Tandvårdsförordning (1998:1338)

1 §  I denna förordning finns bestämmelser om sådan tandvård som enligt 15 a § sjätte stycket tandvårdslagen (1985:125) ska omfattas av hälso- och sjukvårdslagens (2017:30) bestämmelser om avgifter som avser öppen hälso- och sjukvård.

2 §  De oralkirurgiska åtgärder som omfattas av bestämmelserna om avgifter som avser öppen hälso- och sjukvård är

• - behandlingar av käkfrakturer,
• - käkledskirurgi,
• - rekonstruktiv och ortognat kirurgi,
• - utredningar och behandlingar av oralmedicinska tillstånd,
• - utredningar och behandlingar av smärttillstånd,
• - övriga oralkirurgiska behandlingar som kräver ett sjukhus tekniska och medicinska resurser.

3 §  Tandvård som är ett led i sjukdomsbehandling under en begränsad tid omfattas av bestämmelserna om avgifter som avser öppen hälso- och sjukvård. Med sådan tandvård avses i denna förordning tandvårdsbehandling

• 1. till följd av medfödd missbildning i käkområdet eller ansiktet, om inte missbildningen endast är av ringa omfattning,
• 2. av defekt som orsakats av sjukdom i käkområdet eller ansiktet,
• 3. av tandskada som uppkommit vid epileptiskt anfall,
• 4. på patienter som ska genomgå kirurgiskt ingrepp eller medicinsk behandling där fullständig infektionsfrihet är ett medicinskt krav,
• 5. på patienter som på grund av sjukdom, medicinering eller allmänt nedsatt immunförsvar har fått förändringar i munslemhinnan,
• 6. på patienter som genomgår utredning där det finns misstanke om ett odontologiskt samband med patientens grundsjukdom,
• 7. på patienter som genomgår strålbehandling i öron-, näs-, mun- eller halsregionen,
• 8. på patienter med långvariga och svåra smärtor i ansikts- eller käkregionen (orofaciala smärtsyndrom),
• 9. på patienter som utreds och behandlas för allvarlig sömnapné, och
• 10. av frätskador på tänderna som orsakats av anorexia nervosa, bulimia nervosa eller gastroesofageal refluxsjukdom på patienter som är medicinskt rehabiliterade.

En behandling enligt första stycket 1 eller 2 ska för att omfattas av bestämmelserna om avgifter som avser öppen hälso- och sjukvård utföras av

• 1. en tandläkare med specialistkompetens, eller
• 2. en tandläkare vid en
• a) käkkirurgisk klinik,
• b) högskola eller ett universitet där odontologisk utbildning och forskning bedrivs, eller
• c) klinik för specialisttandvård.

3 a §  Tandvård för personer som har stora behov av tandvård på grund av en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning omfattas av bestämmelserna om avgifter som avser öppen hälso- och sjukvård. Med sådan tandvård avses i denna förordning tandvårdsbehandling på personer som har stora svårigheter att sköta sin munhygien eller att genomgå tandvårdsbehandling på grund av

• 1. svår psykisk funktionsnedsättning,
• 2. Parkinsons sjukdom,
• 3. multipel skleros,
• 4. cerebral pares,
• 5. reumatoid artrit,
• 6. systemisk lupus erythematosus,
• 7. sklerodermi,
• 8. amyotrofisk lateralskleros,
• 9. orofacial funktionsnedsättning, eller
• 10. symtom som kvarstår sex månader efter det att personen har fått hjärninfarkt eller hjärnblödning (stroke).

Med sådan tandvård avses också tandvårdsbehandling på personer som på grund av en sällsynt diagnos har

• 1. stora svårigheter att sköta sin munhygien,
• 2. stora svårigheter att genomgå tandvårdsbehandling, eller
• 3. orofaciala symtom.

Med tandvårdsbehandling enligt första och andra styckena avses inte behandling med fastsittande protetik.

4 §  Behandling av tandvårdsrädsla och tandvård för den som är extremt tandvårdsrädd omfattas av bestämmelserna om avgifter som avser öppen hälso- och sjukvård.

Som extremt tandvårdsrädd ska den anses som trots ett stort objektivt och subjektivt behandlingsbehov under ett stort antal år avhållit sig från tandbehandling, bortsett från kortvariga, akuta ingrepp, och som vid utredning hos både tandläkare och legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut eller legitimerad psykiater bedömts lida av extrem tandvårdsrädsla.

Dessa ersättningsregler gäller endast för behandling av den extrema tandvårdsrädslan och den tandvård som utförs under denna behandling. För tandvård i övrigt gäller bestämmelserna i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd om inte vården omfattas av annan bestämmelse i denna förordning.

5 §  För att behandlingen av personer som avses i 4 § ska omfattas av bestämmelserna om avgift som avser öppen hälso- och sjukvård krävs att behandlingen utförs av en tandläkare eller tandhygienist som har en icke obetydlig erfarenhet av extremt tandvårdsrädda patienter och som utför behandlingen i samverkan med legitimerad psykolog, psykoterapeut eller psykiater samt att det finns en behandlingsplan som patienten har accepterat.

6 §  Tandvårdsbehandling ska ges mot avgift enligt bestämmelserna om avgift som avser öppen hälso- och sjukvård för personer som får tandfyllningar utbytta på grund av avvikande reaktioner mot dentala material.

7 §  Bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) om avgifter som avser öppen hälso- och sjukvård gäller för den som i samband med långvariga sjukdomssymtom får sina tandfyllningar utbytta som ett led i medicinsk rehabilitering.

Detta gäller dock endast om utbytet sker med anledning av en utredningsplan och som ett led i en behandlingsplan som upprättats under ledning av en läkare med specialistkompetens inom ett område med anknytning till något eller några av patientens symtom.

Utrednings- och behandlingsplanen ska innan åtgärderna påbörjas ges in till regionen för en bedömning av förutsättningarna för de föreslagna åtgärderna.

8 §  Bestämmelser om regionens ansvar för uppsökande verksamhet finns i 8 a § första stycket tandvårdslagen (1985:125).

Till den som omfattas av 8 a § första stycket tandvårdslagen ska erbjudande om avgiftsfri uppsökande munhälsobedömning lämnas.

Munhälsobedömningen ska innefatta en bedömning av behovet av munhygieninsatser och en preliminär bedömning av behovet av nödvändig tandvård. Behovet av munhygieninsatser ska bedömas med utgångspunkt i vad den enskilde eller den som vårdar denne kan klara av att utföra i fråga om munhygien.

9 §  Nödvändig tandvård enligt 8 a § första stycket tandvårdslagen (1985:125) omfattas av bestämmelserna om avgifter som avser öppen hälso- och sjukvård.

Behovet av nödvändig tandvård ska bedömas med utgångspunkt i den enskildes allmäntillstånd.

Med nödvändig tandvård avses sådan tandvård som i det enskilda fallet påtagligt förbättrar förmågan att äta eller tala. Vid val mellan behandlingar som bedöms ge ett godtagbart resultat ingår den mest kostnadseffektiva behandlingen i nödvändig tandvård. I nödvändig tandvård ingår inte behandling med fastsittande protetik bakom kindtänderna (premolarerna). Om allmäntillståndet hos patienten inte medger någon mer omfattande behandling ska denna i stället inriktas på att motverka smärta och obehag genom att hålla patienten fri från sjukliga förändringar i munnen.

10 §  Innan en vårdgivare inleder en behandling enligt 3, 3 a, 4 eller 6 § eller en protetisk behandling på en person som omfattas av bestämmelserna i 8 a § första stycket tandvårdslagen (1985:125), ska behandlingsförslaget prövas av den region inom vars område patienten är bosatt.

En region får besluta att en förhandsprövning enligt första stycket inte krävs för vissa typer av behandlingar.

11 §  En vårdgivare är på begäran av regionen skyldig att i ett ärende om prövning enligt 10 § eller för kontroll av debiterade åtgärder lämna upplysningar samt visa journal och övrigt material som rör munhälsobedömning, undersökning eller behandling av en patient.

Vårdgivaren är också skyldig att på begäran av regionen för uppföljning och utvärdering lämna uppgifter om munhälsobedömning, undersökning eller behandling enligt denna förordning.

11 a §  Vårdgivaren ska, när det gäller tandvård enligt 8 a § andra stycket och tredje stycket 2 tandvårdslagen (1985:125), till Socialstyrelsen lämna de uppgifter som avses i 4 § 1, 2 och 5 förordningen (2008:194) om tandhälsoregister hos Socialstyrelsen.

12 §  En kommun ska tillhandahålla regionen de uppgifter som behövs för uppföljning av sådan tandvård som ges till personer som avses i 8 § andra stycket och 9 §.

Om sekretess gäller för en uppgift enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och ett utlämnande skulle medföra synnerligt men för den enskilde, gäller uppgiftsskyldighet enligt första stycket endast om regeringen beslutar att uppgiften ska lämnas ut efter ansökan av en region.

13 §  Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om

• 1. uppsökande verksamhet enligt 8 a § första stycket tandvårdslagen (1985:125),
• 2. de sjukdomar och funktionsnedsättningar som avses i 8 a § tredje stycket tandvårdslagen och om tandvård i övrigt enligt 8 a § samma lag,
• 3. undersökning för och utförande av oralkirurgisk behandling som kräver ett sjukhus tekniska och medicinska resurser, och
• 4. vårdgivares uppgiftsskyldighet enligt 15 c § tandvårdslagen.

Socialstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av tandvårdslagen och föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.