Förordning (1996:311) med instruktion för Riksgäldskontoret

1 §  Riksgäldskontoret är statens centrala finansförvaltning med huvuduppgifterna

• 1. att efter regeringens beslut, utan att tjänsterna subventioneras, tillhandahålla utlåning till och ta emot medel på konto från i första hand statliga myndigheter,
• 2. att företräda det statliga betalningssystemet inklusive statens centralkonto,
• 3. att ta upp och förvalta lån till staten i enlighet med lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning, och
• 4. att ställa ut och förvalta statliga garantier i enlighet med garantiförordningen (1997:1006).

2 §  Riksgäldskontoret skall

• 1. senast den 1 oktober varje år till regeringen lämna förslag till riktlinjer för förvaltningen av statens skuld,
• 2. senast den 22 februari varje år till regeringen lämna underlag för utvärdering av förvaltningen av statens skuld,
• 3. regelbundet fastställa statslåneräntan som den genomsnittliga marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid på minst fem år,
• 4. senast den 1 november varje år fastställa statens utlåningsränta och statens avkastningsränta som den genomsnittliga marknadsräntan under de tre närmast föregående åren, där marknadsräntan utgörs av räntan på nominella statsobligationer med en återstående löptid på 4-6 år med tillägg av 0,25 procentenheter för förvaltningskostnader m.m.,
• 5. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,
• 6. meddela föreskrifter om inskrivning i statsskuldboken, samt
• 7. senast den 15 mars varje år till regeringen lämna underlag till årsredovisningen för staten avseende statliga garantier och krediter.

3 §  Riksgäldskontoret skall samråda med Riksbanken i frågor om de delar av upplåningsverksamheten som kan antas vara av större penningpolitisk betydelse.

4 §  Riksgäldskontoret har rätt att från andra myndigheter få den information som kontoret behöver för sin verksamhet.

4 a §  Riksgäldskontorets prognoser över statens lånebehov skall ske i samverkan med Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket.

5 §  Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Riksgäldskontoret med undantag av 3-5, 12, 30, 32 och 34 §§.

Det som sägs i 6-9 §§ verksförordningen om myndighetens chef skall i stället gälla styrelsen.

6 §  Riksgäldsdirektören är chef för myndigheten samt ansvarar för och leder den löpande verksamheten enligt styrelsens direktiv och riktlinjer.

7 §  Riksgäldskontoret leds av en styrelse som ansvarar för myndighetens verksamhet. Styrelsen består av högst sju ledamöter. Riksgäldsdirektören har rätt att närvara och yttra sig vid styrelsesammanträden, om styrelsen inte i ett särskilt fall bestämmer något annat.

Den som är styrelseledamot och riksgäldsdirektören får inte utan tillstånd vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett finansinstitut. En ledamot och riksgäldsdirektören får inte heller vara anställd hos eller åta sig uppdrag för ett sådant institut. Tillstånd meddelas av regeringen i fråga om ordföranden och av ordföranden i fråga om övriga styrelseledamöter och riksgäldsdirektören.

Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande.

8 §  Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Riksgäldskontoret.

9 §  Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen (1995:1322) skall styrelsen besluta om

• 1. förslag till riktlinjer enligt 2 § 1,
• 2. principer för hur de av regeringen fastställda riktlinjerna för förvaltningen av statens skuld skall genomföras,
• 3. underlag för utvärdering enligt 2 § 2,
• 4. viktigare frågor enligt 15 §,
• 5. ramar och riktlinjer för hantering av de risker som är förenade med verksamheten, och
• 6. instruktioner för intern kontroll.

Styrelsen får överlåta till riksgäldsdirektören att besluta föreskrifter som inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt.

10 §  Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan riksgäldsdirektören och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet.

Om detta förfarande inte är lämpligt, får riksgäldsdirektören ensam avgöra ärendet.

Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

11 §  Riksgäldskontoret skall ha en beskrivning av de huvudsakliga risker som är förenade med verksamheten och hur dessa risker skall hanteras. Det skall vidare finnas interna instruktioner för hantering av dessa risker. Beskrivningen, instruktionerna och efterlevnaden av instruktionerna skall fortlöpande ses över.

12 §  Riksgäldskontoret skall tillämpa internrevisionsförordningen (2006:1228).

13 §  Riksgäldskontoret skall placera sina medel, i den utsträckning de inte behöver användas till utbetalningar, på konto i Riksbanken, en bank eller ett kreditmarknadsföretag eller i statspapper eller andra skuldförbindelser med låg kreditrisk. Placeringar får ske i utlandet och i utländsk valuta.

13 a §  Riksgäldskontorets hantering av växlingar mellan svensk och utländsk valuta skall präglas av förutsägbarhet och tydlighet.

14 §  Riksgäldskontoret skall täcka de underskott som kan uppstå på statens centralkonto.

15 §  Riksgäldskontoret får medge inlösen av obligationer och räntekuponger samt utbetalning av vinster på premieobligationslån, även om betalningsrätten är preskriberad.

Om det finns särskilda skäl, får kontoret helt eller delvis efterskänka sådana fordringar som förvaltas av kontoret.

16 §  Riksgäldsdirektören anställs genom beslut av regeringen.

Andra anställningar beslutas av Riksgäldskontoret.

17 §  Den som är tjänsteman hos Riksgäldskontoret får inte utan regeringens tillstånd vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett finansinstitut. Tjänstemannen får inte heller vara anställd hos eller åta sig uppdrag för ett sådant institut.

18 §  Vid överklagande av beslut i anställningsärenden gäller 35 § verksförordningen (1995:1322).

Riksgäldskontorets beslut i andra ärenden får överklagas bara om det följer av en annan föreskrift än 22 a § förvaltningslagen (1986:223). Om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och det inte finns några särskilda föreskrifter om överklagande, får dock beslutet överklagas hos regeringen.