Förordning (1998:1379) om ersättning för sakskada till polismän och anställda inom Kriminalvården m.fl.

1 §  Ersättning av staten för sakskada enligt denna förordning kan lämnas till

• 1. polismän,
• 2. arrestantvakter eller stämningsmän vid Polismyndigheten, och
• 3. anställda inom Kriminalvården eller väktare som har förordnats att utföra bevakningsuppdrag inom Kriminalvården.

2 §  Ersättning lämnas om en sakskada

• 1. har vållats av en intagen i polisarrest, häkte eller kriminalvårdsanstalt,
• 2. på något annat sätt har vållats av någon annan eller uppkommit av våda under tjänsteutövning av en för tjänsten typiskt riskfylld verksamhet, eller
• 3. uppkommit i anledning av tjänsten genom någon annans vållande.

3 §  Ersättning för en skada som under tjänsteutövning uppkommit på en anställds motorfordon lämnas bara om skadan har uppkommit när den anställde har medgetts att använda fordonet i tjänsten eller om det finns särskilda skäl.

4 §  Ersättningen bestäms enligt allmänna skadeståndsrättsliga grunder. Om det finns särskilda skäl får ersättningen bestämmas till ett lägre belopp. Ersättningen lämnas bara till den del skadan inte ersätts genom en försäkring, statens personskadeavtal eller enligt trafikskadelagen (1975:1410).

5 §  En ansökan om ersättning skall göras inom ett år från det att skadan inträffade. En ansökan som görs senare får ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

6 §  En ansökan om ersättning ges in till och prövas i fråga om polismän av anställningsmyndigheten och i övriga fall av den myndighet där sökanden arbetade vid skadetillfället.

7 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

7 a §  Ett beslut får inte överklagas innan det har omprövats. En sådan omprövning får begäras av den som beslutet angår om det har gått honom eller henne emot. Ett överklagande av ett beslut som inte har omprövats ska anses som en begäran om omprövning.

Vid omprövning enligt denna paragraf får beslutet inte ändras till sökandens nackdel.

7 b §  En begäran om omprövning ska vara skriftlig och ha kommit in till den beslutande myndigheten inom tre veckor från den dag då sökanden fick del av beslutet. I begäran om omprövning ska sökanden ange vilket beslut som avses och vilken ändring som han eller hon begär.

7 c §  Den beslutande myndigheten prövar om skrivelsen med begäran om omprövning har kommit in i rätt tid. Om skrivelsen har kommit in för sent ska den avvisas, om inte förseningen beror på att myndigheten har lämnat den enskilde felaktig information om hur man begär omprövning.

7 d §  Beslut enligt 7 § överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets sökanden arbetade vid skadetillfället.

8 §  Ersättningen betalas ut av den myndighet som först har beslutat i ärendet.

Ersättningen får betalas ut även om beslutet har överklagats.

9 §  Rätt till ersättning enligt denna förordning förutsätter att den skadelidande intill ersättningens belopp till staten överlåter sin rätt att få skadestånd av den skadeståndsskyldige. Bestämmelser om en åklagares skyldighet att förbereda och utföra en talan om enskilt anspråk som grundas på ett brott finns i 22 kap. 2 § rättegångsbalken.