Utfärdad: 1998-04-23
Ikraftträdande: 1998-06-01
Ändring införd: t.o.m. SFS 2017:1062
1 § Den som anordnar en tillfällig utställning som skall visas i Sverige kan få en statlig garanti som täcker kostnader för skada på eller förlust av föremål. Garanti får också lämnas för svenska kulturmanifestationer utomlands.
Garantier får inte avse föremål som en statlig myndighet lånar av en annan statlig myndighet. Detta gäller dock inte för sådana utställningar som enligt en fastställd plan skall visas på flera orter i Sverige (vandringsutställningar). Garantier får inte heller avse föremål som tillhör den som anordnar utställningen.
Om det finns särskilda skäl får garanti även lämnas för föremål som skall ingå i en permanent utställning.
2 § Garanti får lämnas endast om
3 § Garantier får endast lämnas om föremålen har ett sammanlagt värde på minst 20 000 kronor. För vandringsutställningar ska värdet vara minst 200 000 kronor.
Undantag från villkoren i första stycket får göras om det finns särskilda skäl.
4 § Ansökan om garanti skall göras av den som anordnar utställningen.
Den skall innehålla uppgift om det sammanlagda värdet av föremålen, värdet på varje enskilt föremål och vem som äger det, vilken tid garantin skall gälla samt de övriga uppgifter som behövs för att pröva ansökan.
5 § Sökanden ska betala
Om den fasta avgiften inte betalas prövas inte ansökan. Den rörliga avgiften ska betalas endast om en garanti lämnas.
6 § Riksantikvarieämbetet ska pröva ansökningar om utställningsgarantier.
7 § Riksantikvarieämbetet ska hämta in ett yttrande från Kammarkollegiet i fråga om säkerhetskraven. Om Kammarkollegiet avstyrker ansökan på grund av att nödvändiga säkerhetskrav inte är uppfyllda, får en garanti inte beviljas.
8 § I beslut om garantier skall anges
9 § Garantier skall inte omfatta förlust eller skada som orsakas av krig. Om det finns särskilda skäl skall garantier inte heller omfatta förlust eller skada som orsakas av naturkatastrof eller liknande omständighet.
10 § För garantier gäller en självrisk för varje skadetillfälle. Självrisken är
11 § Om ett skadefall inträffar ska den som har fått garantin snarast ansöka om ersättning hos Riksantikvarieämbetet. Kammarkollegiet ska yttra sig över ansökan.
Riksantikvarieämbetet ska med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för prövning.
12 § Ersättningen för ett föremål får inte överstiga det värde som föremålet har enligt beslutet om garantin. Om skadefallet medför att värdet på andra föremål som omfattas av garantin har minskat får dock ersättningen även avse detta.
13 § Om annan ersättning lämnas till ägaren eller utställningsanordnaren med anledning av skadefallet skall ersättningen enligt garantin minskas med motsvarande belopp.
13 a § Riksantikvarieämbetet får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.
14 § Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.
Förordning (1998:200) om statliga utställningsgarantier
Myndighet: Kulturdepartementet
Ikraftträdande: 1998-06-01
Förarbeten: Jfr prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129
Uppslagsord: utställningsgaranti
Förordning (2002:646) om ändring i förordningen (1998:200) om statliga utställningsgarantier
Tryckt format (PDF)ändr. 5 §
Ikraftträdande: 2002-08-01
Förordning (2017:1062) om ändring i förordningen (1998:200) om statliga utställningsgarantier
Tryckt format (PDF)ändr. 3, 5, 6, 7, 11 §§; ny 13 a §, rubr. närmast före 13 a §
Ikraftträdande: 2018-01-01
Övergångsbestämmelse:
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
2. Riksantikvarieämbetet ska efter ikraftträdandet handlägga ärenden om statlig utställningsgaranti som har inletts hos Statens kulturråd. Statens kulturråd ska överlämna ärenden som inte har slutbehandlats till Riksantikvarieämbetet.