Lag (2008:145) om statligt tandvårdsstöd

1 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Denna lag innehåller bestämmelser om ersättning till vårdgivare för utförd tandvård (statligt tandvårdsstöd).

Statligt tandvårdsstöd lämnas i form av allmänt tandvårdsbidrag, särskilt tandvårdsbidrag, allmän tandvårdsersättning och särskild tandvårdsersättning.

2 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ I denna lag avses med

• 1. tandvård: åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador i munhålan,
• 2. vårdgivare: fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver tandvård,
• 3. vårdgivarens pris: det sammanlagda belopp som vårdgivaren begär för allt material och alla moment som ingår i den ersättningsberättigande tandvårdsåtgärden, inklusive dentalt material och tandtekniskt arbete.

5 §  /Träder i kraft I:2027-01-01/ Statligt tandvårdsstöd får lämnas om patienten, när tandvårdsåtgärden påbörjas,

• 1. är försäkrad för bosättningsbaserade förmåner enligt 4 och 5 kap. socialförsäkringsbalken, eller
• 2. utan att vara bosatt här har rätt till förmåner som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.

1 §  /Träder i kraft I:2027-01-01/ Allmänt tandvårdsbidrag får användas för betalning av ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder under en period av högst två år räknat från och med den 1 juli varje år, om patienten detta datum uppfyller kraven i 1 kap. 5 § 1 eller 2.

Varje bidrag får användas för betalning vid endast ett tillfälle.

1 a §  /Träder i kraft I:2027-01-01/ Särskilt tandvårdsbidrag får användas för betalning av ersättningsberättigande förebyggande tandvårdsåtgärder under två perioder om vardera högst sex månader varje år, räknat från och med den 1 januari respektive den 1 juli, om patienten

• 1. detta datum uppfyller kraven i 1 kap. 5 § 1 eller 2, och
• 2. tandvårdsåtgärden påbörjas har en sjukdom eller funktionsnedsättning som medför risk för försämrad tandhälsa.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om de sjukdomar och funktionsnedsättningar som avses i första stycket 2.

4 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Allmän tandvårdsersättning lämnas för ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder som har slutförts under en ersättningsperiod om ett år. Ersätt-ning lämnas med en viss andel av patientens sammanlagda kostnader överstigande det belopp som har fastställts enligt 5 § 1.

Kostnaderna beräknas med utgångspunkt i referenspriser för ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder. Kostnaden för en utförd åtgärd får dock inte beräknas högre än ett belopp motsvarande vårdgivarens pris för åtgärden för den aktuella patienten.

Ersättningsperioden enligt första stycket påbörjas när en första ersättningsberättigande åtgärd har slutförts. Vårdgivaren kan på patientens begäran anmäla hos Försäkringskassan att en ny ersättningsperiod ska påbörjas innan den tidigare ersättningsperioden har löpt ut.

Allmän tandvårdsersättning får inte lämnas för tandvårdsåtgärder som berättigar patienten till särskild tandvårdsersättning. Kostnader för sådana tandvårdsåtgärder ska inte beaktas vid beräkning enligt första stycket.

4 a §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Vid beräkning av allmän tandvårdsersättning ska sådana kostnader för tandvård, läkemedel eller övriga vårdprodukter som lagts till grund för beslut om ersättning enligt 10 § lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet medräknas.

Första stycket gäller inte kostnader för tandvård som hade berättigat patienten till särskild tandvårdsersättning om tandvården hade tillhandahållits i Sverige.

5 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

• 1. vilket belopp som patientens sammanlagda tandvårdskostnader under ersättningsperioden ska överstiga för att allmän tandvårdsersättning ska kunna lämnas,
• 2. med vilken andel av patientens sammanlagda kostnader överstigande beloppet enligt 1 som allmän tandvårdsersättning ska lämnas, och
• 3. anmälan enligt 4 § tredje stycket och om när en ny ersättningsperiod ska börja löpa.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen vid extraordinära händelser i fredstid meddela sådana föreskrifter om beräkning av allmän tandvårdsersättning som avviker från bestämmelserna om ersättningsperioder i 4 § första och tredje styckena.

6 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Särskild tandvårdsersättning lämnas för ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder som har slutförts under de förutsättningar som anges i föreskrifter som meddelats med stöd av 7 § 1 och 2. Ersättning lämnas med en viss andel av referenspriset för den ersättningsberättigande tandvårdsåtgärden eller, om vårdgivarens pris för den aktuella patienten är lägre än referenspriset, med en viss andel av vårdgivarens pris för åtgärden.

För att särskild tandvårdsersättning ska lämnas får vårdgivarens pris för åtgärden inte överstiga referenspriset.

7 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

• 1. vilka patienter som kan vara berättigade till särskild tandvårdsersättning,
• 2. vilken tandvård som kan berättiga till särskild tandvårdsersättning, och
• 3. med vilken andel av referenspriset eller vårdgivarens pris som särskild tandvårdsersättning ska lämnas.

8 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Tandvårdsersättning får inte lämnas för sådana tandvårdsåtgärder som omfattas av ett avtal om abonnemangstandvård enligt 2 §.

Tandvårdsersättning får inte heller lämnas för tandvårdsåtgärder till den del dessa betalas med tandvårdsbidrag.

9 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om referenspriser för ersättningsberättigande tandvårdsåtgärder.

1 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ För att en vårdgivare ska kunna få ersättning enligt denna lag ska

• 1. vårdgivaren vara ansluten till Försäkringskassans elektroniska system för statligt tandvårdsstöd, och
• 2. tandvårdsåtgärden ha utförts
• a) av en legitimerad tandläkare eller någon som särskilt förordnats att utöva yrket,
• b) av en legitimerad tandhygienist, eller
• c) efter delegation enligt 6 kap. 3 § patientsäkerhetslagen (2010:659).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

• 1. kraven för och upphörande av anslutning till det elektroniska systemet för statligt tandvårdsstöd, och
• 2. kraven för ersättning enligt första stycket 2.

1 a §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Försäkringskassan får ta ut en årlig avgift för anslutning till det elektroniska systemet för statligt tandvårdsstöd. Försäkringskassan får, i stället för att kräva in avgiften, räkna av beloppet från en fordran som vårdgivaren har på ersättning enligt denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgiften.

2 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Vårdgivaren är på begäran av Försäkringskassan eller domstol skyldig att i ärenden om statligt tandvårdsstöd lämna upplysningar samt visa upp journal och övrigt material som rör undersökning eller behandling av en patient.

Vårdgivaren är på begäran av Försäkringskassan även skyldig att i ärenden om statligt tandvårdsstöd lämna upplysningar som avser vårdgivarens verksamhet och räkenskaper samt viss behandlares anställnings- eller uppdragstagarförhållande.

4 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ En vårdgivare som är ansluten till Försäkringskassans elektroniska system för statligt tandvårdsstöd är, om det inte finns särskilda skäl, skyldig att ge patienter som är berättigade till sådant stöd den ersättningsberättigande tandvård som de behöver.

6 §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Försäkringskassan får besluta att en vårdgivare, för att kunna få ersättning för vissa tandvårdsåtgärder, i varje enskilt fall ska begära förhandsprövning hos Försäkringskassan, om

• 1. vårdgivaren i väsentlig utsträckning har åsidosatt bestämmelserna i denna lag, eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, om vårdgivares skyldigheter eller förutsättningarna för ersättning, och
• 2. det finns skäl att anta att vårdgivaren kommer att fortsätta att i väsentlig utsträckning åsidosätta bestämmelserna.

Ett beslut om förhandsprövning får gälla högst ett år. Beslutet får begränsas till att avse en viss behandlare, en viss mottagning eller en viss åtgärd.

8 a §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Försäkringskassan ska betala ut ersättning inom två veckor från det att ansökan kom in.

Om en vårdgivare inte fullgör sin uppgiftsskyldighet enligt 3 kap. 2 eller 3 §, får Försäkringskassan vänta med att betala ut ersättning till dess att rätten till ersättning har utretts. En sådan utredning före utbetalning får begränsas till att avse en viss behandlare, en viss mottagning eller en viss åtgärd.

Utöver de fall som anges i andra stycket får Försäkringskassan betala ut ersättning senare än den tidpunkt som anges i första stycket om det finns särskilda skäl.

8 b §  /Träder i kraft I:2026-01-01/ Försäkringskassan får inhämta uppgifter från det register som förs över legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal och personal med bevis om rätt att använda yrkestiteln undersköterska, för kontroll av behörighet hos vårdgivaren eller dennes personal.