Förordning (2010:1008) om betaltjänster

1 §  Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig för det register som förs enligt 8 kap. 5 § lagen (2010:751) om betaltjänster.

3 §  I registret registreras uppgifter för varje betalningsinstitut, registrerad betaltjänstleverantör, ombud och filial samt företag som gjort anmälan enligt 1 kap. 9 § lagen (2010:751) om betaltjänster. Utöver vad som följer av 8 kap. 5 § samma lag ska registret innehålla uppgifter om namn eller företagsnamn och om personnummer, samordningsnummer eller organisationsnummer.

4 §  Finansinspektionen ska anteckna i registret när myndigheten har fattat beslut om föreläggande att upphöra med verksamheten.

5 §  Finansinspektionen får i fråga om lagen (2010:751) om betaltjänster meddela föreskrifter om

• 1. vad som utgör tillräckliga styr- och kontrollformer för verksamheten med betaltjänster enligt 2 kap. 6 § första stycket 2,
• 2. fullgörandet av anmälningar och underrättelser enligt 3 kap.,
• 3. beräkningen av kapitalkrav enligt 3 kap. 2 § första stycket,
• 4. hur betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer ska hantera medel enligt 3 kap. 6 §,
• 5. hur betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer ska hantera de medel för genomförandet av betalningstransaktioner som avses i 3 kap. 7 § andra stycket och hur stor andel av medlen hos betalningsinstitut eller registrerade betaltjänstleverantörer som omfattas av skyddskraven enligt 3 kap. 7 § tredje stycket,
• 6. vilka uppgifter som ska anses relevanta enligt 3 kap. 8 §,
• 7. vad ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör ska iaktta och vilka krav betalningsinstitutet eller den registrerade betaltjänstleverantören ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt 3 kap. 28 §,
• 8. hur betaltjänstleverantörer ska göra det informationsmaterial om konsumenters rättigheter som avses i 4 kap. 3 a § tillgängligt för betaltjänstanvändare,
• 9. den information och redovisning som en betaltjänstleverantör ska lämna eller hålla tillgänglig enligt 4 a kap. 5 §,
• 10. rutiner för byte av betalkonto enligt 4 a kap. 6 §,
• 11. vilka uppgifter om betalkonton med grundläggande funktioner en betaltjänstleverantör ska lämna till Finansinspektionen,
• 12. hur betaltjänstleverantörer ska hantera klagomål som avses i 5 kap. 58 §,
• 13. hur ett system enligt 5 b kap. 1 § första stycket ska utformas,
• 14. vilka upplysningar en betaltjänstleverantör ska lämna enligt 5 b kap. 2 § samt hur och när uppgifterna ska lämnas,
• 15. vad som utgör en allvarlig operativ incident eller säkerhetsincident enligt 5 b kap. 3 § första stycket,
• 16. hur bedömningen ska göras av om en incident påverkar eller kan påverka betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen samt hur betaltjänstanvändarna ska informeras enligt 5 b kap. 3 § andra stycket,
• 17. vilka upplysningar ett företag som avses i 8 kap. 2 § första stycket ska lämna till Finansinspektionen och när upplysningarna ska lämnas,
• 18. att vissa uppgifter som ett betalningsinstitut, en registrerad betaltjänstleverantör eller den eller de som har ansvar för ett betalningssystem ska lämna till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån, och
• 19. vilka uppgifter, utöver vad som framgår av lagen, en ansökan om tillstånd eller undantag från tillstånd eller en anmälan ska innehålla samt vilka handlingar som samtidigt ska lämnas in till Finansinspektionen.

5 a §  När det gäller lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner får Finansinspektionen meddela föreskrifter om vilka upplysningar en betalningsordning för kontokort eller en bearbetningsenhet ska lämna till Finansinspektionen för dess tillsynsverksamhet, och hur uppgiftsskyldigheten ska fullgöras.

6 §  Innan Finansinspektionen meddelar föreskrifter med stöd av 5 § 18, ska inspektionen ge Riksbanken och Statistiska centralbyrån tillfälle att yttra sig.

6 a §  Polismyndigheten får meddela föreskrifter om hur uppgifter enligt 3 kap. 13 a § första stycket och 14 § lagen (2010:751) om betaltjänster ska lämnas.

6 b §  Post- och telestyrelsen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter ett företag ska lämna enligt 9 kap. 3 § första stycket lagen (2010:751) om betaltjänster och till vilken myndighet uppgifterna ska lämnas.

6 c §  Post- och telestyrelsen får meddela föreskrifter om hur avvikelsen enligt 9 kap. 7 § 1 lagen (2010:751) om betaltjänster ska fastställas.

8 §  Finansinspektionen ansvarar för att det finns en kostnadsfri webbplats för jämförelse av betaltjänstleverantörers avgifter för de betaltjänster som avses i 4 a kap. 4 a § lagen (2010:751) om betaltjänster. Webbplatsen ska utformas i enlighet med det som anges i artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (betalkontodirektivet), i den ursprungliga lydelsen. Webbplatsen får även innehålla information om den servicenivå som betaltjänstleverantörerna erbjuder.

9 §  Finansinspektionen ska öka medvetenheten om betalkonton med grundläggande funktioner, tillgång till och avgifter för betalkonton samt alternativ tvistlösning enligt lagen (2015:671) om alternativ tvistlösning i konsumentförhållanden.

10 §  Finansinspektionen ska underrätta Europeiska kommissionen i den utsträckning som följer av artikel 27 i betalkontodirektivet, i den ursprungliga lydelsen.

11 §  Finansinspektionen ska tillhandahålla Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken en sammanställning av de uppgifter om svikliga förfaranden som inspektionen tagit emot från betaltjänstleverantörer enligt 5 b kap. 2 § andra stycket lagen (2010:751) om betaltjänster.

12 §  Finansinspektionen ska på sin webbplats tillhandahålla det informationsmaterial om konsumenters rättigheter som avses i 4 kap. 3 a § lagen (2010:751) om betaltjänster.

13 §  Vid tillämpningen av 9 kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster får

• 1. högst 0,3 procent av befolkningen ha ett längre vägavstånd än 25 kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste platsen för kontantuttag, och
• 2. högst 1,22 procent av befolkningen ha ett längre vägavstånd än 25 kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste platsen för dagskasseinsättning.

Befolkningens storlek och folkbokföringsadresser ska bestämmas med ledning av uppgifter som tillhandahålls från Statistiska centralbyrån. Uppgifterna ska uppdateras varje år.