Förordning (1997:692) om förbränning av farligt avfall

1 §  I denna förordning avses med

• farligt avfall: fast eller flytande avfall som anges i 4 § avfallsförordningen (2001:1063),
• förbränningsanläggning: varje teknisk inrättning som används till förbränning genom oxidation av farligt avfall med eller utan utnyttjande av den värme som alstras, inklusive förbehandling och pyrolys eller andra termiska behandlingsprocesser, t.ex. plasmaprocess, i den mån som produkterna därav sedan förbränns. Detta inbegriper anläggningar som förbränner sådant avfall som normalt bränsle eller som tilläggsbränsle i en industriprocess. Denna definition omfattar hela anläggningen och det tillhörande området, inklusive utrymmen för avfallsmottagning, lagring och förbehandling, förbränningsugnen, avfall från denna, system för bränsle- och lufttillförsel, utrustning för behandling av rökgaser och avloppsvatten samt utrustning och system för styrning av förbränningen och fortlöpande registrering och övervakning av förbränningsförhållandena,
• ny förbränningsanläggning: en anläggning för vilken drifttillstånd beviljats den 31 december 1996 eller senare,
• befintlig förbränningsanläggning: en anläggning för vilken det ursprungliga drifttillståndet beviljats före den 31 december 1996,
• gränsvärde för utsläpp: den masskoncentration av förorenande ämnen i utsläpp från en anläggning som inte får överskridas under en viss period,
• verksamhetsutövare: varje fysisk eller juridisk person som driver en förbränningsanläggning, eller som har eller till vilken har delegerats den ekonomiska beslutanderätten över anläggningen,
• tillsynsmyndighet: den myndighet som anges i 4 § förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken och i bilagan till den förordningen.

2 §  Denna förordning skall tillämpas på förbränning av farligt avfall som anges i 1 § till denna förordning. Undantagna från detta är följande typer av farligt avfall:

• 1. Brännbart flytande avfall inklusive spillolja enligt definitionen i förordningen (1993:1268) om spillolja, om avfallet uppfyller följande kriterier:
• a) Massainnehållet av polyklorerade aromatiska kolväten, t.ex. polyklorerade bifenyler (PCB) eller pentaklorfenol (PCP), får inte överstiga 2 mg/kg.
• b) Beståndsdelar som anges i bilaga 1 till denna förordning får inte finnas i avfallet i mängder eller i koncentrationer som kan medföra risk för skada på miljön, särskilt jord, luft, vatten, växter och djur, eller medföra fara för människors hälsa.
• c) Det effektiva värmevärdet skall uppgå till minst 30 MJ per kg.
• 2. Brännbart flytande avfall som inte kan orsaka utsläpp av andra ämnen i rökgasen från förbränningen eller högre koncentrationer av dessa ämnen än förbränning av lätt eldningsolja.
• 3. Följande avfallsslag om avfallet inte innehåller beståndsdelar som anges i bilaga 1 till denna förordning.

Avfallsslag                     Avfallstyp enligt bilaga 2

                                avfallsförordningen

                                (2001:1063)

- smittförande avfall           18 01 03*

                                18 02 02*

3 §  Utöver bestämmelserna i denna förordning gäller i fråga om hantering av farligt avfall också 9, 14 och 15 kap. miljöbalken och avfallsförordningen (2001:1063).

4 §  Beslut om tillstånd till förbränning av farligt avfall får meddelas endast om förbränningsanläggningen är konstruerad, utrustad och drivs på ett sådant sätt att lämpliga förebyggande åtgärder mot förorening av miljön vidtas och de krav som fastställs i 10-44 §§ i denna förordning iakttas.

5 §  I ett tillståndsbeslut om förbränning av farligt avfall skall anges vilka typer och mängder av farligt avfall som får behandlas i förbränningsanläggningen samt förbränningsanläggningens totala kapacitet.

6 §  I ett tillståndsbeslut om samförbränning enligt 7 § skall anges vilka typer och mängder av farligt avfall som får samförbrännas i anläggningen, det lägsta och högsta flödet av sådant avfall, avfallets lägsta och högsta värmevärde samt avfallets högsta innehåll av förorenande ämnen, t.ex. PCB, PCP, klor, fluor, svavel och tungmetaller. I ett sådant beslut skall också anges gränsvärden för utsläpp av föroreningar i rökgaser enligt bilaga 2.

7 §  För en anläggning som inte i första hand är avsedd för förbränning av farligt avfall, men som tillförs farligt avfall (samförbränning) som avger värme som inte överstiger 40 procent av den totala värme som i varje driftögonblick frigörs i anläggningen skall vad som sägs i 1-3, 6, 8-14, 19 och 21-44 §§ gälla.

8 §  Samförbränning enligt 7 § får ske endast om

• 1. brännarna för farligt avfall är belägna och tillförs avfall på ett sådant sätt att förbränningen blir så fullständig som möjligt, och
• 2. bestämmelserna i 21-24 §§ följs enligt beräkningar i enlighet med bilaga 2.

9 §  Resultaten av de mätningar som utförs inom sex månader efter det att verksamhet som avser samförbränning enligt 7 § satts i gång, skall visa att bestämmelserna i 21-24 §§ följs. Mätningarna skall utföras under ogynnsammast förväntade förhållanden. För denna tid kan undantag från den andel av avfallets energitillförsel som anges i 7 § beviljas av tillsynsmyndigheten.

10 §  Verksamhetsutövaren skall vidta alla nödvändiga åtgärder avseende leveransen och mottagandet av avfall i syfte att förhindra eller minska negativa effekter på miljön, i synnerhet förorening av luft, mark, yt- och grundvatten samt minska hälsoriskerna. Sådana åtgärder skall minst omfatta de krav som fastställs i 11 och 12 §§.

11 §  Innan avfallet godkänns på förbränningsanläggningen skall verksamhetsutövaren ha tillgång till de handlingar som rör avfallet och som omfattar en beskrivning av

• 1. den fysikaliska och, i den utsträckning det är möjligt, den kemiska sammansättningen av avfallet samt övriga uppgifter som är nödvändiga för att det skall vara möjligt att bedöma avfallets lämplighet för den avsedda förbränningsprocessen, och
• 2. avfallets farliga egenskaper, de ämnen med vilka avfallet inte får blandas och de försiktighetsåtgärder som skall vidtas vid hanteringen av avfallet.

12 §  Innan avfallet godkänns för behandling på förbränningsanläggningen skall verksamhetsutövaren vidta följande:

• 1. Bestämma avfallets massa.
• 2. Kontrollera de handlingar som krävs enligt avfallsförordningen (2001:1063) och, i förekommande fall, de som krävs enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen3 och förordningen (1995:701) om gränsöverskridande transporter av avfall.
• 3. Ta representativa prover, om det inte är olämpligt, före lossning, för att kontrollera att avfallet överensstämmer med den beskrivning som avses i 11 § och för att göra det möjligt för tillsynsmyndigheten att identifiera det behandlade avfallets art. Dessa prover skall bevaras i minst en månad efter förbränningen.

13 §  Tillsynsmyndigheten får bevilja undantag från 11 och 12 §§ för industrianläggningar och företag som förbränner sitt eget avfall på platsen för produktionen av avfallet, om den skyddsnivå som anges i 11 och 12 §§ uppnås.

14 §  Anläggningar för förbränning av farligt avfall skall drivas så att förbränningen blir så fullständig som möjligt. För att uppnå detta skall erforderlig förbehandling av avfallet ske.

15 §  En förbränningsanläggning skall vara konstruerad och utrustad samt drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos de rökgaser som produceras vid förbränningen av det farliga avfallet efter den sista inblåsningen av förbränningsluft höjs på ett kontrollerat och homogent sätt till minst 850 C i minst två sekunder och i närvaro av minst 6 procent syre. Vid förbränning av farligt avfall som innehåller mer än 1 procent organiska halogenföreningar, uttryckt som klor, skall temperaturen höjas till minst 1 100 C. Mätningen av den angivna temperaturen skall ske vid eller nära förbränningskammarens innervägg.

De angivna kraven i första stycket gäller även under ogynnsammast förväntade förhållanden.

Om förbränningsugnen tillförs endast flytande farligt avfall eller en blandning av gasformiga ämnen och pulveriserade fasta ämnen från en förberedande värmebehandling av farligt avfall under syrebrist och om de gasformiga ämnena står för mer än 50 procent av all värme som frigörs, skall syrehalten efter den sista inblåsningen av förbränningsluft uppgå till minst 3 procent.

16 §  En förbränningsanläggning skall vara utrustad med brännare som automatiskt slås på när temperaturen hos förbränningsgaserna efter den sista inblåsningen av förbränningsluft sjunker under gällande minimitemperatur enligt 15 §. Sådana brännare skall även användas under igångkörnings- och avställningsoperationer för att säkerställa att gällande minimitemperatur upprätthålls så länge som obränt avfall finns i förbränningskammaren.

Under igångkörning och avställning eller när temperaturen hos förbränningsgaserna sjunker under gällande minimitemperatur enligt 15 §, får brännarna inte tillföras bränsle som kan orsaka större utsläpp än de som uppkommer vid förbränning av lätt eldningsolja, flytande gas eller naturgas.

17 §  Anläggningen skall vara utrustad med ett system som förhindrar tillförsel av farligt avfall

• 1. vid igångkörning, till dess att den fastställda lägsta förbränningstemperaturen har uppnåtts,
• 2. när den fastställda lägsta förbränningstemperaturen inte upprätthålls,
• 3. när de kontinuerliga mätningar som krävs enligt 33 § visar att något gränsvärde för utsläpp har överskridits till följd av störningar eller felfunktioner hos reningsutrustningen.

18 §  För vissa typer av farligt avfall får andra krav än de som fastställs i 15 § gälla, om tillståndsmyndigheten eller, såvitt avser en befintlig förbränningsanläggning, tillsynsmyndigheten medgivit detta. Bestämmelserna i 19 § och 21-24 §§ skall dock alltid iakttas. De mängder dioxiner och furaner som släpps ut får högst uppgå till de värden som erhålls vid tillämpning av de krav som fastställs i 15 §.

19 §  Följande gränsvärden för halten av kolmonoxid (CO) får inte överskridas i förbränningsgaserna under driften av en förbränningsanläggning:

• 1. 50 mg/m3 i förbränningsgas beräknat som dygnsmedelvärde, och
• 2. 150 mg/m3 i förbränningsgas vid minst 95 procent av alla mätningar som bestäms som tiominutersmedelvärden eller 100 mg/m3 i förbränningsgas vid alla mätningar som bestäms som halvtimmesmedelvärden och som görs under en 24-timmarsperiod.

20 §  En förbränningsanläggning skall vara konstruerad och utrustad samt drivas på ett sådant sätt att utsläpp till luft förhindras, där det ger betydande luftförorening i marknivå. Detta gäller särskilt rökgas som skall släppas ut på ett kontrollerat sätt genom skorsten.

Skorstenshöjden skall vara sådan att miljön och människors hälsa skyddas.

21 §  En förbränningsanläggning skall vara konstruerad och utrustad samt drivas på ett sådant sätt att följande gränsvärden för utsläpp inte överskrids i rökgaserna:

• a) Dygnsmedelvärden

1 Total stoftmängd                                      10 mg/m3

2. Gasformiga organiska ämnen och ångor av              10 mg/m3

 organiska ämnen, uttryckt som totalt organiskt kol

3. Klorväte (HCl)                                       10 mg/m3

4. Fluorväte (HF)                                       1 mg/m3

5. Svaveldioxid (SO2)                                   50 mg/m3

• b) Halvtimmesmedelvärden

                                        A               B

1. Total stoftmängd                     30 mg/m3        10 mg/m3

2. Gasformiga organiska ämnen och        20 mg/m3       10 mg/m3

ångor av organiska ämnen, uttryckt

som totalt organiskt kol

3. Klorväte (HCl)                       60 mg/m3        10 mg/m3

4. Fluorväte (HF)                       4 mg/m3         2 mg/m3

5. Svaveldioxid (SO2)                   200 mg/m3       50 mg/m3

• c) Alla medelvärden under en provtagningstid om minst 30 minuter och högst åtta timmar

1.      Kadmium och kadmiumföreningar,                  totalt

        uttryckt som kadmium (Cd)                       0,05 mg/m3*

2.      Tallium och talliumföreningar,                  0,1 mg/m3**

        uttryckt som tallium (Tl)

3.      Kvicksilver och kvicksilverföreningar,          0,05 mg/m3*

        uttryckt som kvicksilver (Hg)                   0,1 mg/m3**

4.      Antimon och antimonföreningar,

        uttryckt som antimon (Sb)

5.      Arsenik och arsenikföreningar,

        uttryckt som arsenik (As)

6.      Bly och blyföreningar, uttryckt

        som bly (Pb)

7.      Krom och kromföreningar,

        uttryckt som krom (Cr)  totalt

8.      Kobolt och koboltföreningar,                    0,5 mg/m3*

        uttryckt som kobolt (Co)                        1 mg/m3**

9.      Koppar och kopparföreningar,

        uttryckt som koppar (Cu)

10.     Mangan och manganföreningar,

        uttryckt som mangan (Mn)

11.     Nickel och nickelföreningar,

        uttryckt som nickel (Ni)

12.     Vanadin och vanadinföreningar,

        uttryckt som vanadin (V)

13.     Tenn och tennföreningar,

        uttryckt som tenn (Sn)

Dessa genomsnittsvärden omfattar även utsläpp av den aktuella tungmetallen eller tungmetallföreningen i form av gas eller ånga.

* Nya anläggningar.

** Befintliga anläggningar.

22 §  Utsläppet av dioxiner (polyklorerade dibensoparadioxiner) och furaner (polyklorerade dibensofuraner) skall begränsas med hjälp av bästa möjliga teknik. För nya anläggningar gäller att inget medelvärde som uppmätts enligt SS-EN-1948/1,2,3 får överskrida ett gränsvärde på 0,1 ng/m3. Detta gränsvärde definieras som internationella toxiska ekvivalenter, I-TEQ4.

23 §  Resultaten av de mätningar som gjorts för att kontrollera att de gränsvärden som fastställs i 15, 19, 21 och 22 §§ inte överskrids skall omräknas till de förhållanden som anges i 36 §.

24 §  Vid samförbränning enligt 7 § skall bestämmelserna i 19 § och 21-23 §§ gälla endast för de delar av rökgasen som uppkommer vid förbränning av det farliga avfallet. Den beräkningsmetod som framgår av bilaga 2 skall tillämpas.

25 §  Utsläpp till vattendrag, sjö eller annat vattenområde av avloppsvatten som uppkommer vid rening av rökgaser skall i den utsträckning det är möjligt begränsas.

Tillståndsmyndigheten eller, såvitt avser en befintlig förbränningsanläggning, tillsynsmyndigheten får medge att avloppsvatten får släppas ut efter separat behandling om

• 1. kraven i Naturvårdsverkets gällande föreskrifter är uppfyllda vad avser gränsvärden för utsläpp, och
• 2. massan tungmetaller, dioxiner och furaner i avloppsvattnet i förhållande till mängden farligt avfall som behandlas minskas på ett sådant sätt att den massa som får släppas ut till vattendrag, sjö eller annat vattenområde är mindre än den massa som får släppas ut till luft.

26 §  En förbränningsanläggning och tillhörande lagringsområde för farligt avfall skall vara utformade och drivas på ett sådant sätt att utsläpp av föroreningar till mark och grundvatten förebyggs i enlighet med Naturvårdsverkets gällande föreskrifter om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen.

Förbränningsanläggningen skall ha kapacitet att lagra regnvatten från anläggningens område och vatten som förorenats i samband med spill eller brandsläckning. Denna lagringskapacitet skall vara sådan att vattnet vid behov kan kontrolleras och behandlas innan det släpps ut.

27 §  Avfall från driften av förbränningsanläggningen skall återvinnas eller bortskaffas i enlighet med tillstånd som har meddelats med stöd av 9 kap. miljöbalken. Avfallet skall förbehandlas om det följer av ett meddelat tillstånd. Avfallen skall hållas åtskilda till dess att de återvinns eller bortskaffas. En sådan teknik som underlättar återvinning eller säkert bortskaffande skall väljas.

28 §  Transport och tillfällig lagring av torrt avfall från driften av förbränningsanläggningen i form av stoft, t.ex. pannaska och torrt avfall från behandlingen av rökgaser, skall ske i slutna behållare.

29 §  Innan det avgörs hur avfallet från förbränningen skall bortskaffas eller återvinnas, skall analyser göras för att fastställa de olika förbränningsavfallens fysikaliska och kemiska egenskaper samt förorenande effekter. Analyserna skall särskilt avse den lösliga fraktionen och tungmetaller.

30 §  Den värme som alstras vid förbränningsprocessen skall utnyttjas i den utsträckning det är möjligt.

31 §  Mätmetoderna skall överensstämma med bilaga 3. Konfidensintervallsvärdena (95 procent) vid de gränsvärden för utsläpp som anges i 19 § 1 och 21 § a 1, 2, 3 och 5 får inte överskrida de värden som anges i bilaga 3 punkt 4.

Installationen och driften av den automatiska övervakningsutrustningen skall kontrolleras och besiktigas årligen.

32 §  Tillsynsmyndigheten skall besluta om vilka provtagnings- och mätmetoder som skall användas för att kravet på periodiska mätningar av varje förorenande ämne skall uppfyllas samt provtagnings- och mätpunkternas placering.

Kraven på mätningar skall fastställas av tillsynsmyndigheten i enlighet med bilaga 3.

33 §  Följande mätningar skall utföras vid förbränningsanläggningen, i enlighet med bilaga 3:

• 1. Kontinuerliga mätningar av de ämnen som avses i 19 § och 21 § a och b.
• 2. Kontinuerliga mätningar av följande processparametrar:
• a) Den temperatur som avses i 15 och 18 §§, och
• b) syrehalten, trycket, temperaturen och halten vattenånga i rökgasen.
• 3. Minst två mätningar per år av de ämnen som avses i 21 § c och 22 §. Under de första tolv driftmånaderna skall emellertid en mätning göras varannan månad.
• 4. Rökgasens uppehållstid, relevanta minimitemperatur och syrehalt i enlighet med 15 och 18 §§ skall kontrolleras minst en gång i samband med att anläggningen sätts i gång. Mätningen skall utföras under ogynnsammast förväntade driftförhållanden.

34 §  Kontinuerlig mätning av fluorväte får underlåtas om sådan behandling av klorväte sker som säkerställer att gränsvärdet för utsläpp enligt 21 § a 3 och 21 § b 3 inte överskrids. I ett sådant fall skall utsläppet av fluorväte vara föremål för periodisk mätning minst två gånger per år.

Kontinuerlig mätning av halten vattenånga är inte nödvändig om rökgasprovet torkas innan utsläppen analyseras.

35 §  Mätningar av de föroreningar som förtecknas i 21 § är inte nödvändiga, om det vid anläggningen endast förbränns sådant farligt avfall som inte kan orsaka högre medelvärden av dessa föroreningar än 10 procent av de gränsvärden för utsläpp som föreskrivs i 21 §.

36 §  Resultaten av de mätningar som görs för att kontrollera att de gränsvärden som fastställs i 15-24 §§ följs skall räknas om till följande standardförhållanden:

• 1. Temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 11 procent syre, torr gas, eller
• 2. temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa, 3 procent syre, torr gas vid förbränning av enbart spillolja enligt definitionen i förordningen (1993:1268) om spillolja.

Om utsläppen av föroreningar minskas genom behandling av rökgasen, skall omräkning vad avser syrehalten enligt första stycket utföras endast om den syrehalt som mäts upp när mätningen av den aktuella föroreningen sker överskrider gällande standardsyrehalt.

37 §  Om farligt avfall förbränns med extra syretillförsel, kan resultaten av mätningarna standardiseras vid en syrehalt som fastställs av tillsynsmyndigheten med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet. Vid samförbränning enligt 7 § skall resultaten av mätningarna standardiseras vid en total syrehalt beräknad enligt bilaga 2.

38 §  Gränsvärdena för utsläpp skall anses förenliga med kraven i denna förordning om

• 1. inte något av dygnsmedelvärdena överskrider de gränsvärden för utsläpp som anges i 19 § 1 och 21 § a, och
• a) antingen inget halvtimmesmedelvärde under året överskrider de gränsvärden för utsläpp som fastställs i 21 § b kolumn A, eller
• b) 97 procent av halvtimmesmedelvärdena under året inte överskrider de gränsvärden som fastställs i 21 § b kolumn B, och
• 2. inte något av medelvärdena under den provtagningstid som anges i 21 § c överskrider de gränsvärden som fastställs där, och
• 3. bestämmelserna i 19 § 2 följs.

39 §  Vid bedömningen enligt 38 § skall de medelvärden som fastställs för de perioder som avses i 42-44 §§ inte beaktas.

40 §  Halvtimmesmedelvärden och 10-minutersmedelvärden skall bestämmas inom den effektiva drifttiden (inklusive igångkörnings- och avställningsperioder när farligt avfall förbränns) på grundval av de uppmätta värdena efter det att konfidensintervallsvärdet enligt bilaga 3 punkt 4 har dragits ifrån. Dygnsmedelvärdena skall bestämmas på grundval av sådana validerade medelvärden.

Medelvärdena under provtagningstiden och, när periodiska mätningar görs av fluorväte, medelvärdena för fluorväte, skall bestämmas i enlighet med föreskrifterna i 32 §.

41 §  Tillsynsmyndigheten skall omedelbart underrättas om de mätningar som utförts visar att de gränsvärden för utsläpp som fastställs i denna förordning har överskridits. Den berörda anläggningen får inte tillföras farligt avfall så länge gränsvärdena inte kan förväntas följas. Tillförseln av sådant avfall får inte återupptas förrän tillsynsmyndigheten medger det.

42 §  Tillsynsmyndigheten skall fastställa den längsta tillåtna tid i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller felfunktioner i reningsutrustning eller mätutrustning, under vilken de koncentrationer som släpps ut till luften av de aktuella ämnena får överskrida de fastställda gränsvärdena. När ett gränsvärde överskrids får anläggningen inte fortsätta att förbränna farligt avfall under en oavbruten period som överstiger fyra timmar. Dessutom får den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden inte överstiga 60 timmar under ett år.

43 §  I händelse av ett haveri skall verksamhetsutövaren begränsa eller upphöra med driften snarast möjligt till dess att normal drift kan återupptas.

I anläggningar som omfattas av 7 § (samförbränning) skall tillförseln av farligt avfall stoppas.

44 §  Den totala mängden stoft i utsläppen får inte överstiga 150 mg/m3 uttryckt som halvtimmesmedelvärde. Inte heller får de gränsvärden som fastställs i 21 § a 2 och 21 § b 2 överskridas. Alla övriga villkor som avses i 14-20 §§ skall iakttas.