Förordning (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar

1 §  I förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande finns det bestämmelser om statlig ersättning för hälso- och sjukvård m.m. för vissa utlänningar som avses i 1 kap. 2 § mottagandelagen (2026:999), utlänningar som avses i 11 kap. 2 § första och andra styckena utlänningslagen (2005:716) samt utlänningar som avses i 1 § lagen (2026:380) om bistånd till vissa utlänningar vid inhibition av verkställigheten.

Denna förordning innehåller bestämmelser om den avgift som utlänningar själva ska betala (vårdavgift) när det finns rätt till ersättning enligt första stycket.

För annan hälso- och sjukvård samt tandvård än som avses i 2-4 och 8 §§ ska utlänningarna betala vårdavgift enligt de grunder som vårdgivaren bestämmer.

1 a §  För utlänningar som avses i 1 kap. 2 § 1 mottagandelagen (2026:999) eller 1 § lagen (2026:380) om bistånd till vissa utlänningar vid inhibition av verkställigheten gäller de vårdavgifter som följer av 2 och 3 §§ endast om de har rätt till dagersättning enligt respektive lag. Utlänningar som inte har rätt till dagersättning ska i stället betala vårdavgift i samma omfattning som de som är bosatta inom regionen.

2 §  Utlänningarna skall betala vårdavgift med 50 kronor för besök hos läkare inom den offentliga primärvården och för läkarvård som ges efter remiss av sådana läkare.

3 §  Utlänningarna skall betala vårdavgift med 25 kronor för annan sjukvårdande behandling än läkarvård, om den ges av en vårdgivare efter remiss av en läkare inom den offentliga vården. Utlänningarna skall betala avgift för sjukresa, dock med högst 40 kronor.

3 a §  Vårdavgift och avgift för sjukresa enligt 2 och 3 §§ skall betalas endast i den utsträckning som motsvarande avgift skall betalas av andra vårdtagare.

4 §  Utlänningarna skall inte betala avgift för

• - förebyggande barna- och mödravård som ges av en vårdgivare inom den offentliga primärvården,
• - förlossningsvård, och
• - vård och åtgärder enligt smittskyddslagen (2004:168).

5 §  Har en utlänning på grund av akut sjukdom eller av något annat särskilt skäl anlitat en vårdgivare som tagit ut en högre avgift än som anges i 2-4 §§, får Migrationsverket betala ett särskilt bidrag enligt 6 kap. 1 § mottagandelagen (2026:999) för den del av avgiften som utlänningen har betalat som överstiger de belopp som anges i 2-4 §§.

6 §  För receptförskrivna läkemedel skall utlänningarna betala avgift med högst 50 kronor.

6 a §  Utlänningar som vid inköpstillfället är under 18 år ska inte betala avgift för läkemedel och andra varor som avses i 15-18 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.

7 §  Har en utlänning inom loppet av en sexmånadersperiod betalat mer än 400 kronor enligt 2, 3 och 6 §§ får Migrationsverket betala ett särskilt bidrag enligt 6 kap. 1 § mottagandelagen (2026:999) för de kostnader som överstiger 400 kronor.

Finns det i en familj fler än ett barn som inte fyllt 18 år ska beloppet 400 kronor avse det sammanlagda belopp som betalats för barn under 18 år i familjen.

8 §  Utlänningarna ska betala avgift med 50 kronor för behandling hos en tandläkare inom folktandvården och för behandling hos en tandläkare som tillhör en vårdgivare som regionen slutit avtal med.

Tandvård hos en sådan tandläkare som anges i första stycket är kostnadsfri för utlänningar som inte har fyllt 18 år.

9 §  Om en utlänning på grund av akut behov har anlitat en annan tandläkare än en sådan som avses i 8 §, får Migrationsverket betala ett särskilt bidrag till utlänningen enligt 6 kap. 1 § mottagandelagen (2026:999) för den del av avgiften som överstiger 50 kronor.

10 §  Om det finns särskilda skäl får Migrationsverket även i andra fall än som anges i 5, 7 och 9 §§ betala särskilt bidrag för vårdavgift.

11 §  Migrationsverket meddelar föreskrifter om förutsättningarna för särskilt bidrag i fall som avses i 5, 7, 9 och 10 §§.