Drivmedelsförordning (2011:346)

1 §  Denna förordning är meddelad med stöd av

• - 22 § drivmedelslagen (2011:319) i fråga om 5-6 a och 11 a §§, 12 § 1-3, 5 och 6 samt 13 §,
• - 9 § lagen (2005:148) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel i fråga om 12 § 7,
• - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 12 § 4, och
• - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

Ytterligare bestämmelser om bränslen finns i svavelförordningen (2014:509) och förordningen (2024:460) om infrastruktur för alternativa drivmedel.

2 §  Termer och uttryck i denna förordning har samma innebörd som i drivmedelslagen (2011:319).

2 a §  I denna förordning avses med miljöinformation om drivmedel information om ett drivmedels utsläpp av växthusgaser över livscykeln, vilka fossila råvaror eller förnybara råvaror som ingår i drivmedlet och råvarornas ursprungsland.

3 §  En klassificering av drivmedel i någon av miljöklasserna i 4-6 och 8-10 §§ drivmedelslagen (2011:319) ska göras med hänsyn till de provningsmetoder som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513.

4 §  Transportstyrelsen prövar om ett alternativt drivmedel uppfyller kraven i 12-15 §§ drivmedelslagen (2011:319).

5 §  Om Transportstyrelsen har fått kostnader för att i en drivmedelsleverantörs ställe informera om felaktiga drivmedel enligt 18 § drivmedelslagen (2011:319), ska drivmedelsleverantören ersätta kostnaderna.

6 §  Trots det som sägs i 6 och 16 §§ drivmedelslagen (2011:319) får bensin som är avsedd endast för drift av kolvmotorer i luftfartyg saluföras, om blyhalten i bensinen vid 15 grader Celsius inte överstiger 0,8 gram bly per liter bensin.

6 a §  Trots förbudet i 16 § drivmedelslagen (2011:319) får en bensin eller ett dieselbränsle saluföras till den som avser att använda drivmedlet för att

• 1. utveckla nya drivmedel, motorer eller utsläppsbegränsande anordningar,
• 2. anpassa drivmedel, motorer eller utsläppsbegränsande anordningar för marknader utanför Europeiska unionen, eller
• 3. i en anläggning för fordonstillverkning fylla på nytillverkade fordon så att fordonen kan levereras till sina köpare.

Saluföring med stöd av första stycket får inte ske där drivmedel saluförs till andra än dem som avses i första stycket.

7 §  En kvalitetsrapport enligt 19 § drivmedelslagen (2011:319) ska lämnas till Transportstyrelsen.

8 §  Transportstyrelsen ska rapportera om kvaliteten på bensin och dieselbränslen till Europeiska kommissionen enligt artikel 8 i direktiv 98/70/EG.

9 §  En utsläppsrapport enligt 20 § drivmedelslagen (2011:319) ska avse ett kalenderår och lämnas till Statens energimyndighet senast den 1 april året efter kalenderåret.

11 a §  Den som bedriver verksamhet med att tillhandahålla ett flytande eller gasformigt drivmedel eller som i den verksamheten också tillhandahåller el som drivmedel, ska ge konsumenter miljöinformation om det drivmedel som tillhandahålls.

Informationen ska ges i enlighet med de föreskrifter som Statens energimyndighet meddelar med stöd av 13 § första stycket 2 och ska

• 1. baseras på uppgifter som har lämnats enligt 20 § drivmedelslagen (2011:319), 9 § denna förordning, 3 kap. 1 e § lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för vissa bränslen och 44 § förordningen (2025:588) om hållbarhetskriterier för vissa bränslen, oavsett om uppgifterna har krävts enligt bestämmelserna eller lämnats frivilligt,
• 2. presenteras i sin helhet på drivmedelsleverantörens webbplats, och
• 3. i en deklaration på de anordningar som i verksamheten är avsedda för konsumenters påfyllnad av drivmedlet
• a) presenteras i förkortad form i fråga om uppgifter om utsläpp av växthusgaser och vilka råvaror som ingår i drivmedlet, och
• b) innehålla en hänvisning till webbplatsen.

I deklarationen ska det framgå att informationen avser historiska data om det drivmedel som saluförs och inte aktuella data om det drivmedel som faktiskt erbjuds vid köptillfället.

11 b §  Informationsskyldigheten i 11 a § gäller inte ett säljställe med en årlig försäljningsvolym som understiger 1 500 kubikmeter flytande drivmedel eller 1 000 000 kubikmeter gasformigt drivmedel. Om den som tillhandahåller drivmedlet ändå väljer att lämna information, ska informationen uppfylla kraven i 11 a §.

11 c §  Drivmedelsleverantören ska tillhandahålla de deklarationer som ska fästas på anordningar för påfyllnad av drivmedel enligt 11 a §.

12 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om

• 1. skyldighet för den som tillhandahåller en bensin eller ett dieselbränsle att informera konsumenter om hur stor andel biodrivmedel som bensinen eller dieselbränslet har, om metalltillsatser i drivmedlet och om lämplig användning av olika bränsleblandningar,
• 2. märkning, utformning, provning och kontroll av anordningar för påfyllning av drivmedel i syfte att minimera spill och säkra återföring av bensinångor,
• 3. märkning av anordningar för påfyllning av drivmedel i syfte att informera konsumenter om metalltillsatser i drivmedlet,
• 4. prövning som avses i 4 §,
• 5. rapportering enligt 19 § drivmedelslagen (2011:319) och undantag från rapporteringsskyldigheten,
• 6. avgifter för tillsyn och för ärendehandläggning enligt drivmedelslagen och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, och
• 7. avgifter för prövning av ansökan om dispens enligt lagen (2005:1248) om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel.

13 §  Statens energimyndighet får meddela föreskrifter om

• 1. rapportering enligt 20 § drivmedelslagen (2011:319) och om undantag från rapporteringsskyldigheten, och
• 2. utformningen av och innehållet i information till konsumenter enligt 11 a § och när informationen ska vara fäst på påfyllnadsanordningen, publicerad på webbplatsen och uppdaterad.

Föreskrifterna enligt första stycket 2 ska i fråga om råvarornas ursprungsland avse uppgifter som är tillgängliga för drivmedelsleverantörerna och innebära att konsumenter ges information om varifrån råvarorna ursprungligen kommer. Om ursprungslandet är utanför Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet men det saknas uppgift om vilket land som är ursprungsland, ska föreskrifterna innebära att konsumenterna får information om detta.

Innan Statens energimyndighet meddelar föreskrifter enligt första stycket 2, ska myndigheten ge Kommerskollegium, Konsumentverket och Transportstyrelsen tillfälle att yttra sig.

14 §  Transportstyrelsen utövar tillsyn över att drivmedelslagen (2011:319), denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs, om inte något annat följer av andra stycket.

Statens energimyndighet utövar tillsyn över att 9 och 11 a- 11 c §§ denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 § denna förordning följs. Förordning (2025:590). 14 a § Transportstyrelsen är marknadskontrollmyndighet och utövar marknadskontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011 över att produkter överensstämmer med kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG.

Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i drivmedelslagen (2011:319).

15 §  Statens energimyndighet ska följa upp effekterna av den miljöinformation om drivmedel som ska ges enligt denna förordning.