Den som deltar eller har deltagit i verksamhet hos den nationella upplysningsbyrå som avses i 8 kap. 13 § får inte obehörigen röja vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en krigsfånge eller annan skyddad person som avses i Genévekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna, såvitt gäller vistelseort, hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden.

Utan hinder av tystnadsplikten får den som deltar i verksamhet hos den nationella upplysningsbyrån till Central Tracing Agency vid Internationella rödakorskommittén i GenŠve vidarebefordra sådana uppgifter som avses i 8 kap. 13 § och motsvarande uppgifter som lämnats till den nationella upplysningsbyrån av statliga myndigheter.

1 §  Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

• 1. uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter om förhållanden som han enligt 5 kap. 5 § är skyldig att lämna uppgift om,
• 2. uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin skyldighet enligt 6 kap. 17 §,
• 3. uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa inte fullgör sina skyldigheter enligt 7 kap. 8 eller 9 §, eller vid fullgörandet lämnar oriktiga uppgifter,
• 4. inte följer ett åläggande eller förbud som meddelats enligt 8 kap., eller
• 5. uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa vanvårdar egendom som han har tagit emot av en myndighet för totalförsvarsändamål.

2 §  Har ett brott enligt 1 § begåtts under höjd beredskap döms, om brottet medfört avsevärt men för totalförsvaret eller annars är att anse som grovt, till fängelse lägst sex månader och högst fyra år.

3 §  Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon bestämmelse som meddelats med stöd av 6 kap. 7 § eller inte iakttar förbud enligt 7 kap. 7 §.

4 §  Ett föreläggande enligt 5 kap. 2 § andra eller tredje stycket eller 5 §, 6 kap. 11, 12, 14, 15 eller 18 § eller 7 kap. 1 § andra stycket får förenas med vite.

5 §  Om ett föreläggande enligt denna lag inte följs, får åtgärden vidtas av den som meddelat föreläggandet. En sådan åtgärd vidtas på den försumliges bekostnad, om han inte på grund av bestämmelse i denna lag är berättigad till ersättning för åtgärden om den vidtas frivilligt.

1 §  Beslut av en kommun som har meddelats enligt denna lag eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag får överklagas hos länsstyrelsen, om inte annat föreskrivs i 3, 4 eller 8 §.

2 §  Beslut av en länsstyrelse som har meddelats enligt denna lag eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av denna lag får överklagas hos den myndighet som regeringen bestämmer, om inte annat föreskrivs i 3 eller 8 §.

3 §  Beslut av en kommun eller en myndighet i frågor enligt 5 kap. 2 och 5 §§, 6 kap. 3, 11, 12, 14, 15, 18, 20 och 22 §§, 7 kap. 1 § andra stycket och 3 §, 8 kap. 5 § andra stycket och 10 § samt 10 kap. 4 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

4 §  Beslut av en kommun enligt 8 kap. 9 § andra stycket får överklagas hos den lokala värderingsnämnden. Värderingsnämndens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.

Den lokala värderingsnämndens beslut i andra fall enligt 8 kap. 9 § andra stycket får överklagas hos Riksvärderingsnämnden.

Riksvärderingsnämndens beslut får inte överklagas.

5 §  Beslut av en central myndighet i ett dit överklagat ärende får inte överklagas.

Andra beslut av en central myndighet än beslut som avses i 3 § och i första stycket denna paragraf får överklagas hos regeringen, om inte annat föreskrivs i 8 §.

6 §  En central myndighet får till regeringen överlämna prövningen av ett överklagat ärende, om myndigheten bedömer att ärendet är av särskild vikt.

7 §  Ett beslut som en kommun, en statlig myndighet eller en allmän förvaltningsdomstol under höjd beredskap meddelar enligt denna lag eller enligt föreskrift som utfärdats med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat bestäms i beslutet.

8 §  Beslut som meddelats i frågor enligt 3 kap. 4 §, 5 kap. 4 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 7 § samt 8 kap. 1--4 §§ får inte överklagas.