Förordning (1995:525) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska unionen

Författningen är uppävd

Upphävd per: 1998-10-01

Utfärdad: 1995-05-11

Ikraftträdande: 1995-07-01

Ändring införd:

1 §  I denna förordning anges de myndigheter som skall pröva frågor och fullgöra de olika uppgifter som åligger en medlemsstat enligt

  • 1. Rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell persontransport med buss.1
  • 2. Rådets förordning (EEG) nr 881/92 av den 26 mars 1992 om tillträde till marknaden för godstransporter på väg inom gemenskapen till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier.2
  • 3. Rådets förordning (EEG) nr 2454/92 av den 23 juli 1992 om villkoren för att transportföretag skall få utföra nationella persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande.3

Rådets förordning (EEG) nr 3118/93 av den 25 oktober 1993 om förutsättningar för transportföretag att utföra inrikes godstransporter på väg i en medlemsstat där de inte är etablerade.4

Vidare föreskrivs om kontroller, sanktioner, avgifter och överklaganden.

Behöriga myndigheter

2 §  Behöriga myndigheter enligt förordning (EEG) nr 684/92 är

  • 1. länsstyrelsen i det län där sökanden är folkbokförd,
  • 2. om sökanden är en juridisk person, länsstyrelsen i det län där företagets ledning finns,
  • 3. länsstyrelsen i Stockholms län, om sökanden inte har den nämnda anknytningen till landet och
  • 4. Vägverket i fråga om artiklarna 7.1 och 7.2.

Den tillståndsmyndighet som meddelat det nationella tillståndet enligt 4 § yrkestrafiklagen (1988:263 är behörig myndighet enligt förordningen (EEG) nr 881/92, artiklarna 5.1, 7 och 8 och Vägverket enligt samma förordning artiklarna 10 och 11.

Generaltullstyrelsen är behörig myndighet enligt förordning (EEG) nr 2454/92 och förordning (EEG) nr 3118/93.

Kontroller

3 §  Med behörig kontrollant enligt artikel 15 i förordning (EEG) nr 684/92, artikel 5.4 i förordning (EEG) nr 881/92, artiklarna 5 och 6 i förordning (EEG) nr 2454/92 och behörig tjänsteman enligt artikel 3.4 i förordning (EEG) nr 3118/93 avses för Sveriges del polisman.

Avgifter för vissa ärenden

4 §  Avgift tas ut för Generaltullstyrelsens och länsstyrelsers prövning av ansökan om tillstånd i de fall som framgår av andra stycket.

För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§ avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

Ärendeslag                                      Avgiftsklass
Tillstånd av Generaltullstyrelsen till
transport till eller från utlandet gällande
tur- och returresa eller enkel resa                     1
Tillstånd beviljat av länsstyrelse                      2

Intyg (certifikat) meddelat av länsstyrelse

Kontrolldokument (waybill) meddelat av länsstyrelse 1

Verkställighetsföreskrifter

5 §  Ytterligare föreskrifter för verkställighet av denna förordning meddelas av Vägverket.

Överklaganden

6 §  Beslut om vägrat eller återkallat tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut om administrativ sanktion som har meddelats av Generaltullstyrelsen enligt förordning (EEG) nr 3118/93 får överklagas hos allmän förvaltningsdomtol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande hos kammarrätten.

Övergångsbestämmelser

1998:786

Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas på förhållanden som hänför sig till den tid under vilken förordningen har varit i kraft.

Historik och övergångsbestämmelser

1995:525

Förordning (1995:525) om behöriga myndigheter, m.m. i fråga om internationella transporter inom Europeiska unionen

Myndighet: Kommunikationsdepartementet

Ikraftträdande: 1995-07-01

Förarbeten: EGTL74/92 s1, EGTL95/92 s1, EGTL251/92 s1, EGTL279/93 s1

CELEX-nummer: 392R0684 392R0881 392R2454 393R3118

Uppslagsord: internationell transport,transport,EU

1998:786

Tryckt format (PDF)

upph.

Övergångsbestämmelse:

Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas på förhållanden som hänför sig till den tid under vilken förordningen har varit i kraft.