Förordning (2014:1075) om producentansvar för elutrustning

1 §  Denna förordning syftar till att

• 1. främja åtgärder som minskar mängden elutrustning som blir avfall
• 2. minska de problem för människors hälsa och miljön som elavfall ger upphov till,
• 3. producenter ska ta ansvar för de problem som elavfall ger upphov till och till att ge dem drivkrafter att vidta avfallsförebyggande åtgärder,
• 4. underlätta för innehavare av elavfall att lämna ifrån sig avfallet,
• 5. all elutrustning som trots avfallsförebyggande åtgärder blir avfall ska samlas in och även i övrigt hanteras på det sätt som ger bäst resultat för människors hälsa och miljön med hänsyn till att avfallet bör förberedas för återanvändning, materialåtervinnas, återvinnas på annat sätt eller bortskaffas i den nu angivna prioriteringsordningen, och
• 6. främja resurseffektivitet och att nå målen för återvinning i förordningen.

2 §  Denna förordning är meddelad med stöd av

• - 15 kap. 12 § miljöbalken i fråga om 40-44, 57 och 58 §§,
• - 15 kap. 13 § miljöbalken i fråga om 37-39, 61, 62 och 66- 67 a §§,
• - 15 kap. 14 § miljöbalken i fråga om 29, 31 och 40-44 §§,
• - 15 kap. 15 § miljöbalken i fråga om 45, 46, 49, 50, 52, 53, 56, 69 och 70 §§,
• - 15 kap. 31 § miljöbalken i fråga om 61 a, 61 b och 63 §§,
• - 15 kap. 39 § miljöbalken i fråga om 60 och 68 §§,
• - 15 kap. 40 § miljöbalken i fråga om 29, 31-35, 37-44, 57, 58 och 76 §§,
• - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 79 §, och
• - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

3 §  Bestämmelser om skyldigheter för den som innehar avfall finns i 15 kap. 11, 24, 26 och 27 §§ miljöbalken samt i 3 kap. 2-12 §§, 4 kap. 2, 4, 6 och 10-15 §§, 5 kap. 10-15 §§ och 7 kap. 2-9 §§ avfallsförordningen (2020:614) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall.

4 §  Bestämmelser om att kommunen ska ansvara för att transportera och behandla avfall finns i 15 kap. 20 och 20 a §§ miljöbalken. Detta ansvar inskränks av denna förordning endast i fråga om avfall som med stöd av förordningen har lämnats till någon som enligt förordningen har skyldighet att ta emot avfallet.

5 §  Om en bestämmelse som meddelats med stöd av strålskyddslagen (2018:396) avviker från denna förordning, gäller den bestämmelsen.

6 §  Med elutrustning avses i denna förordning apparater, produkter, komponenter, maskiner, verktyg, instrument och annan utrustning

• 1. för generering, överföring eller mätning av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält, eller
• 2. som är beroende av elektrisk ström eller elektromagnetiska fält för att fungera korrekt.

Första stycket gäller endast utrustning som är avsedd att användas med en elektrisk spänning på högst 1 000 volt växelström eller 1 500 volt likström.

Med en elutrustning enligt första stycket avses alla komponenter, förbrukningsmaterial och andra delar som utrustningen består av när den görs tillgänglig.

7 §  Med konsumentelutrustning avses i denna förordning dels elutrustning som normalt används i privathushåll, dels elutrustning som är ägnad att användas av både privathushåll och yrkesmässiga användare.

8 §  I denna förordning avses med att

• vara etablerad i Sverige: att ha hemvist eller säte i Sverige och bedriva en yrkesmässig verksamhet här,
• göra en elutrustning tillgänglig: att yrkesmässigt tillhandahålla en elutrustning, mot betalning eller gratis, för vidare distribution eller användning, om tillhandahållandet inte enbart avser att transportera utrustningen för någon annans räkning,
• släppa ut en elutrustning på den svenska marknaden: att för första gången i Sverige göra en elutrustning tillgänglig för någon annan,
• släppa ut en elutrustning på unionsmarknaden: att för första gången göra en elutrustning tillgänglig för någon annan inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), och
• sälja på distans: att yrkesmässigt ingå avtal om försäljning genom kommunikation som uteslutande sker på distans.

9 §  Med producent avses i denna förordning den som

• 1. är etablerad i Sverige och i eget namn eller under eget varumärke har tillverkat eller har låtit tillverka eller utforma en elutrustning och gör den tillgänglig på den svenska marknaden,
• 2. är etablerad i Sverige och i eget namn eller under eget varumärke säljer en elutrustning på den svenska marknaden som har tillverkats av någon annan, om det för elutrustningen inte finns en producent enligt 1 vars varumärke förekommer på elutrustningen,
• 3. är etablerad i Sverige och släpper ut en elutrustning från ett annat land på den svenska marknaden, eller
• 4. säljer en elutrustning på distans direkt till en användare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) där säljaren inte är etablerad.

Med producent avses inte den som endast finansierar ett tillgängliggörande av en elutrustning, oavsett om tillgängliggörandet innebär att äganderätten överförs eller kan komma att överföras.

10 §  Med producentrepresentant avses i denna förordning den som är etablerad i Sverige och har fått skriftlig fullmakt att fullgöra skyldigheter som en producent har enligt denna förordning.

11 §  I denna förordning avses med

• direktiv 2012/19/EU: Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/849,
• förordning (EG) nr 1013/2006: Europaparlamentets och rådets förordning 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 255/2013, och
• förordning (EG) nr 1418/2007: kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 av den 29 november 2007 om export för återvinning av visst avfall som förtecknas i bilaga III eller IIIA till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 till vissa länder som inte omfattas av OECD-beslutet om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 519/2013.

12 §  Med avfall, avfallsförebyggande åtgärder, återanvändning, återvinna avfall, förbereda avfall för återanvändning, materialåtervinna avfall, bortskaffa avfall, behandla avfall och samla in avfall avses detsamma som i 15 kap. miljöbalken.

Med samla in separat avses i denna förordning detsamma som i 1 kap. 6 § avfallsförordningen (2020:614).

13 §  I denna förordning avses med

• elavfall: elutrustning som omfattas av förordningen och som har blivit avfall,
• konsumentelavfall: konsumentelutrustning som omfattas av förordningen och som har blivit avfall,
• historiskt konsumentelavfall: konsumentelutrustning som har släppts ut på unionsmarknaden före den 14 augusti 2005 och som har blivit konsumentelavfall, och
• historiskt elavfall: annan elutrustning än konsumentelutrustning som har släppts ut på unionsmarknaden före den 14 augusti 2005 och som har blivit annat elavfall än historiskt konsumentelavfall.

15 §  Med insamlingssystem avses i denna förordning yrkesmässig insamling av konsumentelavfall.

17 §  Med farliga ämnen och blandningar avses i denna förordning ämnen eller blandningar som uppfyller kriterierna för att klassificeras som farliga enligt

• 1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach), i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 758/2013, eller
• 2. föreskrifter om klassificering och märkning av kemiska produkter som Kemikalieinspektionen har meddelat.

18 §  Med storskaligt stationärt industriverktyg avses i denna förordning maskiner, komponenter eller annan utrustning som i en industriell produktionsanläggning eller i en anläggning för forskning eller utveckling är fast installerade för att fungera tillsammans, och

• 1. är beroende av varandra för att inom ett visst användningsområde fungera på avsett sätt,
• 2. måste användas och underhållas av fackmän, och
• 3. måste monteras ned av fackmän på den plats där de installerades.

19 §  Med storskalig fast installation avses i denna förordning en elutrustning som

• 1. är avsedd att användas varaktigt i en byggnad eller annan konstruktion på en på förhand bestämd och särskilt avsedd plats,
• 2. består av olika slags elutrustning som satts samman och installerats av fackmän,
• 3. måste monteras ned av fackmän, och
• 4. endast kan ersättas av en motsvarande specialtillverkad utrustning.

20 §  Med mobil maskin avses i denna förordning en maskin eller annan elutrustning som

• 1. inte är avsedd att användas för transport på väg,
• 2. har en inbyggd källa för kraftgenerering, och
• 3. för att kunna användas behöver vara mobil eller vara i ständig rörelse eller delvis vara i ständig rörelse mellan olika fasta arbetsstationer.

21 §  Om inte annat följer av 22 § gäller denna förordning elutrustning som ingår i någon av kategorierna

• 1. temperaturregleringsutrustning: kylskåp, frysar, utrustning som automatiskt levererar kalla produkter, luftkonditioneringsutrustning, avfuktningsutrustning, värmepumpar, värmeelement som innehåller olja och annan utrustning för temperaturreglering där annan vätska än vatten används,
• 2. bildskärmar: bildskärmar, tv-apparater, LCD-fotoramar, monitorer, bärbara datorer och annan elutrustning som har en bildskärm vars yta är större än 100 kvadratcentimeter,
• 3. lampor: raka lysrör, lågenergilampor, lysrörslampor, LED-lampor, lågtrycksnatriumlampor samt högtrycksnatriumlampor, metallhalogenlampor och andra urladdningslampor med hög intensitet,
• 4. stor elutrustning: tvättmaskiner, torktumlare, diskmaskiner, matlagningsapparater, elspisar, elektriska värmeplattor, belysningsarmaturer, utrustning för återgivning av ljud och bild, musikutrustning, stick- och vävmaskiner, stordatorer, stora skrivare, kopieringsutrustning, spelautomater, medicintekniska produkter, övervaknings- och kontrollinstrument, apparater som automatiskt levererar produkter och pengar, solcellspaneler och annan utrustning, om
• a) utrustningens yttermått är sådana att de på längden, bredden eller djupet överstiger 50 centimeter, och
• b) utrustningen inte omfattas av kategori 1 eller 3,
• 5. liten elutrustning: dammsugare, mattsopare, apparater för sömnad, belysningsarmaturer, mikrovågsugnar, ventilationsutrustning, strykjärn, brödrostar, elektriska knivar, vattenkokare, klockor, armbandsur, rakapparater, vågar, apparater för hår- och kroppsvård, miniräknare, radioapparater, videokameror, videobandspelare, hifi-utrustning, musikinstrument, utrustning för återgivning av ljud och bild, leksaker, sportutrustning, datorer för cykling, dykning, löpning, rodd eller annan sport, rökdetektorer, värmeregulatorer, termostater, elektriska och elektroniska verktyg, medicintekniska produkter, övervaknings- och kontrollinstrument, apparater som automatiskt levererar produkter, utrustning med inbyggda solcellspaneler och annan utrustning, om
• a) utrustningens yttermått är sådana att de varken på längden, bredden eller djupet överstiger 50 centimeter, och
• b) utrustningen inte omfattas av kategori 1, 2, 3 eller 6, eller
• 6. liten it- och telekommunikationsutrustning: telefoner, GPS-mottagare, miniräknare, routrar, persondatorer och skrivare, om utrustningens yttermått är sådana att de varken på längden, bredden eller djupet överstiger 50 centimeter.

21 a §  Denna förordning gäller inte

• 1. glödlampor,
• 2. vapen, ammunition och krigsmateriel som är avsedda att användas för specifika militära ändamål eller annan elutrustning som är nödvändig för att skydda väsentliga säkerhetsintressen i Sverige eller något annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),
• 3. elutrustning som är avsedd att skickas ut i rymden,
• 4. storskaliga stationära industriverktyg,
• 5. storskaliga fasta installationer,
• 6. transportmedel för personer eller varor,
• 7. mobila maskiner som endast är avsedda för yrkesmässig användning,
• 8. elutrustning som har utformats för att enbart användas för forsknings- och utvecklingsändamål och som endast görs tillgänglig för företag,
• 9. aktiva implantat som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG,
• 10. medicintekniska produkter som inte är sådana implantat som avses i 9, och som förväntas bli smittförande innan de blir avfall,
• 11. andra produkter än medicintekniska produkter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745, och som förväntas bli smittförande innan de blir avfall,
• 12. medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik eller tillbehör till sådana produkter, och som förväntas bli smittförande innan de blir avfall,
• 13. piporglar installerade i kyrkor, eller
• 14. elutrustning som är särskilt tillverkad för att ingå i och är installerad som en del av en annan elutrustning som inte omfattas av denna förordning, om den installerade utrustningen kan fylla sin avsedda funktion endast som en del av den andra elutrustningen.

Elutrustning som ingår i en storskalig fast installation omfattas av undantaget i första stycket 5 endast om elutrustningen är särskilt tillverkad för att ingå i och installerad som en del av installationen.

I fråga om elektriska tvåhjuliga fordon gäller undantaget i första stycket 6 endast typgodkända sådana fordon.

22 §  Andra bestämmelser om producentansvar finns i förordningen (2007:185) om producentansvar för bilar och förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier.

23 §  Bestämmelser om farliga ämnen i elutrustning och om hantering av elutrustning finns även i förordningen (2012:861) om farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning.

24 §  Bestämmelserna i 25-28 §§ anger mål för återvinning. För att beräkna om återvinningsmålen nås ska vikten i kilogram av det elavfall som under ett kalenderår har tagits emot av någon för att återvinnas, materialåtervinnas eller förberedas för återanvändning (återvinningsmängd) divideras med vikten i kilogram av det elavfall som under samma kalenderår har samlats in separat (insamlad mängd).

Återvinningsmängden får endast omfatta avfall som har behandlats enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 § avfallsförordningen (2020:614) eller 47 § 9 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Insamlad mängd är den mängd elavfall som kvarstår för återvinning efter sortering, lagring och annan förberedande verksamhet.

Vid beräkningen får elavfall som har transporterats till ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) anses återvunnet endast om det i enlighet med kraven i förordning (EG) nr 1013/2006 och förordning (EG) nr 1418/2007 har visats att avfallet har behandlats under villkor som motsvarar kraven i direktiv 2012/19/EU.

25 §  Målet för elavfall som utgörs av elutrustning som ingår i kategori 1 eller 4 är att av det avfall som samlas in separat ska minst 85 procent återvinnas. Minst 80 procent ska förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas.

26 §  Målet för elavfall som utgörs av elutrustning som ingår i kategori 2 är att av det avfall som samlas in separat ska minst 80 procent återvinnas. Minst 70 procent ska förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas.

27 §  Målet för elavfall som utgörs av elutrustning som ingår i kategori 5 eller 6 är att av det avfall som samlas in separat ska minst 75 procent återvinnas. Minst 55 procent ska förberedas för återanvändning eller materialåtervinnas.

28 §  Målet för elavfall som utgörs av elutrustning som ingår i kategori 3 är att av det avfall som samlas in separat ska minst 80 procent materialåtervinnas.

29 §  En producent enligt 9 § första stycket 4 som är etablerad i Sverige ska, i det land dit elutrustningen levereras, utse ett ombud som ska fullgöra det ansvar för elutrustningen som producenten har enligt de nationella bestämmelser som genomför direktiv 2012/19/EU i det landet.

30 §  En producent som inte är etablerad i Sverige men är etablerad i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) får utse en producentrepresentant här om producenten enligt bestämmelser som genomför direktiv 2012/19/EU i det landet där producenten är etablerad ska fullgöra ett sådant producentansvar som avses i direktivet.

31 §  Om en producentrepresentant har utsetts enligt 30 §, ska representanten i fråga om den elutrustning som omfattas av representantens anmälan enligt 33 § i stället för producenten fullgöra skyldigheterna i 39-43, 62, 63, 66 och 67 §§.

32 §  Den som i egenskap av producent avser att göra en elutrustning tillgänglig på den svenska marknaden ska anmäla detta till Naturvårdsverket.

33 §  En producentrepresentant som har utsetts enligt 30 § ska, innan representantens huvudman gör en elutrustning tillgänglig på den svenska marknaden, anmäla detta till Naturvårdsverket.

34 §  En anmälan enligt 32 eller 33 § ska innehålla

• 1. producentens eller producentrepresentantens namn, kontaktuppgifter och person- eller organisationsnummer samt, om det är en anmälan enligt 33 §, huvudmannens namn, kontaktuppgifter och europeiska skatteregistreringsnummer,
• 2. uppgift om huruvida elutrustningen är konsumentelutrustning,
• 3. uppgift om vilken kategori som elutrustningen ingår i,
• 4. uppgift om elutrustningens varumärke,
• 5. uppgift om hur elutrustningen kommer att göras tillgänglig på den svenska marknaden, och
• 6. uppgift om hur producenten eller producentrepresentanten ska uppfylla de skyldigheter som följer av 39-43, 62, 63, 66 och 67 §§..

Den som gör anmälan ska intyga att uppgifterna är riktiga.

35 §  En producent eller en producentrepresentant som har gjort en anmälan enligt 32 eller 33 § ska underrätta Naturvårdsverket om det sker förändringar i fråga om de uppgifter som har lämnats enligt 34 § och förändringarna har betydelse för anmälans syfte.

36 §  Naturvårdsverket ska

• 1. se till att det är möjligt att göra en anmälan enligt 32 eller 33 § via internet, och
• 2. på sin webbplats länka till de webbplatser i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) där producenter och sådana ombud som avses i 29 § kan anmäla sig eller få information om hur de kan anmäla sig.

37 §  En producent som tillverkar elutrustning som innehåller sådana batterier som omfattas av förordningen (2008:834) om producentansvar för batterier ska se till att elutrustningen utformas på ett sådant sätt att batterierna lätt kan avlägsnas av utrustningens användare eller av en fackman som är oberoende av tillverkaren.

Första stycket gäller inte elutrustning som på grund av säkerhets-, prestanda-, dataintegritets- eller medicinska skäl behöver en kontinuerlig strömförsörjning och detta förutsätter en fast koppling mellan batteriet och någon av de övriga utrustningsdelarna.

38 §  En producent ska se till att elutrustning som ska göras tillgänglig på den svenska marknaden tillverkas och utformas på ett sådant sätt att återanvändning och materialåtervinning främjas.

Första stycket gäller inte om en viss utformning eller tillverkningsprocess har avgörande fördelar med hänsyn till människors hälsa och miljön, säkerhetskrav eller andra hänsyn.

38 a §  Bestämmelser om ekodesign finns i lagen (2008:112) om ekodesign och förordningen (2016:187) om ekodesign.

39 §  En producent ska se till att elutrustningen är märkt med

• 1. den symbol som visas i bilagan till denna förordning, och
• 2. uppgift som visar att elutrustningen har släppts ut på unionsmarknaden efter den 13 augusti 2005.

Om det behövs på grund av elutrustningens storlek eller funktion, ska den symbol som avses i första stycket 1 i stället finnas på elutrustningens förpackning, i bruksanvisningen och i garantin.

40 §  När en producent eller en producentrepresentants huvudman gör konsumentelutrustning tillgänglig på den svenska marknaden ska producenten se till att någon som har tillstånd att driva ett insamlingssystem har åtagit sig att ta hand om

• 1. utrustningen när den blir avfall, och
• 2. en andel av historiskt konsumentelavfall som uppkommer i Sverige och motsvarar producentens eller huvudmannens andel av marknaden för konsumentelutrustning i Sverige.

41 §  I fråga om elutrustning som inte är konsumentelutrustning och som en producent eller en producentrepresentants huvudman har gjort tillgänglig på den svenska marknaden ska producenten, när utrustningen blir elavfall, ta emot avfallet från den som vill lämna ifrån sig det till producenten.

Producenten ska ha beredskap för att ta emot elavfallet på platser med en geografisk spridning som är skälig med hänsyn till elutrustningens förväntade livslängd, användning och övriga omständigheter.

Om inte annat har avtalats, ska producenten ta emot avfallet utan att begära någon ersättning och bära de kostnader som hanteringen av elavfallet därefter medför.

42 §  I fråga om elutrustning som inte är konsumentelutrustning och som en producent eller en producentrepresentants huvudman tillhandahåller ska producenten, om den tillhandahållna elutrustningen ersätter en elutrustning av samma typ eller med motsvarande funktion som den som har blivit avfall i samband med tillhandahållandet, ta emot avfallet från den som vill lämna det.

Producenten ska ta emot elavfallet där den nya utrustningen tillhandahålls.

Om inte annat har avtalats, ska producenten ta emot avfallet utan att begära någon ersättning och bära de kostnader som hanteringen av elavfallet därefter medför.

43 §  Den som tar emot elavfall enligt 41 eller 42 § ska

• 1. ge god service till den som lämnar ifrån sig avfallet,
• 2. underlätta för den som lämnar ifrån sig avfallet att kunna sortera ut det från annat avfall,
• 3. främja att avfallet kan förberedas för att återanvändas,
• 4. se till att avfallet samlas in på ett sådant sätt att den som hanterar avfallet inte utsätts för hälso- eller säkerhetsrisker, och
• 5. se till att avfallet behandlas på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.

44 §  När en elutrustning blir elavfall ska alla komponenter, allt förbrukningsmaterial och alla övriga delar som elutrustningen då består av omfattas av producentens skyldigheter enligt 40-42 §§.

45 §  Det krävs tillstånd för att driva ett insamlingssystem. Tillstånd krävs dock inte för

• 1. en kommuns insamling av elavfall inom kommunen, eller
• 2. den som tar emot elavfall enligt 57 eller 58 §.

46 §  Ett insamlingssystem som kräver tillstånd enligt 45 § ska vara lämpligt och rikstäckande.

För att ett system ska anses lämpligt ska

• 1. det i systemet ingå
• a) lättillgängliga insamlingsplatser där den som vill lämna ifrån sig konsumentelavfall kan göra det gratis och enkelt,
• b) en tjänst som innebär att konsumentelavfall som har tagits emot enligt 57 eller 58 § hämtas gratis vid mottagningsplatsen eller på en plats som den som har tagit emot avfallet och den som driver systemet har kommit överens om, och
• c) en tjänst som innebär att konsumentelavfall som kommunen har samlat in och vill lämna till systemet hämtas gratis vid minst en av kommunens platser för hantering av avfall eller på en plats som kommunen och den som driver systemet har kommit överens om,
• 2. den som driver systemet se till att insamlingen inte sker på ett sådant sätt att förberedelse för återanvändning eller materialåtervinning försvåras,
• 3. den som driver systemet se till att det elavfall som samlas in behandlas på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt,
• 4. verksamheten bedrivas så att den effektivt bidrar till att nå målen för återvinning i denna förordning,
• 5. det finnas en betryggande säkerhet som motsvarar kostnaderna för att samla in och behandla sådant elavfall som systemet ska ta hand om enligt ett sådant åtagande som avses i 40 § 1,
• 6. det i systemet finnas rutiner för att betala tillbaka avgifter eller rutiner som på annat sätt tar hänsyn till att elutrustning som systemet ska ta hand om enligt ett sådant åtagande som avses i 40 § 1 inte görs tillgänglig eller används på den svenska marknaden,
• 7. den som driver systemet samverka med andra som har tillstånd att driva insamlingssystem om hur kostnader för det elavfall som har samlats in ska fördelas,
• 8. det i systemet finnas rutiner för att fördela kostnader för hanteringen av historiskt konsumentelavfall proportionellt mellan insamlingssystem som har tillstånd när kostnaderna uppstår,
• 9. den som driver systemet ge producenter möjlighet att uppfylla kravet i 40 § genom att låta elutrustning omfattas av systemet utan villkor som diskriminerar någon producent, och
• 10. systemet i övrigt drivas på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt.

För att anses rikstäckande ska systemet innebära att det finns insamlingsplatser i varje kommun med en geografisk spridning inom kommunen som är skälig med hänsyn till befolkningstäthet och övriga omständigheter.

47 §  Vid bedömning av om ett insamlingssystem är lämpligt och rikstäckande ska hänsyn tas till det som kommit fram vid samråd med kommunen enligt 49 och 69 §§.

48 §  Ett insamlingssystem behöver inte ta emot konsumentelavfall som på grund av kontaminering innebär en hälso- eller säkerhetsrisk för den som förväntas hantera avfallet på mottagningsplatsen.

49 §  Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan den ansöker om ett tillstånd enligt 45 § samråda med kommunerna och i det samrådet

• 1. utförligt redogöra för hur systemet ska organiseras och drivas,
• 2. utförligt redogöra för hur systemet ska samordnas med övriga insamlingssystem och kommunernas renhållningsskyldighet,
• 3. redogöra för vilka dispenser, tillstånd och lov som finns eller ska sökas för verksamheten, och
• 4. undersöka vilka möjligheter kommunerna har att underlätta uppbyggnaden av systemet genom att anvisa platser för insamling eller vidta andra åtgärder.

Kommunen ska ges tillfälle att lämna synpunkter på redogörelsen enligt första stycket 1-3.

50 §  Den som avser att driva ett insamlingssystem ska innan den ansöker om ett tillstånd enligt 45 § samråda med andra som har tillstånd att driva insamlingssystem och i det samrådet undersöka möjligheterna att samordna systemet med övriga system.

51 §  Frågor om tillstånd enligt 45 § prövas av Naturvårdsverket.

52 §  En ansökan om tillstånd ska vara skriftlig och innehålla uppgifter

• 1. om sökandens namn, kontaktuppgifter och person- eller organisationsnummer eller, om sådant inte finns, sökandens nationella eller europeiska skatteregistreringsnummer,
• 2. om hur insamlingssystemet ska utformas och drivas,
• 3. om hur betryggande säkerhet ska ställas för de kostnader som är förenade med att samla in och behandla det elavfall som systemet ska ta hand om enligt ett sådant åtagande som avses i 40 § 1,
• 4. om vad som har framkommit vid samråd enligt 49 §, och
• 5. som i övrigt behövs för en prövning av om systemet är lämpligt och rikstäckande enligt 46 §.

53 §  Ett tillstånd enligt 45 § får ges endast till den som har

• 1. personella, tekniska, organisatoriska och ekonomiska förutsättningar att driva ett insamlingssystem som uppfyller kraven i 46 §,
• 2. ingått avtal med en producent eller producentrepresentant om att för konsumentelutrustning göra ett sådant åtagande som avses i 40 §, och
• 3. samrått med kommunerna enligt 49 §.

54 §  Ett tillstånd ska förenas med de villkor som behövs för att verksamheten under hela tillståndstiden ska uppfylla kraven i 46 §.

55 §  Naturvårdsverket ska informera allmänheten om vilka som har tillstånd att driva ett insamlingssystem enligt 45 §.

56 §  Den som driver ett insamlingssystem ska

• 1. fortlöpande se till att systemet uppfyller kraven i 46 §,
• 2. snarast underrätta Naturvårdsverket om sådana förändringar av hur systemet organiseras eller drivs som kan påverka bedömningen av systemets lämplighet och täckningsgrad,
• 3. snarast underrätta Naturvårdsverket om vad som kommer fram vid samråd med kommunen enligt 69 §, och
• 4. lämna de uppgifter till kommunen som kommunen behöver för att uppfylla kraven i 68 §.

57 §  Den som yrkesmässigt säljer eller skänker ny konsumentelutrustning till en användare ska, i samband med att elutrustningen görs tillgänglig på den svenska marknaden, gratis ta emot motsvarande mängd konsumentelavfall från användaren, om avfallet utgörs av elutrustning av samma typ eller med motsvarande funktion som den nya utrustningen.

58 §  Den som i en butikslokal yrkesmässigt säljer eller skänker elutrustning till användare ska gratis ta emot konsumentelavfall i butiken eller i dess omedelbara närhet, om

• 1. de delar av butiken som är avsedda för försäljning av elutrustning sammantaget är 400 kvadratmeter eller större, och
• 2. avfallets yttermått är sådana att det varken på längden, bredden eller djupet överstiger 25 centimeter.

59 §  Bestämmelserna i 57 och 58 §§ gäller inte avfall som på grund av kontaminering innebär en hälso- eller säkerhetsrisk för den som förväntas hantera avfallet på mottagningsplatsen.

60 §  Den som har tagit emot elavfall enligt 57 eller 58 § ska lämna avfallet till ett insamlingssystem som har tillstånd enligt 45 §.

61 §  Den som säljer eller skänker konsumentelutrustning till en användare enligt 57 eller 58 § ska informera användaren om möjligheten att lämna elavfall till säljaren. Informationen ska lämnas vid överlåtelsetillfället eller genom tydlig information i butiken.

61 a §  Den som driver ett insamlingssystem ska senast den 31 mars varje år lämna uppgifter till Naturvårdsverket om

• 1. vikten på det konsumentelavfall som under det närmast föregående kalenderåret har samlats in,
• 2. vikten på det insamlade konsumentelavfallet som har lämnats för att behandlas i Sverige,
• 3. vikten på det insamlade konsumentelavfallet som har transporterats till ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), och
• 4. i fråga om konsumentelavfall som har transporterats till ett land utanför EES, vikten på avfallet som i det andra landet har behandlats under villkor som är likvärdiga med kraven i förordningarna (EG) nr 1013/2006 och (EG) nr 1418/2007.

Uppgifter om avfallets vikt enligt första stycket 1-4 ska specificeras i de kategorier av utrustning som avfallet utgörs av enligt 21 § och hur mycket som har

• 1. förberetts för att återanvändas,
• 2. materialåtervunnits,
• 3. återvunnits på annat sätt, eller
• 4. bortskaffats.

Uppgifter enligt första stycket 1 ska specificeras i vikten på det avfall som har samlats in i respektive kommun.

61 b §  Den som driver ett insamlingssystem ska senast den 31 mars varje år lämna uppgifter till Naturvårdsverket om vilka producenter och producentrepresentanter som avtal har ingåtts med om ett sådant åtagande om att ta hand om elutrustning som avses i 40 §.

62 §  En producent ska senast den 31 mars varje år rapportera till Naturvårdsverket den mängd elutrustning som producenten eller producentrepresentantens huvudman har gjort tillgänglig på den svenska marknaden under det närmast föregående kalenderåret. Rapporteringen ska vara specificerad på samma sätt som en anmälan enligt 34 §. Mängden elutrustning ska anges i vikt.

63 §  En producent ska se till att Naturvårdsverket senast den 31 mars varje år får uppgifter i fråga om annat elavfall än konsumentelavfall som motsvarar de som anges i 61 a § första och andra stycket.

64 §  Naturvårdsverket ska i ett register sammanställa den information som lämnats enligt 32 och 33 §§.

Registret ska vara ett hjälpmedel i Naturvårdsverkets tillsyn över att denna förordning följs.

65 §  Naturvårdsverket ska i ett register årsvis sammanställa information om vikten på

• 1. den elutrustning som har släppts ut på den svenska marknaden,
• 2. det elavfall som har samlats in i Sverige,
• 3. det elavfall som har transporterats till ett annat land för att behandlas,
• 4. det elavfall som har lämnats för återvinning, och
• 5. det elavfall som i Sverige har förberetts för återanvändning, materialåtervunnits, återvunnits på annat sätt eller bortskaffats.

Om information enligt första stycket 1-5 saknas, ska Naturvårdsverket grunda uppgifterna på bedömningar som myndigheten ska dokumentera. I sammanställningen ska Naturvårdsverket ange vilka uppgifter som grundar sig på sådana bedömningar.

Uppgifterna i första stycket ska specificeras i de kategorier av utrustning som anges i 21 §.

65 a §  Uppgifter som lämnas till Naturvårdsverket enligt denna förordning får användas av Naturvårdsverket för att framställa statistik.

66 §  En producent som släpper ut en ny sorts elutrustning på unionsmarknaden ska se till att information finns tillgänglig om vilka komponenter och vilket material som ingår i utrustningen och var i utrustningen som det kan finnas farliga ämnen och blandningar. Producenten ska även göra annan information tillgänglig som behövs för att avfallet ska kunna behandlas på ett miljö- och hälsomässigt godtagbart sätt.

Informationen ska senast ett år efter det att utrustningen släpptes ut på marknaden göras tillgänglig gratis för den som behandlar elavfall. Informationen ska göras tillgänglig i form av handböcker eller genom elektroniska medier.

67 §  En producent ska se till att andra än privathushåll får information om

• 1. den skyldighet att sortera ut elavfall och hantera det skilt från annat avfall som finns i avfallsförordningen (2011:927),
• 2. syftet med att hantera elavfall skilt från annat avfall, och
• 3. hur elavfall kan lämnas till producenten eller till ett insamlingssystem.

Informationen ska utformas och lämnas på ett sådant sätt att den är lättbegriplig och når den som kan antas vilja lämna elavfall till en producent eller till ett insamlingssystem.

67 a §  En producent som tillverkar sådan elutrustning som innehåller batterier och omfattas av kravet i 37 § ska se till att elutrustningen följs av en bruksanvisning som visar vilken typ av batteri som elutrustningen innehåller och hur det kan tas ut på ett säkert sätt.

68 §  Kommunen ska lämna information till privathushåll om

• 1. innebörden av den märkning som avses i 39 §,
• 2. vikten av att hantera elutrustning och elavfall på ett lämpligt sätt med hänsyn till de effekter på människors hälsa och miljön som farliga ämnen och blandningar i elutrustning kan ge upphov till,
• 3. syftet med att hantera elavfall skilt från annat avfall,
• 4. skyldigheten att sortera ut elavfall och hantera det skilt från annat avfall enligt avfallsförordningen (2011:927),
• 5. tillgängliga insamlingssystem, och
• 6. hur privathushållen kan bidra till att mer konsumentelutrustning återanvänds och mer konsumentelavfall återvinns.

Kommunen ska ge den som driver ett insamlingssystem möjlighet att lämna synpunkter på informationens utformning.

69 §  Den som driver ett insamlingssystem ska, om det behövs eller om en kommun begär det, samråda med kommunen om

• 1. hur systemet organiseras och drivs,
• 2. hur systemet samordnas med övriga insamlingssystem och kommunens renhållningsskyldighet, och
• 3. andra väsentliga frågor som rör systemet.

70 §  Den som driver ett insamlingssystem ska, om det behövs, samråda med andra som har tillstånd att driva insamlingssystem om hur systemen kan samordnas.

71 §  Naturvårdsverket ska rapportera till Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 16 i direktiv 2012/19/EU.

72 §  Naturvårdsverket ska fullgöra de skyldigheter i fråga om samarbete och utbyte av information som följer av artikel 18 i direktiv 2012/19/EU.

73 §  Naturvårdsverket får återkalla tillståndet om insamlingssystemet inte uppfyller kraven i denna förordning.

Tillståndet får inte återkallas om bristerna endast har ringa betydelse.

74 §  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 26 kap. 3 § tredje stycket miljöbalken och i 2 kap. 4, 24, 29-31 §§ miljötillsynsförordningen.

75 §  I förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken finns bestämmelser om avgifter.

76 §  Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter att

• 1. se till att elutrustningen är märkt enligt vad som följer av 39 §,
• 2. ta hand om elavfall i enlighet med 40 §, 41 § första stycket och 42 §, och
• 3. lämna information enligt 66 §.

Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud enligt 26 kap. miljöbalken får inte dömas till straff enligt denna förordning för gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.

Till ansvar enligt denna förordning döms inte om gärningen är belagd med straff enligt 29 kap. miljöbalken.

77 §  Bestämmelser om miljösanktionsavgifter finns i förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter.

78 §  Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § tredje stycket miljöbalken.

79 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.