Förordning (2013:752) om tillståndsgivning i fråga om transeuropeiska energiinfrastrukturer

1 §  I denna förordning finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/869 av den 30 maj 2022 om riktlinjer för transeuropeisk energiinfrastruktur, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2009, (EU) 2019/942 och (EU) 2019/943 och direktiven 2009/73/EG och (EU) 2019/944, och om upphävande av förordning (EU) nr 347/2013.

2 §  Regeringen är behörig nationell myndighet enligt artikel 8.1 i förordning (EU) 2022/869.

3 §  Energimarknadsinspektionen ska fullgöra den behöriga myndighetens uppgifter när det gäller sådana kategorier av energiinfrastruktur som anges i bilaga 2 punkterna 1-4 till förordning (EU) 2022/869. Regeringen ansvarar dock för att fastställa tidsfrister.

Energimarknadsinspektionen ska fortlöpande hålla regeringen underrättad om pågående förfaranden enligt artikel 10 i förordning (EU) 2022/869.

4 §  Ett sådant övergripande beslut som anges i artikel 2.3 i förordning (EU) 2022/869 ska utfärdas i enlighet med det samarbetsschema som avses i artikel 8.3 i förordningen.

5 §  Energimarknadsinspektionen ska utarbeta och offentliggöra en handbok i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EU) 2022/869.

6 §  När Energimarknadsinspektionen fullgör den behöriga myndighetens uppgifter ska inspektionen, så snart det finns en sådan projektansvarig som anges i artikel 2.8 i förordning (EU) 2022/869, inleda en dialog med den projektansvarige och med länsstyrelser som berörs av projektet om hur föransökningsförfarandet enligt artikel 10 i förordningen ska genomföras.

7 §  I 22 § miljöbedömningsförordningen (2017:966) finns bestämmelser om att statliga myndigheter som får kännedom om en verksamhet eller åtgärd som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan i ett annat land ska underrätta Naturvårdsverket om detta.