Förordning (2003:55) om avgångsförmåner för vissa arbetstagare med statlig chefsanställning

1 §  Denna förordning tillämpas på arbetstagare som efter beslut av regeringen har tillträtt sådan anställning som anges i bilaga till förordningen (chefsanställning) när anställningen gäller för bestämd tid enligt 9 § 1 anställningsförordningen (1994:373).

2 §  Pensionsavtal för arbetstagare inom det statliga avtalsområdet 2016 (PA 16) med anslutande bestämmelser ska tillämpas på chefsanställningar som avses i denna förordning.

I 3-15 §§ finns föreskrifter om tillägg till och undantag från pensionsavtalet.

Vid avgång från en chefsanställning ska uppdrag som statsråd, anställning som statssekreterare och tidigare anställning med beteckningen p anses motsvara chefsanställning.

För en arbetstagare som blir omfattad av PA 16 i en annan anställning än som avses i denna förordning, ska anställningen enligt förordningen anses vara en sådan anställning som avses i PA 16.

3 §  Den som har haft en eller flera chefsanställningar oavbrutet i minst tolv år har rätt till inkomstgaranti om han eller hon avgår vid anställningstidens utgång och då har fyllt 62 år.

Om arbetstagaren har fyllt 55 år när anställningstiden löper ut och anställningen inte blir förnyad av någon annan anledning än att arbetstagaren begär det, har arbetstagaren rätt till inkomstgaranti. Detta gäller under förutsättning att arbetstagaren har haft chefsanställning oavbrutet i minst sex år.

Vid beräkning av anställningstiden enligt första och andra styckena skall hela den tid räknas bort då arbetstagaren på egen begäran varit tjänstledig, om denna tid sammanlagt är längre än ett år. Avräkning skall dock inte göras för sjukfrånvaro eller föräldraledighet.

4 §  Finns det särskilda skäl, kan regeringen besluta om inkomstgaranti till den som

• - avses i 3 § men som inte fyllt 62 respektive 55 år,
• - haft chefsanställning i mindre än tolv men minst sex år,
• - haft chefsanställning i minst tolv år men inte i oavbruten följd, eller
• - på egen begäran beviljats entledigande före anställningstidens utgång.

5 §  Inkomstgaranti betalas ut från och med dagen efter avgången från chefsanställningen, dock inte för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden. Regeringen kan besluta om någon annan tidpunkt för utbetalningen.

En arbetstagare som tillträder en ny statlig chefsanställning, som omfattas av denna förordning, har inte rätt att uppbära inkomstgaranti för tid då lön betalas ut för chefsanställningen.

Inkomstgaranti betalas längst till och med utgången av kalendermånaden före den månad då arbetstagaren fyller 65 år eller, vid dödsfall, till och med utgången av den månad då dödsfallet inträffade.

6 §  Vid beräkning av inkomstgaranti ska de bestämmelser i PA 16 tillämpas som gäller vid beräkning av förmånsbestämd ålderspension, om inte något annat följer av 7-9 §§.

7 §  Hel inkomstgaranti utgör

• - 65 procent av pensionsunderlaget till den del detta svarar mot högst 20 inkomstbasbelopp och
• - 32,5 procent av pensionsunderlaget till den del detta överstiger 20 men inte 30 inkomstbasbelopp.

Med inkomstbasbelopp avses inkomstbasbeloppet enligt 58 kap. 26 och 27 §§ socialförsäkringsbalken.

8 §  Har arbetstagaren haft chefsanställning i minst tolv år, har han eller hon rätt till hel inkomstgaranti.

Har arbetstagaren haft chefsanställning i mindre än tolv år, avkortas inkomstgarantin med 0,625 procent för varje helt fjärdedels år som anställningstiden understiger tolv år, dock med högst 15 procent.

Vid tillämpning av första och andra styckena beräknas anställningstiden enligt 3 § tredje stycket.

För en militär chefsanställning skall inkomstgarantin, i stället för att avkortas enligt andra stycket, multipliceras med en tjänstetidsfaktor som beräknas enligt gällande statligt pensionsavtal. Detta gäller dock endast om inkomstgarantin därigenom blir högre.

9 §  Regeringen får besluta att inkomstgarantin inte skall avkortas eller att inkomstgarantin skall avkortas med lägre belopp än som följer av 8 §.

10 §  Inkomstgarantin ska minskas enligt 11 § med inkomst av anställning eller något annat förvärvsarbete. Med inkomst av anställning och annat förvärvsarbete avses

• 1. inkomst som är pensionsgrundande enligt 59 kap. socialförsäkringsbalken,
• 2. sådan inkomst av anställning utomlands som inte beskattas i Sverige,
• 3. delpension enligt kollektivavtal,
• 4. sådan pension eller livränta som inte samordnas med tjänstepensionsrätt enligt statliga pensionsbestämmelser och
• 5. andra kontanta förmåner på grund av anställning eller uppdrag än som avses i 1-4.

11 §  Minskningen beräknas som skillnaden mellan 65 procent av inkomsten och det prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken som gäller för det år inkomstgarantin avser. Om inkomstgarantin är avkortad enligt 8 § andra stycket, avkortas också minskningen på motsvarande sätt.

Om den som uppbär inkomstgaranti (förmånstagaren) samtidigt även uppbär avgångsförmåner på grund av uppdrag som riksdagsledamot eller kommunal förtroendeman, som ska minskas med hänsyn till andra inkomster, får minskningen enligt första stycket jämkas om det behövs med hänsyn till de sammanlagda effekterna av de olika regelsystemen. Statens tjänstepensionsverk beslutar efter samråd med berörda pensionsgivare om sådan jämkning.

12 §  Förmånstagaren är skyldig att underrätta Statens tjänstepensionsverk om sina inkomstförhållanden och lämna de uppgifter om dessa som pensionsverket begär, när årsinkomsten av anställning eller annat förvärvsarbete beräknas överstiga ett prisbasbelopp. Om förmånstagaren inte lämnar begärda uppgifter får pensionsverket hålla inne framtida utbetalningar av inkomstgarantin i avvaktan på begärda uppgifter.

13 §  Om arbetstagaren har rätt att få inkomstgaranti och samtidigt har eller får rätt att uppbära andra statliga pensionsförmåner eller en ny inkomstgaranti enligt denna förordning betalas endast den bästa förmånen ut.

14 §  För tid från och med den månad då förmånstagaren har rätt till en förmånsbestämd ålders- eller sjukpension räknas inkomstgarantin om till en pension med en tjänstetidsfaktor enligt 4 kap. 5 § avdelning II PA 16. Som pensionsgrundande tid tillgodoräknas all sådan anställningstid som kan beaktas enligt 4 kap. 4 § avdelning II PA 16, oavsett om den infallit före eller efter avgång med rätt till inkomstgaranti.

15 §  Inkomstgaranti värdesäkras enligt vad som sägs i 8 kap. 1 § avdelning II PA 16.

16 §  Om arbetstagarens anställningtid löper ut och chefsanställningen inte blir förnyad av någon annan anledning än att arbetstagaren begär det, skall arbetstagaren ha rätt till avgångsvederlag. Detta gäller under förutsättning att arbetstagaren inte får någon inkomstgaranti eller pension.

17 §  Avgångsvederlag betalas i 24 månader, om arbetstagaren har haft chefsanställning i minst sex år.

18 §  Avgångsvederlaget utgörs av den pensionsgrundande lönen i chefsanställningen. Vederlaget betalas ut månadsvis och minskas med sådan inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete som sägs i 10 § andra stycket.

19 §  Avgångsvederlag enligt 16-18 §§ ska betalas ut av Statens tjänstepensionsverk.

20 §  Regeringen kan besluta om andra villkor än som följer av 16-19 §§, om det finns särskilda skäl.