Lag (1998:506) om flyttning och kontroll av vissa punktskattepliktiga varor

1 §  I denna lag finns bestämmelser om flyttning av punktskattepliktiga varor och om kontroll av upplagshavare inom uppskovsförfarandet. Bestämmelserna har sin grund delvis i rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt, i den ursprungliga lydelsen.

Bestämmelser om kontroll av punktskattepliktiga varor vid vägtransporter, kontroll av försändelser och omhändertagande av varor finns i tullbefogenhetslagen (2024:710).

2 §  Med punktskattepliktig vara avses energiprodukt, tobaksvara och alkoholvara.

Med energiprodukt förstås bränsle som avses i 1 kap. 3 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Med tobaksvara förstås vara som avses i 1 kap. 5 § första stycket lagen (2022:155) om tobaksskatt.

Med alkoholvara förstås vara som avses i 1 kap. 6 § första stycket lagen (2022:156) om alkoholskatt.

3 §  Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Med transportmedel avses varje slag av fordon som används för transport på väg.

4 §  Med skattskyldig avses den som är skattskyldig enligt

• 1. 5 kap. 2, 6, 8, 9 eller 11 §, 16 § 2, 22, 24 eller 25 § lagen (1994:1776) om skatt på energi,
• 2. 9 kap. 2, 6, 8, 9, 11, 25, 27 eller 28 § eller 10 kap. 15 § eller 20 § första stycket 2 lagen (2022:155) om tobaksskatt, och
• 3. 9 kap. 2, 6, 8, 9, 11, 25, 27 eller 28 § lagen (2022:156) om alkoholskatt.

4 a §  Med uppskovsförfarandet och förfarandet för beskattade varor förstås detsamma som i 1 kap 20 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, 1 kap. 11 § lagen (2022:155) om tobaksskatt och 1 kap. 12 § lagen (2022:156) om alkoholskatt.

5 §  Ett beslut om en åtgärd enligt denna lag får fattas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde. För Tullverket finns ytterligare bestämmelser om principer för ingripanden i 2 kap. 2 § tullbefogenhetslagen (2024:710).

Kontroller enligt denna lag får inte utformas på sådant sätt att urvalet av vad och vem som kontrolleras sker slumpmässigt.

5 a §  I de fall då de regler om elektroniska administrativa dokument, administrativa referenskoder, elektroniska förenklade administrativa dokument, förenklade administrativa referenskoder, ersättningsdokument och säkerhet som föreskrivs i lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt och lagen (2022:156) om alkoholskatt inte är tillämpliga gäller i stället andra stycket för flyttningar av punktskattepliktiga varor.

Varorna ska under flyttning omfattas och åtföljas av dokument i den utsträckning som följer av artikel 20, 26, 36, 38 eller 48 i det direktiv som anges i 1 §. När varorna omfattas av ett elektroniskt administrativt dokument enligt artikel 20 i samma direktiv, ska de åtföljas av en sådan administrativ referenskod som avses i artikel 20.5 i direktivet. När varorna omfattas av ett elektroniskt förenklat administrativt dokument enligt artikel 36 i samma direktiv, ska de åtföljas av en sådan förenklad administrativ referenskod som avses i artikel 36.4 i direktivet. Varorna ska även omfattas av säkerhet för betalning av skatt i den utsträckning som följer av artikel 17, 35 eller 44 i direktivet.

6 §  En punktskattepliktig vara får flyttas endast om de krav i fråga om elektroniskt administrativt dokument, administrativ referenskod, elektroniskt förenklat administrativt dokument, förenklad administrativ referenskod, ersättningsdokument, följedokument för transport av vinprodukter, säkerhet, anmälningsskyldighet och registrering är uppfyllda som följer av de lagar som anges i 2 § eller av bestämmelser som avses i 5 a §.

En flyttning av punktskattepliktiga varor anses inte ha skett i strid med första stycket endast på grund av smärre brister i följande dokument som avser flyttningen eller åtföljer varorna:

• 1. det elektroniska administrativa dokumentet,
• 2. det elektroniska förenklade administrativa dokumentet,
• 3. ersättningsdokumentet, eller
• 4. följedokumentet för transport av vinprodukter.

Första stycket gäller inte punktskattepliktiga varor som återutförs enligt 4 kap. 11 § andra stycket eller 5 kap. 27 § tullbefogenhetslagen (2024:710).

1 §  Om en punktskattepliktig vara har omhändertagits enligt 5 kap. 16 eller 19 § tullbefogenhetslagen (2024:710) och skattskyldighet föreligger för varan enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt ska Tullverket besluta om skatten på varan om

• 1. skattskyldighet har inträtt, och
• 2. varan har transporterats i strid med 1 kap. 6 §.

Skatt enligt första stycket ska tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt.

Vid tillämpning av första stycket gäller det som föreskrivs i 5 kap. 2 § tullbefogenhetslagen.

2 §  Tullverket ska besluta om skatt om det finns grund för att ta ut skatt för en omhändertagen punktskattepliktig vara enligt

• 1. 5 kap. 22, 24 eller 25 § lagen (1994:1776) om skatt på energi,
• 2. 9 kap. 25, 27 eller 28 § lagen (2022:155) om tobaksskatt, eller
• 3. 9 kap. 25, 27 eller 28 § lagen (2022:156) om alkoholskatt.

Om Tullverket har fattat beslut enligt första stycket får myndigheten även besluta om särskilt ansvar enligt 5 kap. 27 § lagen om skatt på energi, 9 kap. 30 § lagen om tobaksskatt eller 9 kap. 30 § lagen om alkoholskatt. När Tullverket tillämpar dessa bestämmelser ska det som där sägs om Skatteverket i stället gälla Tullverket.

Skatt enligt första stycket ska tas ut enligt de skattesatser som anges i lagen om skatt på energi, lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt.

3 §  Beslut enligt 1 eller 2 § får inte fattas om varorna omfattas av ett beslut om skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) eller enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt som fattades innan varorna omhändertogs.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ gäller inte i sådana fall som avses i 3 kap. 6 § tullbefogenhetslagen (2024:710).

4 §  Skatten på varan ska efterges om Tullverket har beslutat om skatt på

• 1. en sådan beskattad vara som avses i 1 kap. 12 § lagen (2022:156) om alkoholskatt och den som kan antas göra anspråk på varan om omhändertagandet skulle upphävas enligt 5 kap. 22 § tullbefogenhetslagen (2024:710) saknar rätt enligt 4 kap. 4 § eller 6 kap. 1 § alkohollagen (2010:1622) att föra in varan,
• 2. snus, tuggtobak, övrig tobak eller en sådan beskattad vara som avses i 1 kap. 11 § lagen (2022:155) om tobaksskatt och den som kan antas göra anspråk på varan om omhändertagandet skulle upphävas enligt 5 kap. 22 § tullbefogenhetslagen saknar rätt enligt 5 kap. 20 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter att föra in varan, eller
• 3. snus, tuggtobak, övrig tobak eller en sådan beskattad vara som avses i 1 kap. 11 § lagen om tobaksskatt och det är sannolikt att varan är avsedd att bjudas ut till försäljning i Sverige och en sådan försäljning uppenbart skulle strida mot 3 kap. 1 § tredje stycket lagen om tobak och liknande produkter eller 2 kap. 19 § lagen om tobaksskatt.

5 §  En punktskattepliktig vara får förverkas om

• 1. ett beslut om skatt enligt 1 § har fått laga kraft och skatten inte har betalats inom en månad från den dag beslutet fick laga kraft, eller
• 2. ett beslut enligt 5 kap. 24 eller 25 § tullbefogenhetslagen (2024:710) att varan inte får lämnas ut har fått laga kraft.

Ett beslut om förverkande enligt första stycket 1 får inte fattas om det är oskäligt.

6 §  Egendom som har varit omhändertagen enligt 5 kap. 16, 17 eller 19 § tullbefogenhetslagen (2024:710) får förverkas om,

• 1. ägaren eller någon annan rättsinnehavare inte har gjort anspråk på den, eller
• 2. den som har gjort anspråk på egendomen inte har hämtat egendomen.

Ett beslut om förverkande enligt första stycket får inte fattas förrän tre månader förflutit från den dag vad avser 1 då omhändertagandet upphävdes och vad avser 2 då anspråket framställdes.

7 §  Om omhändertagen egendom förklaras förverkad får förverkandet även omfatta emballage och annat förvaringsmaterial.

8 §  Skyldigheten att betala skatt som påförts med stöd av 1 § består även efter det att varorna förverkats, om skatten inte eftergetts enligt 4 §.

9 §  Särskild rätt till egendom som förklarats förverkad består om inte även den särskilda rätten förklaras förverkad. Om rätten vunnits genom utmätning eller betalningssäkring upphör den dock, om det inte av särskild anledning beslutats att rätten ska bestå. I ett beslut om förverkande ska en anteckning om bestående särskild rätt göras.

10 §  När ett beslut om förverkande av egendom har fått laga kraft, ska egendomen säljas genom Tullverkets försorg eller i den ordning som i allmänhet gäller för försäljning av förverkad lös egendom.

Egendomen får i stället förstöras om den

• 1. inte kan säljas,
• 2. kan befaras komma till brottslig användning, eller
• 3. annars är olämplig för försäljning.

Det som anges i första stycket gäller endast om inget annat är föreskrivet i lag eller annan författning.

Vid en försäljning ska Tullverket göra förbehåll för sådan känd rätt som gäller enligt 9 §.

11 §  Om ett förverkande beslutats enligt 5 § första stycket 1 ska intäkterna från försäljning enligt 10 § användas till att betala punktskatt för varan. Om det därefter finns ett överskott ska detta lämnas till den vars vara förverkats om han eller hon är känd. Annars ska överskottet tillfalla staten.

I andra fall än som avses i första stycket ska försäljningsintäkten lämnas till den vars egendom förverkats om han eller hon är känd. Annars ska överskottet tillfalla staten.

12 §  Om skattskyldighet har inträtt enligt lagen (2022:156) om alkoholskatt eller lagen (2022:155) om tobaksskatt för en alkohol- eller tobaksvara som omhändertagits enligt 5 kap. 28 § tullbefogenhetslagen (2024:710), ska Tullverket besluta om skatten på varan.

Tullverket ska besluta om skatt om det finns grund för uttag av skatt för omhändertagen alkohol- eller tobaksvara enligt

• 1. 9 kap. 25, 27 eller 28 § lagen om tobaksskatt, eller
• 2. 9 kap. 25, 27 eller 28 § lagen om alkoholskatt.

Skatt enligt första och andra styckena ska tas ut enligt de skattesatser som anges i nämnda lagar.

Beslut enligt första eller andra stycket får inte fattas om varorna i fråga omfattas av ett beslut om skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), lagen om tobaksskatt eller lagen om alkoholskatt som fattades innan varorna omhändertogs.

Om den skattskyldige inte är känd eller inte har betalat skatten trots anmaning om detta, ska mottagaren ges tillfälle att lösa ut en vara som omhändertagits enligt 5 kap. 28 § tullbefogenhetslagen genom att betala ett belopp som motsvarar skatten.

13 §  Om det saknas tillräckliga uppgifter för att fastställa skatten enligt 12 § första stycket får denna tas ut med

• - 211 kronor/liter för spritdryck,
• - 62 kronor/liter för starkvin,
• - 31 kronor/liter för vin,
• - 12 kronor/liter för starköl,
• - 2 kronor och 4 öre/styck för cigaretter.

14 §  Om en alkohol- eller tobaksvara har omhändertagits enligt 5 kap. 27, 28 eller 29 § tullbefogenhetslagen (2024:710) får varan förverkas, om

• 1. ett beslut om skatt enligt 12 § har fått laga kraft och skatten inte har betalats inom två månader från den dag beslutet fick laga kraft, eller
• 2. det av någon annan anledning fortfarande finns grund för ett omhändertagande.

En vara får inte förverkas med stöd av första stycket 2 förrän tre månader efter den dag då beslutet att omhänderta varan fattades.

Ett beslut om förverkande får inte fattas om det är oskäligt.

15 §  Skyldigheten att betala skatt som påförts med stöd av 12 § består även efter det att varorna förverkats.

16 §  När ett beslut om förverkande enligt 14 § har fått laga kraft ska varorna förstöras genom Tullverkets försorg.

17 §  I avvaktan på ett beslut om förverkande enligt 5, 6, 7 eller 14 §, eller om ett sådant beslut inte fått laga kraft, får en tullåklagare eller annan särskilt förordnad tulltjänsteman besluta att egendomen får förstöras, om det skäligen kan antas att den kan komma att förverkas och

• 1. egendomen inte kan vårdas utan fara för att den förstörs,
• 2. vården av den är förenad med alltför stora kostnader, eller
• 3. det annars finns särskilda skäl.

Egendom får förstöras enligt första stycket 1 även om det inte skäligen kan antas att egendomen kan komma att förverkas, om vården av den medför allvarliga arbetsmiljö- eller säkerhetsproblem.

18 §  Om egendom som har förstörts med stöd av 17 § inte förverkas, har ägaren eller någon annan rättsinnehavare rätt till ersättning med skäligt belopp.

1 §  En särskild avgift (transporttillägg) ska påföras en avsändande upplagshavare eller registrerad avsändare om

• 1. administrativ referenskod eller ersättningsdokument inte lämnats till föraren i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 §, eller
• 2. säkerhet inte ställts för transporten i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 §.

Transporttillägg ska påföras en

• 1. certifierad avsändare eller tillfälligt certifierad avsändare om förenklad administrativ referenskod eller ersättningsdokument inte lämnats till föraren i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 §, eller
• 2. certifierad mottagare eller tillfälligt certifierad mottagare om säkerhet inte ställts för varorna i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 §.

Transporttillägg ska påföras en

• 1. registrerad distansförsäljare eller tillfälligt registrerad distansförsäljare som vid distansförsäljning inte ställt säkerhet för varorna i den utsträckning som följer av 1 kap. 6 §, eller
• 2. säljare som vid distansförsäljning av snus, tuggtobak eller övrig tobak enligt 10 kap. 6 eller 7 § lagen (2022:155) om tobaksskatt inte ställt säkerhet på föreskrivet sätt.

1 a §  Transporttillägg ska påföras en

• 1. avsändare av varor som omfattas av kravet på att flyttas under förfarandet för beskattade varor om avsändaren inte har anmält sig för registrering som certifierad avsändare eller tillfälligt certifierad avsändare i avsändarmedlemsstaten,
• 2. mottagare av varor som omfattas av kravet på att flyttas under förfarandet för beskattade varor om mottagaren inte har anmält sig för registrering som certifierad mottagare eller tillfälligt certifierad mottagare eller ställt säkerhet enligt 4 d kap. 3-6 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi, 7 kap. 5-8 §§ lagen (2022:155) om tobaksskatt eller 7 kap. 5-8 §§ lagen (2022:156) om alkoholskatt,
• 3. avsändare som avsänder varor genom distansförsäljning om avsändaren inte har anmält sig för registrering som tillfälligt registrerad distansförsäljare eller registrerad distansförsäljare eller ställt säkerhet enligt 4 c kap. 2 och 4 §§ lagen om skatt på energi, 6 kap. 2 och 4 §§ lagen om tobaksskatt eller 6 kap. 2 och 4 §§ lagen om alkoholskatt,
• 4. mottagare som är skyldig att anmäla flyttning av varor vid distansförsäljning enligt 4 c kap. 6 § lagen om skatt på energi, 6 kap. 6 § lagen om tobaksskatt eller 6 kap. 6 § lagen om alkoholskatt om mottagaren inte har anmält flyttningen,
• 5. skattskyldig för snus, tuggtobak och övrig tobak om den skattskyldige inte har anmält flyttningen eller ställt säkerhet enligt 10 kap. 11 § lagen om tobaksskatt, eller
• 6. skattskyldig enligt 5 kap. 16 § 2 lagen om skatt på energi om den skattskyldige inte har anmält flyttningen eller ställt säkerhet enligt 4 d kap. 13 § samma lag.

1 b §  Transporttillägg ska påföras en

• 1. förare som inte har med sig föreskriven administrativ referenskod, eller ersättningsdokument vid flyttning av punktskattepliktiga varor, eller
• 2. förare eller passagerare som transporterar varor enligt 5 kap. 10 § tullbefogenhetslagen (2024:710) som inte har med sig föreskriven förenklad administrativ referenskod eller ersättningsdokument vid flyttning av punktskattepliktiga varor som beskattats i ett annat EU-land.

Om det finns grund för att påföra såväl en förare som en passagerare transporttillägg för samma varor, får transporttillägg bara påföras passageraren.

Transporttillägg ska påföras den som äger eller, om en sådan lokal är upplåten till någon annan, den som innehar nyttjanderätt till en lokal där punktskattepliktiga varor förvaras för på-, av- eller omlastning under en pågående flyttning, om föreskriven förenklad administrativ referenskod eller ersättningsdokument vid flyttning av punktskattepliktiga varor som beskattats i ett annat EU-land inte tillhandahålls vid transportkontrollen.

1 c §  Transporttillägget enligt 1-1 b §§ är fyrtio procent av de punktskatter som belöper på eller kan antas belöpa på de varor för vilka bestämmelserna inte följts.

2 §  Ett transporttillägg som beslutats enligt 1 § första stycket 1 eller andra stycket 1 eller 1 b § ska undanröjas, om den som beslutet gäller kommer in med föreskrivna dokument inom en månad från dagen för beslutet.

Ett transporttillägg som påförts med stöd av 1 a § 4-6 ska undanröjas om det i ett ärende eller mål om skatt enligt denna lag, skatteförfarandelagen (2011:1244), lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt konstateras att den som påförts tillägget inte är skattskyldig.

3 §  Den som påförts transporttillägg ska befrias från tillägget om det är uppenbart oskäligt att ta ut det.

4 §  Bestämmelserna om undanröjande av och befrielse från transporttilllägg skall beaktas även om det inte har framställts något yrkande om detta.

5 §  I ärenden och mål om skatt eller transporttillägg enligt denna lag gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

• 1. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 §, samt
• 2. betalningssäkring i 46 kap., 68 kap. 1 §, 69 kap. 13-18 §§ och 71 kap. 1 §.

När Tullverket tillämpar bestämmelserna i första stycket ska vad som sägs i skatteförfarandelagen om Skatteverket i stället gälla Tullverket.

5 a §  Frågor om betalningssäkring prövas av den förvaltningsrätt som är behörig enligt 46 kap. 19 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av ett beslut om skatt eller det transporttillägg som betalningssäkringen gäller.

6 §  Skatt och transporttillägg som beslutats med stöd av denna lag ska betalas till Tullverket inom den tid som verket bestämmer.

Om skatt eller transporttillägg inte betalas i rätt tid, gäller bestämmelserna om kostnadsränta i 65 kap. 13 och 15 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244).

I 9 c § andra stycket finns särskilda bestämmelser om betalning av transporttillägg som Skatteverket beslutat om.

7 §  En skattskyldig kan av Tullverket få anstånd med att betala skatten eller transporttillägget om

• 1. ett beslut om skatt eller transporttillägg överklagats,
• 2. det allmänna ombudet hos Skatteverket ansökt om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor, eller
• 3. det i andra fall kan antas att skatten eller transporttillägget kommer att sättas ned.

Om anstånd medges, gäller bestämmelserna om kostnadsränta i 65 kap. 4 § första stycket och 7 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

8 §  Om skatt eller transporttillägg som beslutats med stöd av denna lag ska återbetalas, ska ränta beräknas efter den räntesats som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244). Ränta beräknas från den dag då skattebeloppet eller transporttillägget har betalats till och med den dag då det återbetalas.

8 a §  I fråga om skatt och transporttillägg tillämpas bestämmelserna om ansvar för företrädare för juridisk person i 59 kap. 13, 14, 16, 17, 21, 26 och 27 §§, verkställighet i 68 kap. 1 § samt indrivning i 70 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).

8 b §  Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag avseende skatt och transporttillägg enligt denna lag.

Om beslut enligt första stycket har fattats skall vad som sägs om skattskyldig och den som är skyldig att betala transporttillägg gälla ansvarig delägare och vad som sägs om skatt och transporttillägg gälla för belopp som delägare är betalningsskyldig för.

9 §  Frågor om förverkande prövas av allmän förvaltningsdomstol på ansökan av Tullverket om inte annat följer av 9 a §.

En ansökan enligt första stycket ska prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets omhändertagandet av egendomen verkställdes.

9 a §  Frågor om förverkande enligt 2 kap. 5-7 och 14 §§ första stycket 1 får prövas av en tullåklagare eller annan särskilt förordnad tulltjänsteman om värdet av det som ska förverkas uppgår till mindre än det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gällde då omhändertagandet verkställdes och det är uppenbart att förutsättningarna för ett förverkande är uppfyllda.

Första stycket gäller inte om det i ärendet finns anledning att anta att någon innehar en särskild rätt till egendomen.

9 b §  I ett ärende om förverkande enligt 9 a § tillämpas bestämmelserna i 18 § och 19 § första stycket.

Ett beslut om förverkande ska meddelas skriftligen.

Ägaren till egendomen eller den som senast innehade varorna får inom en månad från det att han eller hon fick del av förverkandebeslutet anmäla missnöje med det till Tullverket. Anmäls missnöje, ska beslutet om förverkande inte längre gälla.

Om Tullverket inte häver omhändertagandet, ska Tullverket ansöka om förverkande hos allmän förvaltningsdomstol. Har ansökan inte gjorts inom en månad från det att anmälan kom in, ska omhändertagandet anses hävt om inte 5 kap. 24 eller 25 § tullbefogenhetslagen (2024:710) är tillämplig.

9 c §  Skatteverket beslutar om transporttillägg avseende den som är skattskyldig för bränsle till följd av bestämmelsen i 2 kap. 12 § andra stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi.

Om Skatteverket beslutar om transporttillägg, gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om

• 1. betalning och återbetalning av avgift i 61-65 kap.,
• 2. omprövning och överklagande av beslut om skattetillägg i 66 och 67 kap.,
• 3. verkställighet i 68 kap. 1 §, och
• 4. indrivning i 70 kap.

Vid tillämpningen av andra stycket 2 avses med beskattningsår det kalenderår då den omständighet som utgör grund för att ta ut transporttillägg inträffade.

10 §  Övriga beslut enligt 1-4 kap. fattas av Tullverket.

14 §  Beslut enligt 4 kap. 9 a § får inte överklagas. Andra beslut enligt 1-4 kap. får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Talan mot beslut enligt 2 kap. 12 § första stycket får föras även av mottagaren av varan.

Skatteverket får överklaga beslut enligt denna lag som fattats av Tullverket.

14 a §  Om Tullverket har beslutat om ansvar enligt 2 kap. 2 § andra stycket, får den som gjorts ansvarig överklaga det beslut om skatt enligt 2 kap. 2 § första stycket som omfattas av beslutet om ansvar. Överklagandet ska göras inom den tid och på det sätt som gäller för den som beslutet om skatt avser.

15 §  Skatteverket får från Tullverket ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.

16 §  Skatteverket för det allmännas talan i Högsta förvaltningsdomstolen.

17 §  Mål om förverkande ska handläggas skyndsamt.

18 §  I mål om förverkande av egendom skall, om ägaren till egendomen inte är känd eller saknar känt hemvist, den som senast innehade varorna anses vara motpart vid handläggningen i domstol i stället för ägaren till egendomen.

Ägare till egendom får överta talan som förs av den som anses vara motpart enligt första stycket.

19 §  I mål om förverkande av egendom skall förvaltningsrätten, om ägaren är okänd eller saknar känt hemvist, utfärda ett föreläggande i Post och Inrikes Tidningar och andra lämpliga tidningar att ägaren skall ge sig till känna senast två månader efter föreläggandet, vid påföljd att frågan annars kan avgöras. Föreläggandet skall innehålla uppgifter om egendomen och om de förhållanden under vilka den omhändertagits samt övriga omständigheter som kan vara av betydelse för att identifiera egendomen.

Ett föreläggande som avses i första stycket skall även utfärdas, om det finns anledning att anta att någon innehar särskild rätt till egendomen men denne är okänd eller saknar känt hemvist.

20 §  Vid handläggning av frågor om förverkande och transporttillägg i förvaltningsrätt eller kammarrätt ska muntlig förhandling hållas, om en enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om det är uppenbart obehövligt. En enskild part ska upplysas om rätten till muntlig förhandling.

1 §  Den som uppsåtligen i strid med 1 kap. 6 §

• 1. förflyttar punktskattepliktiga varor inom Sverige,
• 2. för in punktskattepliktiga varor till Sverige från ett område som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde, eller
• 3. för ut punktskattepliktiga varor från Sverige
• och därigenom ger upphov till fara för att en myndighets kontrollverksamhet med avseende på varuförflyttningen allvarligt försvåras döms, om inte gärningen är belagd med straff i lagen (2000:1225) om straff för smuggling, för olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor till fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Om brottet är att anse som ringa döms till böter.

Den som till Tullverket frivilligt anmäler varor som förflyttas i strid med 1 kap. 6 § för kontroll enligt 5 kap. eller 6 kap. 5 eller 7 § tullbefogenhetslagen (2024:710) ska inte dömas till ansvar enligt första stycket.

2 §  Den som uppsåtligen emballerar, transporterar, förvarar, döljer, bearbetar, förvärvar eller överlåter punktskattepliktiga varor som varit föremål för brott som avses i 2-4 §§ skattebrottslagen (1971:69) döms, om brottet rör skatt enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, lagen (2022:155) om tobaksskatt eller lagen (2022:156) om alkoholskatt för olovlig befattning med punktskattepliktiga varor till böter eller fängelse i högst två år. Detta gäller dock inte om ansvar kan utdömas enligt 1 § eller lagen (2000:1225) om straff för smuggling.

Om gärningsmannen inte inser men har skälig anledning att anta att de punktskattepliktiga varorna varit föremål för brott, döms till böter.

Om gärningen är ringa, ska den inte medföra ansvar enligt första eller andra stycket.

3 §  Om brott som avses i 2 § första stycket är att anse som grovt, döms för grov olovlig befattning med punktskattepliktiga varor till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.

Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen ingått som ett led i en brottslighet som utövats systematiskt eller i större omfattning, om gärningen avsett befattning med varor som varit föremål för brott varigenom skatt eller avgift till mycket betydande belopp har undandragits det allmänna eller felaktigt återbetalats eller tillgodoräknats någon.

4 §  För förberedelse till olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor som är att anse som grovt brott samt för försök, förberedelse och stämpling till grov olovlig befattning med punktskattepliktiga varor döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

5 §  Vid brott enligt 1-4 §§ ska bestämmelserna om förverkande i 16-18 §§ lagen (2000:1225) om straff för smuggling tillämpas.

6 §  Olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor får åtalas av åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt 5 §.

1 §  Skatteverket får besluta om punktskattebesök för att kontrollera att den som är godkänd upplagshavare enligt 4 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, 3 kap. 2 § lagen (2022:155) om tobaksskatt eller 3 kap. 2 § lagen (2022:156) om alkoholskatt

• 1. har ställt säkerhet enligt 4 kap. 6 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 7 § lagen om tobaksskatt eller 3 kap. 8 § lagen om alkoholskatt,
• 2. hanterar mottagna varor som flyttas under uppskovsförfarandet enligt 4 kap. 4 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 5 § lagen om tobaksskatt eller 3 kap. 5 § lagen om alkoholskatt,
• 3. avsänder varor under uppskovsförfarandet enligt vad som angetts i elektroniska administrativa dokument eller ersättningsdokument, och
• 4. för varje skatteupplag löpande bokför varurörelser som rör skattepliktiga varor (lagerbokföring) enligt 4 kap. 3 § lagen om skatt på energi, 3 kap. 4 § lagen om tobaksskatt eller 3 kap. 4 § lagen om alkoholskatt.

2 §  Punktskattebesök får genomföras i skatteupplag. Om en upplagshavares lagerbokföring kan antas förvaras i en annan verksamhetslokal än upplagshavarens skatteupplag, får punktskattebesök genomföras även där.

3 §  Skatteverket får vid punktskattebesök i skatteupplag

• 1. granska och ta prov på varor som befinner sig i skatteupplaget och inventera lagret,
• 2. kontrollera att det finns lagerbokföring enligt 1 § 4 och granska dess innehåll, och
• 3. undersöka lådor, behållare, containrar och andra liknande utrymmen där punktskattepliktiga varor kan antas förvaras.

Om Skatteverket vid besöket påträffar lagerbokföring för något annat av upplagshavarens skatteupplag, får även denna granskas.

4 §  Upplagshavaren ska skyndsamt

• 1. lämna Skatteverket tillträde till skatteupplaget,
• 2. ge Skatteverket möjlighet att granska och ta prov på varorna och inventera lagret, och
• 3. på begäran tillhandahålla lagerbokföringen.

5 §  Upplagshavaren ska på begäran ge Skatteverket tillfälle att använda tekniska hjälpmedel för att granska lagerbokföring, om lagerbokföringen kan uppfattas endast med sådana hjälpmedel.

Första stycket gäller inte, om

• 1. upplagshavaren tillhandahåller en kopia av lagerbokföringen, och
• 2. lagerbokföringen utan svårighet kan granskas med tekniska hjälpmedel som Skatteverket har tillgång till.

I det fall som avses i andra stycket ska upplagshavaren ge Skatteverket möjlighet att kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos upplagshavaren.

Vid granskning enligt första stycket eller kontroll enligt tredje stycket får bara de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose syftet med kontrollen. Granskningen får inte verkställas via telenät.

6 §  Skatteverket får vid punktskattebesök i någon annan verksamhetslokal än upplagshavarens skatteupplag där dennes lagerbokföring kan antas förvaras endast kontrollera att det finns lagerbokföring enligt 1 § 4 och granska dess innehåll.

7 §  Upplagshavaren ska skyndsamt lämna Skatteverket tillträde till verksamhetslokalen och ge Skatteverket möjlighet att granska lagerbokföringen.

Vad som sägs i 5 § ska gälla även vid granskning av lagerbokföring enligt 6 §.

8 §  Skatteverket får förelägga den som inte fullgör sina skyldigheter enligt 4, 5 eller 7 § att fullgöra dem. Föreläggandet får förenas med vite.

Ett föreläggande får dock inte förenas med vite, om

• 1. det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som är straffbelagd eller kan leda till skattetillägg, och
• 2. föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller andra stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.

Frågor om utdömande av vite prövas av den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av den som föreläggandet gäller när ansökan om utdömande görs.

9 §  Ett beslut om punktskattebesök ska innehålla

• 1. uppgift om vilken upplagshavare som ska kontrolleras,
• 2. uppgift om var punktskattebesök ska göras, och
• 3. uppgift om möjligheten att undanta handlingar från kontroll.

10 §  Den som enligt ett beslut om punktskattebesök ska kontrolleras ska underrättas om beslutet innan besöket verkställs. Underrättelsen får ske i samband med besöket, om kontrollen skulle förlora sin betydelse om den som ska kontrolleras underrättades i förväg.

11 §  Punktskattebesök ska genomföras på ett sådant sätt att verksamheten inte hindras i onödan.

Punktskattebesök får inte genomföras i bostäder.

12 §  Bestämmelserna i 47 kap. 2 och 3 §§, 4 § andra stycket och 5-7 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) ska gälla i tillämpliga delar vid kontroll enligt detta kapitel.

Beslut om undantag av handling från kontroll fattas av den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av den som begär undantag när begäran görs.

13 §  Beslut enligt detta kapitel fattas av Skatteverket.

Beslut om punktskattebesök och föreläggande utan vite får inte överklagas. Övriga beslut enligt detta kapitel får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.