Förordning (2004:1319) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

1 §  Polismyndigheten får meddela föreskrifter om polisens förfarande med egendom som avses i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. och om sättet för kungörande enligt 2-2 b §§ samma lag. Föreskrifter om förfarandet med förverkad egendom ska meddelas i samråd med Säkerhetspolisen.

2 §  Kustbevakningen och Skatteverket får för sina verksamhetsområden meddela föreskrifter om förfarandet med förverkad egendom när det gäller egendom som avses i 1 § 5 lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

3 §  Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Tullverket får enligt 5 a § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m. besluta att egendom som har förverkats och som förvaras av dem, tills vidare ska behållas.

Ett beslut enligt första stycket ska vara skriftligt och närmare ange vilken egendom som omfattas. Beslutet får inte överklagas.

4 §  Ett beslut enligt 3 § ska vara tidsbegränsat och får gälla högst två år, om det rör ett föremål som kräver särskilt tillstånd för innehav, eller högst fem år i det fall ett sådant föremål ingår i en forensisk referenssamling. För andra föremål får ett sådant beslut gälla för obestämd tid.

När ett beslut enligt första stycket inte längre gäller, ska egendomen förstöras.

5 §  Polismyndigheten får, efter att ha gett Tullverket och Säkerhetspolisen tillfälle att yttra sig, meddela närmare föreskrifter om hanteringen av skjutvapen och ammunition som omfattas av beslut enligt 5 a § lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods m.m.

6 §  Om en målsägande enligt 36 kap. 22 § brottsbalken har rätt till betalning ur det som staten fått in till följd av ett förverkandebeslut, ska Polismyndigheten kontakta målsäganden och översända pengarna.