Förordning (2012:873) om beredskapslagring av olja

1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser som ansluter till lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja.

Termer och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i lagen om beredskapslagring av olja.

2 §  Statens energimyndighet (Energimyndigheten) är tillsynsmyndighet och prövar frågor enligt lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja och enligt denna förordning.

3 §  I denna förordning betyder

• basmängd: en lagringsskyldigs försäljning eller förbrukning i landet av lagringsbränslen under ett referensår (inbegripet biodrivmedel och tillsatser som var inblandade i lagringsbränslen vid försäljning eller förbrukning) med avdrag för lagringsbränslen som sålts till andra lagringsskyldiga, eller till bunkring för utrikes sjöfart,
• biodrivmedel: flytande bränsle eller bränsle i form av gas som används för transport och som framställts ur biomassa, varvid biomassa är den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och rester från jordbruket (inbegripet vegetabiliska och animaliska ämnen), skogsbruket och därtill hörande industrier, liksom den biologiskt nedbrytbara delen av industriellt och kommunalt avfall,
• internationell bunkring: det som anges i bilaga A, avsnitt 2.1, i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik,
• tillsatser: andra ämnen än kolväten som tillsätts eller blandas i en produkt för att ändra dess egenskaper.

4 §  Den genomsnittliga dagliga nettoimporten enligt 2 kap. 1 § första stycket lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja ska beräknas på grundval av råoljeekvivalenten av importen under referensåret. Den genomsnittliga dagliga inhemska konsumtionen enligt samma stycke ska beräknas på grundval av råoljeekvivalenten för den inhemska konsumtionen under referensåret.

Råoljeekvivalenten enligt första stycket första meningen ska beräknas i enlighet med bilaga I till rådets direktiv 2009/119/EG av den 14 september 2009 om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter, i lydelsen enligt kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2018/1581. Råoljeekvivalenten enligt första stycket andra meningen ska beräknas i enlighet med bilaga II till samma direktiv.

Biodrivmedel och tillsatser får ingå vid beräkningen enligt första stycket endast om de har blandats med de berörda petroleumprodukterna.

5 §  Lagringsbränslen är motorbensin, jetbränsle av fotogentyp, gasolja eller dieselolja samt andra eldningsoljor enligt definitionerna i bilaga A till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik.

6 §  Energimyndigheten ska senast i april varje år besluta storleken på den procentandel av de sammanlagda basmängderna under referensåret för vart och ett av lagringsbränslena som alla lagringsskyldiga ska lagra under kommande lagringsår. Andelarna ska beräknas så att Sveriges samlade lagringsskyldighet enligt 2 kap. 1 § första stycket lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja kan uppfyllas. Beräkningen ska ske i enlighet med bilaga III till rådets direktiv 2009/119/EG om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter, i lydelsen enligt kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2018/1581.

7 §  Vid rapportering enligt 6 kap. 2 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja ska befintliga lagernivåer beräknas i enlighet med bilaga III till rådets direktiv 2009/119/EG om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter, i lydelsen enligt kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2018/1581.

Biodrivmedel och tillsatser får ingå vid beräkningen enligt första stycket endast om de

• 1. var inblandade i lagringsbränslen vid försäljning eller förbrukning, eller
• 2. lagras i Sverige och den lagringsskyldige kan visa att de är avsedda att blandas med lagringsbränslen och att de ska användas som transportbränsle.

8 §  Lagringsskyldighet enligt 3 kap. 1 § 1 lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja föreligger om den mängd råolja eller lagringsbränslen som har importerats under ett referensår uppgår till minst 2 500 kubikmeter.

9 §  Om ett företag har importerat ett lagringsbränsle till landet och sedan har sålt det till utlandet, ska bränslet ändå anses vara sålt i landet och medföra lagringsskyldighet enligt 3 kap. 1 § 1 lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja om bränslet efter försäljningen förbrukas och inte exporteras.

10 §  Uppgifter enligt 3 kap. 5 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja ska lämnas till Energimyndigheten före utgången av januari varje år eller vid en annan tidpunkt som myndigheten bestämmer.

Energimyndigheten ska informera dem som ska lämna uppgifter enligt första stycket om vilka som har varit lagringsskyldiga under referensåret om sådan information krävs för att basmängden ska kunna beräknas.

11 §  Lagringsskyldighet enligt 3 kap. 1 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja gäller inte införsel och förbrukning av lagringsbränslen i sådana gasturbinanläggningar eller oljekondensverk för framställning av elektrisk kraft som ingår i effektreserven enligt lagen (2003:436) om effektreserv.

12 §  Inom en koncern får lagringsskyldighet fullgöras av moderbolaget för lagringsskyldiga dotterbolags räkning om anmälan sker till Energimyndigheten senast i samband med att de uppgifter som avses i 10 § lämnas.

Om lagringsskyldighet inte längre ska fullgöras gemensamt för koncernen, ska anmälan snarast göras till Energimyndigheten.

13 §  Tillstånd för lagring av andra lagringsbränslen än sådana som den lagringsskyldige har sålt eller förbrukat under referensåret får ges om god försörjningsberedskap går att säkerställa.

Tillstånd för lagring av råolja får ges om

• 1. det är fråga om ett företag som driver oljeraffinering och som fullgör sin lagringsskyldighet eller som håller lager åt någon annan enligt 4 kap. 1 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja, och
• 2. lagret består av råolja, andra råvaror för tillverkningen eller halvfabrikat motsvarande högst två tredjedelar av den sammanlagda lagringsskyldigheten för företaget samt för andra lagringsskyldiga för vilka oljeraffinaderiet utför lagringsuppdrag.

Beräkningen enligt andra stycket 2 ska baseras på utbytet av lagringsbränslen vid raffinering av råolja i oljeraffinaderiet enligt föreskrifter som har meddelats av Energimyndigheten med stöd av 28 § 3.

14 §  Lagringsskyldighetens omfattning bestäms för varje lagringsskyldig utifrån basmängden och den procentandel som har beslutats enligt 6 §.

15 §  Energimyndigheten ska meddela beslut om lagringsskyldighet för kommande lagringsår senast i april varje år.

16 §  Den som är lagringsskyldig får helt eller delvis befrias från lagringsskyldighet under ett pågående lagringsår om den lagringsskyldige sålt lagringsbränsle under ett referensår till någon som själv blivit lagringsskyldig för motsvarande mängd lagringsbränsle under lagringsåret, eller om det annars finns synnerliga skäl.

17 §  Tillstånd att lämna över lagerhållningen åt någon annan inom landet får ges endast om den som är lagringsskyldig har ett avtal med den som ska utföra lagringen som anger

• 1. att lagringen ska utföras under minst en kalendermånad eller trettio dagar,
• 2. vilken volym, vilket lagringsbränsle och, i förekommande fall, vilka biodrivmedel och tillsatser enligt 4 eller 7 § som lagringen ska avse,
• 3. att den som är lagringsskyldig har rätt att förvärva lagret, och
• 4. beräkningsgrunderna för priset vid ett förvärv enligt 3.

Tillstånd enligt första stycket får ges endast under förutsättning att den som ska utföra lagringen har tillstånd enligt 18 §. Tillståndet får förenas med villkor som ska framgå av beslutet.

18 §  Tillstånd att inom landet utföra lagring åt någon annan får ges endast om

• 1. den som ska utföra lagringen bedriver oljelagringsverksamhet, och
• 2. lagringen uppfyller de krav som anges i 5 kap. 1 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja.

Tillstånd enligt första stycket får ges för högst fem lagringsår och får förenas med villkor som ska framgå av beslutet. Om lagring ska utföras åt en lagringsskyldig i en annan medlemsstat i Europeiska unionen enligt rådets direktiv 2009/119/EG om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter krävs dock att anmälan sker till Energimyndigheten i varje enskilt fall och att det finns tillstånd för utlandslagring från behörig myndighet i det medlemsland för vilket lagret ska hållas, innan lagringen får påbörjas.

Den som ska utföra lagring får inte i sin tur överlämna lagringen åt någon annan.

19 §  Tillstånd att hålla egna lager i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller att lämna över lagerhållningen åt någon annan inom Europeiska unionen får ges endast om den som är lagringsskyldig kan visa att

• 1. lagringen ska utföras under minst tre kalendermånader,
• 2. lagringen avser en bestämd volym och ett bestämt lagringsbränsle och omfattar högst trettio procent per lagringsbränsle av de bränslen som den lagringsskyldige ska lagra för ett lagringsår,
• 3. han eller hon har rätt att förvärva lagret,
• 4. det finns en överenskommelse om hur priset ska beräknas vid förvärv enligt 3,
• 5. lagringen uppfyller de krav som anges i 5 kap. 1 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja, och
• 6. den som ska utföra lagringen bedriver oljelagringsverksamhet och har fått tillstånd att utföra lagring av behörig myndighet i den medlemsstat i Europeiska unionen där lagret ska hållas.

En förutsättning för tillstånd är att den som ska utföra lagring inte i sin tur överlämnar lagringen åt någon annan.

Tillstånd enligt första stycket får ges för högst ett lagringsår. Tillståndet får förenas med villkor som ska framgå av beslutet.

20 §  Det register över beredskapslager som avses i 6 kap. 1 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja ska innehålla uppgifter om

• 1. var lagren finns,
• 2. vilka bränslen och hur stor mängd av dessa som lagren omfattar, och
• 3. lagrens ägare.

En sammanfattande kopia av registret ska skickas till Europeiska kommissionen senast den 25 februari varje år.

21 §  Den statistiska sammanställning över beredskapslager som avses i 6 kap. 2 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja ska upprättas enligt bilaga IV till rådets direktiv 2009/119/EG om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter.

22 §  Den statistiska sammanställning över kommersiella lager som avses i 6 kap. 2 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja ska innehålla uppgifter om faktiska lagernivåer den sista dagen i varje kalendermånad. I sammanställningen får inte ägarna till lagren anges.

23 §  Den beredskapsplan som avses i 7 kap. 2 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja ska innehålla uppgifter om

• 1. de organisatoriska åtgärder som ska förberedas för att beredskapsplanen ska kunna genomföras,
• 2. vilken utbildning och övning som behövs för att de organisatoriska åtgärderna enligt 1 ska kunna fungera, och
• 3. hur begränsningar i förbrukningen ska genomföras.

Innan en beredskapsplan upprättas ska synpunkter från de lagringsskyldiga inhämtas. Beredskapsplanen ska uppdateras varje år.

24 §  Ett lager som har använts enligt 7 kap. 1 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja ska återställas inom den tidsfrist som Europeiska kommissionen bestämmer.

25 §  Det kostnadstillägg som avses i 8 kap. 7 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja ska beräknas per lagringsbränsle och för det lagringsår när lagret uppvisar brist och utgöra

• 1. 300 procent av kapitalkostnaden för de första tio dagarna,
• 2. 400 procent av kapitalkostnaden för de därpå följande tio dagarna, och
• 3. 500 procent av kapitalkostnaden för de därpå följande dagarna.

Om en brist i lagret visar sig vara större än vad som rapporterats av den lagringsskyldige, ska vart och ett av kostnadstilläggen i första stycket fördubblas för den brist under lagringsåret som inte har rapporterats.

26 §  Beräkning av en lagringsavgifts kapitalkostnad ska grundas på genomsnittlig marknadsmässig ränta och varukostnad under den kalendermånad som föregått bristen i lagret.

Energimyndigheten ska inför varje lagringsår underrätta dem som är lagringsskyldiga om grunderna för beräkning av lagringsavgifter.

27 §  Skatteverket ska på begäran av Energimyndigheten lämna ut uppgifter om införsel av bränslen från annan medlemsstat i Europeiska unionen från det system som avses i 2 kap. 4 a § lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet, om uppgifterna behövs för kontroll och tillsyn enligt lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja och denna förordning.

28 §  Energimyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om

• 1. beräkning av Sveriges beredskapslager,
• 2. lagringsskyldighet samt om undantag och befrielse från lagringsskyldighet,
• 3. förutsättningar för tillstånd enligt 3 kap. 2 § och 4 kap. 1 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja,
• 4. register över lager som hålls enligt lagen om beredskapslagring av olja,
• 5. statistiska sammanställningar, och
• 6. beredskapsplan och återställande av lager som hålls enligt lagen om beredskapslagring av olja.

29 §  Energimyndigheten får meddela föreskrifter om

• 1. förvaring av lager och om underrättelseskyldighet enligt 5 kap. 2 § lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja,
• 2. användning av lager, och
• 3. förfarandet vid prövning av frågor enligt lagen om beredskapslagring av olja och denna förordning.

30 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än beslut enligt 11 och 16 §§ får dock inte överklagas.