Lag (2005:225) om rättsintyg i anledning av brott

1 §  Denna lag innehåller bestämmelser om sådana skriftliga medicinska utlåtanden av läkare som inhämtas av Polismyndigheten eller en åklagarmyndighet i syfte att användas i en brottsutredning eller som bevis i en rättegång i anledning av brott (rättsintyg).

Vad som sägs i denna lag om läkare gäller även för tandläkare.

2 §  Rättsintyg skall inhämtas från läkare vid rättsmedicinsk avdelning inom Rättsmedicinalverket eller läkare som enligt avtal med verket har åtagit sig att utfärda sådana intyg, om skador, sjukdomar eller andra förhållanden som intyget skall avse bedöms kunna vara av betydelse vid utredning om brott

• 1. som kan antas föranleda annan påföljd än böter, eller
• 2. enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare och brottet kunde antas ha föranlett annan påföljd än böter.

Om det finns särskilda skäl får dock rättsintyg som avses i första stycket även inhämtas från annan läkare med tillräcklig kompetens.

3 §  Vid utfärdande av rättsintyg tillämpas bestämmelserna om jäv i 16-18 §§ förvaltningslagen (2017:900) även i fråga om läkare som utövar yrket enskilt.

4 §  Läkarundersökning i syfte att utfärda ett rättsintyg som avser en målsägande får inte utföras utan hans eller hennes samtycke. Bestämmelser om kroppsbesiktning av den som är misstänkt för brott finns i 28 kap. rättegångsbalken.

5 §  Ett rättsintyg får inte utfärdas utan den enskildes samtycke, om inte något annat följer av andra eller tredje stycket.

Ett rättsintyg som avser en målsägande får utfärdas utan samtycke

• 1. vid misstanke om brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år eller försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år,
• 2. vid misstanke om försök till brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år om gärningen innefattat försök till överföring av sådan allmänfarlig sjukdom som avses i 1 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168),
• 3. vid misstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken eller brott som avses i lagen (1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor och oskuldsingrepp på kvinnor, mot någon som inte har fyllt arton år, eller
• 4. om uppgifter för vilka det gäller sekretess enligt 25 kap. 1-5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller tystnadsplikt enligt 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659) har lämnats ut till Polismyndigheten eller en åklagarmyndighet efter samtycke från målsäganden.

Ett rättsintyg som avser den som är misstänkt för brott får utfärdas utan samtycke

• 1. i samband med kroppsbesiktning enligt 28 kap. rättegångsbalken, eller
• 2. om annan undersökning än kroppsbesiktning har ägt rum och det finns misstanke om sådant brott som avses i andra stycket 1-3.

6 §  Den myndighet som har beslutat att inhämta ett rättsintyg eller den läkare som avser att utfärda ett rättsintyg skall ge den som intyget skall avse information om vad ett rättsintyg är och under vilka förutsättningar samtycke enligt 4 och 5 §§ krävs.

7 §  Från en verksamhet där sekretess gäller enligt 25 kap. 1-5 §§ offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller där personalen omfattas av tystnadsplikt enligt 6 kap. 12 § patientsäkerhetslagen (2010:659) ska det till Rättsmedicinalverket utan hinder av sekretessen eller tystnadsplikten lämnas ut sådana uppgifter som behövs för att utfärda ett rättsintyg om

• 1. det begärs av Rättsmedicinalverket, och
• 2. uppgifterna angår misstanke om sådant brott som avses i 5 § andra stycket 1-3.

Bestämmelser om utlämnande av uppgifter till Polismyndigheten och en åklagarmyndighet i vissa fall finns i 10 kap. 16-26 §§ offentlighets- och sekretesslagen.

8 §  Den myndighet som har beslutat att inhämta ett rättsintyg skall tillhandahålla den som skall utföra undersökningen eller utfärda rättsintyget det underlag som behövs för åtgärden.

9 §  Ett rättsintyg skall så snart som möjligt utfärdas och expedieras till den myndighet som har beslutat att inhämta intyget.

Om rättsintyget har utfärdats av sådan läkare som enligt avtal med Rättsmedicinalverket har åtagit sig att utfärda intyg, skall en kopia av intyget sändas till Rättsmedicinalverket i samband med expedieringen.

10 §  Rättsmedicinalverket skall ta ut en avgift av den myndighet som har beslutat att inhämta ett rättsintyg, om detta har utfärdats av sådan läkare som avses i 2 § första stycket.

11 §  Rättsmedicinalverket beslutar om ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg i anledning av uppdraget till de läkare som enligt avtal med verket har åtagit sig att utfärda rättsintyg.

12 §  Regioner får ta ut en avgift av den myndighet som har beslutat att inhämta ett rättsintyg, om detta har utfärdats i tjänsten av läkare inom den offentligt bedrivna vården.

13 §  Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om informationsskyldigheten enligt 6 § samt föreskrifter om verkställigheten i övrigt av denna lag.