Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel

1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om godkännande och hantering av bekämpningsmedel i form av växtskyddsmedel eller biocidprodukter. Förordningen är meddelad med stöd av

• - 14 kap. 8 § miljöbalken i fråga om 2 kap. 4, 8, 9, 17-19, 21 och 22 §§, 23 § första och andra styckena, 24, 26 och 27 §§, 28 § första stycket, 30 §, 32 § första stycket, 33-35 a §§, 36 § första och andra styckena, 36 a och 37 §§, 37 a § första stycket, 38 § första och andra styckena, 38 a § första stycket, 39-42 §§, 43 § första stycket, 43 a § första stycket, 44 § första stycket, 47 § första stycket, 50-52 §§, 53 § första stycket, 54 §, 55 § första stycket, 56 §, 57 § första stycket, 58 § första och andra styckena, 59 § första stycket, 60-62 §§ och 63 § första stycket, 3 kap. 1 § andra stycket, 5, 7, 8, 11, 11 b-13, 14, 15 och 17 §§, 18 § första stycket och andra stycket första meningen, 19 § första stycket, 20 § första stycket och 21 § första stycket första meningen och andra stycket samt 4 kap. 1-14, 16-27 §§ och 30 § första meningen,
• - 14 kap. 13 § miljöbalken i fråga om 2 kap. 5, 10, 29, 30, 45 och 46 §§, 3 kap. 9 och 10 §§ samt 4 kap. 25, 28 och 29 §§,
• - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 2 kap. 14 och 25 §§ samt 3 kap. 13 a, 14 a och 18 a §§, och
• - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.

3 §  Om annat inte särskilt anges i denna förordning, har uttryck i förordningen samma betydelse som i 14 kap. miljöbalken, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012.

4 §  I denna förordning avses med

• distributör: grossist, detaljhandlare, säljare, leverantör eller annan fysisk eller juridisk person som tillhandahåller ett växtskyddsmedel på marknaden,
• kemiskt växtskyddsmedel: kemisk produkt som är ett växtskyddsmedel enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009,
• kommunal nämnd: nämnd som fullgör kommunens uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet,
• tillhandahålla på marknaden: att yrkesmässigt mot betalning eller gratis leverera för distribution eller användning, om leveransen inte enbart avser transport för någon annans räkning,
• tillsynsmyndighet: statlig myndighet eller kommunal nämnd som utövar tillsyn enligt miljötillsynsförordningen (2011:13),
• utbildningsbevis: bevis som styrker tillräckliga kunskaper i de ämnen som ingår i en kursplan enligt denna förordning,
• utrustning som används för spridning av växtskyddsmedel: apparat som är särskilt avsedd för spridning av växtskyddsmedel, inklusive munstycken, manometrar, filter, silar, anordningar för tankrengöring och andra tillbehör som är nödvändiga för att apparaten ska fungera effektivt, och
• vägområde: mark eller utrymme som har tagits i anspråk för en väg, driften av en väg eller användningen av en väg.

5 §  Uppgifter som rör verksamheter och åtgärder inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt och som enligt denna förordning ska fullgöras av den kommunala nämnden, ska i stället fullgöras av försvarsinspektören för hälsa och miljö.

6 §  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap. miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 2 kap. 4, 19-21, 25 och 29-32 §§ miljötillsynsförordningen.

7 §  Bestämmelser om avgifter för prövning och tillsyn finns i förordningen (2013:63) om bekämpningsmedelsavgifter samt i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken.

8 §  Bestämmelser om överklagande finns i 19 kap. 1 § miljöbalken.

9 §  Bestämmelser om straff och förverkande finns i 29 kap. miljöbalken. Bestämmelser om miljösanktionsavgifter finns i 30 kap. miljöbalken och i förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter.

1 §  I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 finns bestämmelser om godkännande av växtskyddsmedel och om utsläppande på marknaden, användning och kontroll av växtskyddsmedel inom Europeiska unionen.

3 §  Kemikalieinspektionen är behörig myndighet och samordnande myndighet enligt artikel 75.1 och 75.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009.

4 §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009.

5 §  Om ett växtskyddsmedels klassificering eller märkning ändras enligt föreskrifter som Kemikalieinspektionen har meddelat om klassificering och märkning eller enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006, ska den som har det godkännande som gäller för växtskyddsmedlet omedelbart underrätta Kemikalieinspektionen om ändringen.

6 §  I artikel 67.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 finns bestämmelser om skyldighet för tillverkare, leverantörer, distributörer, importörer, exportörer och yrkesmässiga användare av växtskyddsmedel att föra register och att på begäran göra registret tillgängligt för den behöriga myndigheten. Tillsynsmyndigheten är en sådan behörig myndighet.

7 §  Allmänheten kan, enligt artikel 67.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009, begära att få tillgång till information i ett register som avses i 6 §. Om tillsynsmyndigheten får en sådan begäran, ska tillsynsmyndigheten skyndsamt begära in informationen från den som för registret.

8 §  När ett växtskyddsmedel godkänns enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 ska Kemikalieinspektionen bedöma medlets hälso- och miljörisker med hänsyn till användningsområdet och hänföra medlet till

• - klass 1, om det på grund av riskerna vid användningen behövs särskild kunskap för att hantera medlet på ett säkert sätt,
• - klass 2, om det av andra skäl behövs särskild kunskap för att hantera medlet på ett säkert sätt och medlet inte ska hänföras till klass 1, och
• - klass 3, om medlet inte ska hänföras till klass 1 eller 2.

9 §  Kemikalieinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de kriterier som anges i 8 § för att hänföra växtskyddsmedel till klasser.

10 §  Ett växtskyddsmedel som tillhandahålls på marknaden i Sverige ska vara märkt på svenska.

11 §  Användare av växtskyddsmedel ska erbjudas utbildning som ger tillräcklig kunskap om de ämnesområden som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, i den ursprungliga lydelsen. Utbildningen ska erbjudas av

• 1. Statens jordbruksverk, när det gäller användning
• a) inom jordbruk, skogsbruk, parkskötsel eller trädgårdsskötsel,
• b) på tomtmark för bostadshus,
• c) på skolgårdar och gårdar till förskolor,
• d) på lekplatser som allmänheten har tillträde till,
• e) inom idrotts- och fritidsanläggningar,
• f) vid planerings- och anläggningsarbeten,
• g) på vägområden och banvallar,
• h) på grusytor och andra mycket genomsläppliga ytor, och
• i) på ytor av asfalt eller betong eller andra hårdgjorda material,
• 2. Folkhälsomyndigheten, när det gäller användning i och omkring lagerlokaler eller andra lagringsutrymmen, och
• 3. Arbetsmiljöverket, när det gäller annan användning.

12 §  Utbildning enligt 11 § ska bestå av en grundutbildning och en vidareutbildning och ska avslutas med ett kunskapsprov. Utbildningen ska genomföras i enlighet med en kursplan som beslutas av den centrala myndighet som erbjuder utbildningen.

Innan kursplanen beslutas, ska myndigheten höra Kemikalieinspektionen och andra berörda myndigheter.

13 §  Kemikalieinspektionen ska erbjuda sådan utbildning som avses i 11 § till distributörer av växtskyddsmedel. Utbildningen ska genomföras i enlighet med en kursplan som beslutas av Kemikalieinspektionen och avslutas med ett kunskapsprov.

Innan kursplanen beslutas ska Kemikalieinspektionen höra Statens jordbruksverk och andra berörda myndigheter.

14 §  Statens jordbruksverk, Folkhälsomyndigheten, Arbetsmiljöverket och Kemikalieinspektionen får inom sina respektive ansvarsområden meddela föreskrifter om att länsstyrelsen ska erbjuda sådan utbildning som avses i 11 och 13 §§ och om hur länsstyrelsen ska genomföra utbildningen.

15 §  Den myndighet eller länsstyrelse som har gett en utbildning enligt 11, 13 eller 14 § ska utfärda ett utbildningsbevis till den som har deltagit i en sådan utbildning och avlagt ett kunskapsprov med godkänt resultat.

16 §  Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz finns i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

17 §  Den myndighet som erbjuder utbildning enligt 11 eller 13 § får inom sitt ansvarsområde meddela föreskrifter om hur länge ett utbildningsbevis ska vara giltigt.

18 §  Ett växtskyddsmedel som enligt 8 § hänförs till klass 1 får endast användas yrkesmässigt och endast av den som har ett sådant användningstillstånd för växtskyddsmedel i klass 1 som omfattar den användning som medlet är godkänt för.

19 §  Ett växtskyddsmedel som enligt 8 § hänförs till klass 2 får endast användas yrkesmässigt och endast av den som har ett sådant användningstillstånd för växtskyddsmedel i klass 1 eller i klass 2 som omfattar den användning som medlet är godkänt för.

20 §  Frågor om användningstillstånd enligt 18 eller 19 § prövas av

• 1. Statens jordbruksverk, när det gäller användning
• a) inom jordbruk, skogsbruk, parkskötsel eller trädgårdsskötsel,
• b) på tomtmark för bostadshus,
• c) på skolgårdar och gårdar till förskolor,
• d) på lekplatser som allmänheten har tillträde till,
• e) inom idrotts- och fritidsanläggningar,
• f) vid planerings- och anläggningsarbeten,
• g) på vägområden och banvallar,
• h) på grusytor och andra mycket genomsläppliga ytor, och
• i) på ytor av asfalt eller betong eller andra hårdgjorda material,
• 2. Folkhälsomyndigheten, när det gäller användning i och omkring lagerlokaler eller andra lagringsutrymmen, och
• 3. Arbetsmiljöverket, när det gäller annan användning.

21 §  Ett användningstillstånd enligt 18 eller 19 § får ges endast till den som

• 1. har den särskilda kunskap som behövs för att hantera medlet på ett säkert sätt, och
• 2. kan visa det med ett giltigt utbildningsbevis.

22 §  Ett användningstillstånd enligt 18 eller 19 § får endast ges för viss tid och ska förenas med de villkor som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa eller miljön.

23 §  Den myndighet som enligt 20 § prövar frågor om användningstillstånd får inom sitt ansvarsområde meddela föreskrifter om

• 1. vilken kunskap som krävs enligt 21 § 1,
• 2. förutsättningar i övrigt för att ge tillstånd, samt
• 3. tillståndets giltighetstid.

Föreskrifterna får innebära att användaren ska ha uppnått viss ålder.

Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska den höra Kemikalieinspektionen och övriga berörda myndigheter.

24 §  Den myndighet som enligt 20 § prövar frågor om användningstillstånd får inom sitt ansvarsområde ge dispens från kravet på utbildningsbevis i 21 § 2, om användaren tidigare har haft behörighet att använda växtskyddsmedel i klass 1 eller 2 och det i övrigt finns särskilda skäl. En dispens ska tidsbegränsas och avse högst ett år.

25 §  Statens jordbruksverk, Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket får inom sina respektive ansvarsområden meddela föreskrifter om att tillstånds- och dispensfrågor som enligt 20 eller 24 § ska prövas av myndigheten i stället ska prövas av länsstyrelsen.

26 §  En distributör får tillhandahålla växtskyddsmedel på marknaden endast om

• 1. det hos distributören finns någon som har ett giltigt utbildningsbevis, och
• 2. den som har utbildningsbeviset finns tillgänglig vid försäljningen för att svara på frågor om användning av medlet, hälso- och miljörisker vid användning samt åtgärder för att hantera dessa risker.

27 §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på utbildningsbevis i 26 § 1 för mycket små distributörer som endast säljer produkter för icke yrkesmässig användning.

28 §  Ett växtskyddsmedel som enligt 8 § hänförs till klass 1 eller 2 får överlåtas endast till den som

• 1. har ett användningstillstånd enligt 18 eller 19 § eller har någon hos sig som har ett användningstillstånd, eller
• 2. avser att överlåta medlet vidare och har någon hos sig som har ett giltigt utbildningsbevis.

Bestämmelser om överlåtelse av växtskyddsmedel som är särskilt farliga kemiska produkter finns i förordningen (2008:245) om kemiska produkter och biotekniska organismer.

29 §  Den som överlåter växtskyddsmedel till icke yrkesmässiga användare ska lämna information om de risker för människors hälsa och miljön som användning av växtskyddsmedel är förenad med, särskilt om faror, exponering, korrekt lagring, hantering, spridning och säkert bortskaffande samt om lågriskalternativ.

30 §  Kemikalieinspektionen får meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkställigheten av 26 och 29 §§.

31 §  I artikel 55 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 finns en bestämmelse om att den som använder växtskyddsmedel ska följa de allmänna principerna om integrerat växtskydd som

• 1. innebär ett noga övervägande av alla tillgängliga växtskyddsmetoder och därpå följande integrering av lämpliga åtgärder som motverkar utvecklingen av populationer av skadliga organismer och som begränsar behovet av kemiska växtskyddsmedel som används i stråsäd för tillväxtreglering och för att underlätta skördearbetet,
• 2. håller användningen av växtskyddsmedel och andra former av ingrepp på nivåer som är ekonomiskt och ekologiskt försvarbara och som minskar eller minimerar riskerna för människors hälsa och miljön, och
• 3. betonar odlingen av sunda grödor med minsta möjliga ingrepp i jordbruksekosystemen och uppmuntrar naturliga mekanismer för bekämpning av skadegörare och ogräs.

32 §  Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om de allmänna principerna om integrerat växtskydd i enlighet med bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG, i den ursprungliga lydelsen.

Innan Jordbruksverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och, om skogsmark berörs, Skogsstyrelsen.

33 §  Den som överväger att använda växtskyddsmedel ska, om flera växtskyddsmedel eller metoder finns tillgängliga för samma användningsområde och syfte, så långt det är möjligt välja den metod eller det medel som är minst skadligt för människors hälsa och miljön.

34 §  Vid val av växtskyddsmedel ska företräde ges för

• 1. medel som inte är farliga för vattenmiljön enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 eller enligt föreskrifter om klassificering och märkning av kemiska produkter som Kemikalieinspektionen har meddelat med stöd av 25 § förordningen (2008:245) om kemiska produkter, och
• 2. medel som inte innehåller alaklor, antracen, atrazin, bensen, bromerade difenyletrar, pentabromodifenyleter, kadmium eller kadmiumföreningar, kloralkaner, klorfenvinfos, klorpyrifos, klorpyrifosetyl, 1,2-dikloretan, diklormetan, di(2-etylhexyl)ftalat (DEHP), diuron, endosulfan, fluoranten, hexaklorbensen, hexaklorbutadien, hexaklorcyklohexan, isoproturon, bly, blyföreningar, kvicksilver, kvicksilverföreningar, naftalen, nickel, nickelföreningar, nonylfenol, (4-nonylfenol), oktylfenol, 4-(1,1',3,3'-tetrametylbutyl-fenol), pentaklorbensen, pentaklorfenol, polyaromatiska kolväten, (benso(a)pyren), (benso(b)fluoranten), (benso(g,h,i)perylen), (benso(k)fluoranten), (indeno(1,2,3-cd)pyren), simazin, tributyltennföreningar, (tributyltennkatjon), triklorbensen, triklormetan, kloroform eller trifluralin.

35 §  Den som använder växtskyddsmedel ska, så långt det är möjligt,

• 1. använda den effektivaste spridningstekniken,
• 2. vidta åtgärder som minimerar risken för förorening utanför det område där spridning sker,
• 3. bestämma och följa de skyddsavstånd vid spridning utomhus som med hänsyn till omständigheterna på platsen för hanteringen behövs för att skydda vattentäkter, grundvatten, sjöar och vattendrag och omgivande mark mot effekterna av växtskyddsmedel, och
• 4. i övrigt vidta de försiktighetsåtgärder som med hänsyn till omständigheterna på platsen för hanteringen behövs för att skydda människors hälsa och miljön.

35 a §  Den som på en och samma yta sprider flera växtskyddsmedel som innehåller ett och samma verksamma ämne ska, så långt det är möjligt, se till att den sammanlagda spridningen av det verksamma ämnet inte överskrider den maximala mängd som får spridas enligt villkoren för det av medlen som tillåter störst mängd.

36 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om

• 1. skyddsavstånd och försiktighetsåtgärder enligt 35 § som behövs för att skydda vattentäkter, grundvatten, sjöar och vattendrag och omgivande mark mot effekterna av växtskyddsmedel och för att skydda människors hälsa och miljön,
• 2. förbud att utan tillstånd från den kommunala nämnden yrkesmässigt använda växtskyddsmedel inom ett vattenskyddsområde, och
• 3. skyldighet att underrätta om olyckor eller felaktig hantering vid spridning av växtskyddsmedel.

Föreskrifter enligt första stycket 2 ska inte gälla för ett vattenskyddsområde eller de delar av ett vattenskyddsområde som omfattas av föreskrifter meddelade med stöd av 7 kap. 22 § miljöbalken med förbud mot användning av växtskyddsmedel.

Innan Naturvårdsverket meddelar föreskrifter enligt första stycket ska verket höra Statens jordbruksverk, Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen och Sveriges geologiska undersökning.

36 a §  Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge dispens från kraven i 35 § i fråga om skyddsavstånd, om det behövs för vetenskaplig prövning.

37 §  Växtskyddsmedel får inte användas

• 1. på ängs- eller betesmark som inte är lämplig att plöja men som kan användas till slåtter eller bete,
• 2. på skolgårdar eller gårdar till förskolor eller på lekplatser som allmänheten har tillträde till,
• 3. i parker eller trädgårdar eller andra områden som i första hand är avsedda att vara rekreationsområden som allmänheten har tillträde till,
• 4. inom koloniträdgårdsområden eller i växthus som inte används yrkesmässigt,
• 5. på tomtmark för bostadshus eller på krukväxter i hemträdgårdsmiljö, eller
• 6. på växter inomhus utom i produktionslokaler, lagerlokaler och liknande lokaler.

37 a §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 37 § 2-6 för verksamma ämnen i växtskyddsmedel som bedöms innebära en begränsad risk för människors hälsa och miljön.

Innan Kemikalieinspektionen meddelar föreskrifter ska inspektionen ge övriga berörda myndigheter tillfälle att yttra sig.

38 §  Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 37 §

• 1. om det behövs för att förhindra introduktion, etablering och spridning av karantänskadegörare enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 av den 26 oktober 2016 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare, ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 228/2013, (EU) nr 652/2014 och (EU) nr 1143/2014 samt om upphävande av rådets direktiv 69/464/EEG, 74/647/EEG, 93/85/EEG, 98/57/EG, 2000/29/EG, 2006/91/EG och 2007/33/EG eller enligt bestämmelser som genomför den förordningen, eller
• 2. som behövs för odlandet av växter som bevaras i Nationella genbanken eller i Nordiskt genresurscenter.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om undantag från förbudet i 37 § 1 för att förhindra introduktion, etablering och spridning av invasiva främmande arter.

Innan Jordbruksverket meddelar föreskrifter ska verket ge övriga berörda myndigheter tillfälle att yttra sig.

38 a §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om undantag från förbuden i 37 § 2-6 för att förhindra introduktion, etablering och spridning av invasiva främmande arter.

Innan Naturvårdsverket meddelar föreskrifter ska verket ge övriga berörda myndigheter tillfälle att yttra sig.

39 §  Den kommunala nämnden får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 37 §, om växtskyddsmedlet är godkänt av Kemikalieinspektionen och användningen är förenlig med villkoren för godkännandet, och

• 1. det behövs för odlandet av växter som bevaras i Nationella genbanken eller i Nordiskt genresurscenter, eller
• 2. det behövs av andra särskilda skäl.

39 a §  Kemiska växtskyddsmedel får inte användas

• 1. för att bekämpa växtlighet i sjöar, vattendrag, våtmarker och andra vattensamlingar,
• 2. för att bekämpa skadliga nematoder i jord vid odling av grödor avsedda för produktion av livsmedel eller foder, eller
• 3. för nedvissning eller ogräsbekämpning kortare tid än 30 dagar före skörd vid odling av spannmål avsedd för produktion av livsmedel.

39 b §  Kemiska växtskyddsmedel som är fungicider får inte användas för att behandla frukt och matpotatis efter skörd.

39 c §  Förbuden i 39 a och 39 b §§ gäller inte användning av växtskyddsmedel som Kemikalieinspektionen har beslutat att tillåta enligt artikel 53 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009.

39 d §  Statens jordbruksverk får i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 39 a och 39 b §§, om

• 1. medlet är godkänt för ändamålet av Kemikalieinspektionen,
• 2. det finns särskilda skäl, och
• 3. det bekämpnings- eller behandlingssyfte som dispensen avser inte kan tillgodoses med icke-kemiska metoder.

40 §  Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd av den kommunala nämnden yrkesmässigt använda växtskyddsmedel

• 1. i sådana parker och trädgårdar dit allmänheten har tillträde och som inte omfattas av förbudet i 2 kap. 37 § 3,
• 2. inom idrotts- och fritidsanläggningar,
• 3. vid planerings- och anläggningsarbeten,
• 4. på vägområden samt grusytor och andra mycket genomsläppliga ytor, och
• 5. på ytor av asfalt, betong eller andra hårdgjorda material.

40 a §  Tillståndsplikten i 40 § gäller inte växtskyddsmedel som i föreskrifter meddelade enligt 37 a § har undantagits från användningsförbudet i 37 §.

Tillståndsplikten i 40 § 4 och 5 gäller inte användning av växtskyddsmedel

• 1. på vägområden, för att förhindra introduktion, etablering eller spridning av
• a) invasiva främmande arter, eller
• b) karantänskadegörare enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 eller enligt bestämmelser som genomför den förordningen, eller
• 2. på banvallar.

41 §  Det är förbjudet att utan skriftlig anmälan till den kommunala nämnden yrkesmässigt använda växtskyddsmedel

• 1. på vägområden, för att förhindra introduktion, etablering eller spridning av
• a. invasiva främmande arter, eller
• b. karantänskadegörare enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 eller enligt bestämmelser som genomför den förordningen,
• 2. på banvallar, och
• 3. inom områden som inte omfattas av förbud enligt 37 § eller krav på tillstånd enligt 40 § och som har en sammanhängande area överskridande 1 000 kvadratmeter där allmänheten får färdas fritt.

Den anmälningspliktiga verksamheten får påbörjas tidigast fyra veckor efter det att anmälan har gjorts, om inte nämnden bestämmer något annat.

41 a §  Kravet på anmälan i 41 § gäller inte växtskyddsmedel som i före-skrifter meddelade enligt 37 a § har undantagits från användningsförbudet i 37 §.

Kravet på anmälan i 41 § första stycket 3 gäller inte användning på åkermark.

42 §  Bestämmelserna i 37 § 1, 40 § och 41 § gäller inte användning som

• 1. har karaktär av punktbehandling, och
• 2. har en sådan begränsad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas.

43 §  Naturvårdsverket får

• 1. meddela närmare föreskrifter om dispens enligt 39 § 2, och
• 2. i fråga om annan användning av växtskyddsmedel än användning på skogsmark meddela föreskrifter om verkställigheten av 40-42 §§.

Innan Naturvårdsverket meddelar föreskrifter ska verket ge övriga berörda myndigheter tillfälle att yttra sig.

43 a §  Statens jordbruksverk får meddela närmare föreskrifter om dispens enligt 39 § 1.

Innan Jordbruksverket meddelar föreskrifter ska verket ge övriga berörda myndigheter tillfälle att yttra sig.

44 §  Skogsstyrelsen får, i fråga om användning av växtskyddsmedel på skogsmark, meddela föreskrifter om verkställigheten av 41 § första stycket 3 och 42 §

Innan Skogsstyrelsen meddelar sådana föreskrifter ska verket höra Naturvårdsverket, Statens jordbruksverk, Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning.

45 §  Den som avser att sprida växtskyddsmedel på områden där allmänheten får färdas fritt, med undantag för åkermark, ska innan spridningen sker informera om den på väl synliga anslag.

Första stycket gäller inte sådan spridning som har karaktär av punktbehandling och som har en sådan begränsad omfattning att människors hälsa och miljön inte riskerar att skadas.

46 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter om hur skyldigheten att lämna uppgifter enligt 45 § ska fullgöras.

47 §  Naturvårdsverket får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet mot spridning från luftfartyg i 14 kap. 7 § första stycket miljöbalken i fråga om växtskyddsmedel, om det finns synnerliga skäl och

• 1. spridning från luftfartyg är det enda fungerande alternativet för att uppnå syftet med spridningen eller innebär klara fördelar för människors hälsa eller miljön jämfört med markbaserade spridningsalternativ,
• 2. Kemikalieinspektionen har
• a) godkänt växtskyddsmedlet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 och användningen är förenlig med villkoren för godkännandet, eller
• b) beviljat tillstånd för växtskyddsmedlet i forsknings- eller utvecklingssyfte enligt artikel 54 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009,
• 3. den som avser att utföra spridningen har ett användningstillstånd enligt denna förordning för växtskyddsmedlet, och
• 4. det område som omfattas av den avsedda spridningen inte ligger i anslutning till bostadsområden.

Innan Naturvårdsverket ger en sådan dispens ska verket höra Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk, Kemikalieinspektionen och Havs- och vattenmyndigheten.

48 §  Kemikalieinspektionen får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i 14 kap. 7 § andra stycket miljöbalken att sprida växtskyddsmedel för bekämpning av lövsly, om det behövs för vetenskaplig prövning.

49 §  Skogsstyrelsen får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i 14 kap. 7 § andra stycket miljöbalken att sprida växtskyddsmedel för bekämpning av lövsly, om det med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning, spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt- och djurlivet och andra allmänna intressen inte rimligen går att genom röjning med mekaniska metoder tillgodose kravet om återväxt av skog i 6 § skogsvårdslagen (1979:429).

50 §  En dispens enligt 36 a, 47, 48 eller 49 § ska förenas med de villkor som behövs från hälso- och miljöskyddssynpunkt. En sådan dispens får förenas med krav på anmälan innan växtskyddsmedlet används.

51 §  Utrustning för yrkesmässig spridning av växtskyddsmedel ska vara i gott skick, lämplig för ändamålet och väl kalibrerad.

52 §  Utrustning för yrkesmässig spridning av växtskyddsmedel får användas endast om den som använder utrustningen kan visa att den är godkänd av Statens jordbruksverk.

53 §  Statens jordbruksverk får meddela

• 1. de föreskrifter om krav på utrustning som behövs för att följa 51 §,
• 2. föreskrifter om vilka uppgifter en ansökan om godkännande enligt 52 § ska innehålla,
• 3. föreskrifter om hur en ansökan om godkännande enligt 52 § ska göras,
• 4. föreskrifter om undantag från kravet på godkännande i 52 §,
• 5. föreskrifter om kontroll av spridningsutrustning, och
• 6. föreskrifter om krav på den som kontrollerar spridningsutrustning och den utrustning som används vid kontrollen.

Innan Jordbruksverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen.

54 §  Statens jordbruksverk får godkänna spridningsutrustning enligt 52 §, om

• 1. utrustningen har kontrollerats av någon som har sin kontrollverksamhet anmäld hos Jordbruksverket och den som har utfört kontrollen
• a) uppfyller de krav som ställs på kontrollverksamheten enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 53 § första stycket 4, och
• b) har upprättat ett protokoll som visar att kontrollen gjorts, tidpunkten för kontrollen och vad den omfattat samt att utrustningen uppfyller krav i föreskrifter som har meddelats med stöd av 53 § första stycket 1 och 3, eller
• 2. utrustningen har kontrollerats och godkänts i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och kontrollen visar att utrustningen uppfyller de krav som avses i 1 b.

Ett godkännande ska tidsbegränsas så att det inte gäller längre än till och med den dag som infaller tre år efter den kontroll som ligger till grund för godkännandet.

55 §  Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om

• 1. krav på sådana protokoll som avses i 54 § första stycket 1 b, och
• 2. att ett godkännande för viss typ av utrustning ska ha en annan giltighetstid än den som anges i 54 § andra stycket.

Innan Jordbruksverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen, om det inte är onödigt.

56 §  Den som yrkesmässigt använder växtskyddsmedel ska dokumentera varje användning av växtskyddsmedel och ange vilka skyddsavstånd som har hållits vid spridning som sker utomhus, vilka övriga försiktighetsåtgärder till skydd mot miljöpåverkan som har vidtagits vid spridning samt i vilket syfte växtskyddsmedlet har använts.

57 §  Statens jordbruksverk får meddela föreskrifter om

• 1. dokumentationsskyldigheten i 56 §,
• 2. hur den registerhållning som enligt artikel 67.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 gäller för yrkesmässiga användare ska uppfyllas,
• 3. krav på sådan dokumentation som behövs för att kunna bedöma om tillräcklig hänsyn har tagits till pollinerande insekter vid spridning av växtskyddsmedel, och
• 4. krav på dokumentation av att integrerat växtskydd tillämpas.

Innan Jordbruksverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen och Skogsstyrelsen.

58 §  När ett växtskyddsmedel inte används ska det lagras och i övrigt hanteras på ett sätt som inte innebär någon risk för skada på människors hälsa eller miljön. Det gäller även när växtskyddsmedel späds ut och blandas före spridning samt när utrustning som använts vid spridning rengörs.

Bestämmelser om hantering av avfall finns i 15 kap. miljöbalken och i avfallsförordningen (2020:614).

59 §  Naturvårdsverket får meddela de ytterligare föreskrifter om lagring och annan hantering av växtskyddsmedel som behövs för att skydda människors hälsa och miljön.

Innan Naturvårdsverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra Statens jordbruksverk, Kemikalieinspektionen och, i frågor som rör skogsmark, Skogsstyrelsen.

60 §  Spannmål, potatis eller annat utsäde som har behandlats med växtskyddsmedel får användas endast som utsäde.

61 §  Emballage som har använts för förvaring av sådant utsäde som avses i 60 § får inte användas för andra ändamål.

62 §  Barrträdsplantor som har behandlats med ett kemiskt växtskyddsmedel får föras in till Sverige endast om medlet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1107/2009 är godkänt för den användningen i något av Europeiska unionens medlemsländer.

63 §  Kemikalieinspektionen får i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i 62 §, om det finns särskilda skäl.

Innan dispensfrågan avgörs ska Kemikalieinspektionen höra Skogsstyrelsen.

64 §  Statens jordbruksverk ska ta fram förslag till nationell handlingsplan i enlighet med artikel 4 i direktiv 2009/128/EG, i den ursprungliga lydelsen.

Jordbruksverket ska fortlöpande utvärdera den nationella handlingsplanen och ska till regeringen lämna förslag till de ändringar som bedöms nödvändiga.

När Jordbruksverket tar fram ett förslag till en nationell handlingsplan eller ändringar i planen ska verket höra Arbetsmiljöverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen och andra berörda myndigheter samt i övrigt följa vad som anges om allmänhetens medverkan i artikel 4.5 i direktiv 2009/128/EG, i den ursprungliga lydelsen.

65 §  Statens jordbruksverk ska årligen

• 1. beräkna de harmoniserade riskindikatorer som avses i artikel 15.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG, med tillämpning av bilaga IV till direktivet i lydelsen enligt kommissionens direktiv (EU) 2019/782,
• 2. identifiera trender för användningen av vissa verksamma ämnen, och
• 3. identifiera prioriteringar, såsom verksamma ämnen, grödor, regioner eller brukningsmetoder som kräver särskild uppmärksamhet eller god praxis som kan tjäna som exempel för att uppnå direktivets syfte att minska riskerna med bekämpningsmedel och för att uppmuntra utvecklingen och införandet av integrerat växtskydd och alternativa metoder för att minska beroendet av växtskyddsmedel.

Jordbruksverket ska göra resultaten enligt första stycket tillgängliga för allmänheten och meddela kommissionen och övriga medlemsstater resultaten inom tjugo månader efter det berörda referensårets utgång.

66 §  Kemikalieinspektionen ska ge Statens jordbruksverk den hjälp som behövs för att Jordbruksverket ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt 65 §.

1 §  I detta kapitel finns bestämmelser om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter.

För biocidprodukter som inte omfattas av krav på godkännande enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 gäller även 4 kap.

2 §  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 innehåller bestämmelser om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter.

4 §  Kemikalieinspektionen är den behöriga myndighet som avses i artikel 81 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012.

5 §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012.

6 §  Försvarsinspektören för hälsa och miljö får i det enskilda fallet ge dispens från krav i förordning (EU) nr 528/2012 när det är nödvändigt på grund av totalförsvarets intressen. Innan en sådan dispens ges, ska inspektören ge Kemikalieinspektionen tillfälle att yttra sig.

7 §  När en biocidprodukt godkänns enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 eller 4 kap. denna förordning ska produktens hälso- och miljörisker bedömas med hänsyn till användningsområdet. På grundval av en sådan bedömning ska produkten hänföras till någon av följande klasser:

• - klass 1, om produkten får användas endast yrkesmässigt av den som har ett användningstillstånd,
• - klass 2, om produkten får användas endast yrkesmässigt, och
• - klass 3, om produkten får användas av var och en.

8 §  Kemikalieinspektionen får meddela närmare föreskrifter om de kriterier som anges i 7 § för att hänföra biocidprodukter till klasser.

9 §  En biocidprodukt som tillhandahålls på marknaden i Sverige ska vara märkt på svenska.

9 a §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag eller i det enskilda fallet besluta om dispens från kravet i 9 § att märkningen ska vara på svenska.

Undantagen och dispenserna

• 1. ska vara nödvändiga på grund av fara för människors hälsa, djurs hälsa, djurs välfärd eller miljön,
• 2. ska vara tidsbegränsade, och
• 3. får endast avse biocidprodukter som tillhandahålls på marknaden för yrkesmässig användning.

10 §  Den som på marknaden tillhandahåller en biocidprodukt till icke yrkesmässiga användare ska vid tillhandahållandet informera om att produkten måste användas på ett säkert sätt.

Informationen ska

• 1. innehålla en uppmaning att alltid före användning läsa den etikett som finns på produktens förpackning och annan produktinformation, och
• 2. lämnas på ett sådant sätt att den tydligt kan urskiljas från annan information.

11 §  En biocidprodukt som enligt 7 § hänförs till klass 1 får användas endast av den som har den särskilda kunskap som krävs för att hantera produkten på ett säkert sätt.

11 a §  Utbildning som ger den särskilda kunskap som avses i 11 § ska erbjudas av

• 1. Folkhälsomyndigheten, när det gäller åtgärder mot ohyra och skadedjur enligt 9 kap. 9 § miljöbalken, och
• 2. Arbetsmiljöverket, när det gäller annan användning.

11 b §  Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz finns i lagen (2016:145) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

12 §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om

• 1. att en biocidprodukt som enligt 7 § hänförs till klass 2 får användas endast av den som har den särskilda kunskap som krävs för att hantera produkten på ett säkert sätt, och
• 2. att den som använder en biocidprodukt som enligt 7 § hänförs till klass 1 eller 2 ska ha uppnått viss ålder.

13 §  Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om vilken kunskap som krävs enligt 11 § när det gäller åtgärder mot ohyra och skadedjur enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Föreskrifterna får innebära krav på att användaren ska ha uppnått viss ålder.

13 a §  Folkhälsomyndigheten får meddela föreskrifter om att länsstyrelsen ska erbjuda sådan utbildning som avses i 11 a § 1 och om hur länsstyrelsen ska genomföra utbildningen.

14 §  Arbetsmiljöverket får meddela föreskrifter om vilken kunskap som krävs enligt 11 § när det är fråga om annan användning än åtgärder mot ohyra eller skadedjur enligt 9 kap. 9 § miljöbalken. Föreskrifterna får innebära krav på att användaren ska ha uppnått viss ålder.

14 a §  Arbetsmiljöverket får meddela föreskrifter om att länsstyrelsen ska erbjuda sådan utbildning som avses i 11 a § 2 och om hur länsstyrelsen ska genomföra utbildningen.

15 §  En biocidprodukt som enligt 7 § hänförs till klass 1 får användas endast av den som har ett användningstillstånd för biocidprodukter som omfattar den användning som produkten är godkänd för.

16 §  Frågor om användningstillstånd för biocidprodukter prövas av

• 1. Folkhälsomyndigheten, när det gäller åtgärder mot ohyra och skadedjur enligt 9 kap. 9 § miljöbalken, och
• 2. Arbetsmiljöverket, när det gäller annan användning.

17 §  Ett användningstillstånd får ges endast till den som kan visa att han eller hon har den särskilda kunskap som krävs enligt 11 § och föreskrifter meddelade av Folkhälsomyndigheten enligt 13 § eller Arbetsmiljöverket enligt 14 §.

18 §  Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket får meddela närmare föreskrifter om

• 1. förutsättningar för att ge ett tillstånd enligt 15 §, och
• 2. tillståndets giltighetstid.

Föreskrifterna får innebära krav på att användaren ska ha genomgått en särskild utbildning. Innan en föreskrift meddelas ska myndigheten höra Kemikalieinspektionen.

18 a §  Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket får inom sina respektive ansvarsområden meddela föreskrifter om att frågor om användningstillstånd i stället ska prövas av länsstyrelsen.

19 §  När en biocidprodukt inte används ska den lagras och i övrigt hanteras på ett sätt som inte innebär någon risk för människors hälsa eller miljön.

Bestämmelser om hantering av avfall finns i 15 kap. miljöbalken och i avfallsförordningen (2020:614).

20 §  Naturvårdsverket får meddela de föreskrifter som från hälso- och miljöskyddssynpunkt behövs i fråga om

• 1. försiktighetsmått vid hantering av biocidprodukter,
• 2. krav på anmälan eller tillstånd för yrkesmässig användning av biocidprodukter,
• 3. krav på dokumentation vid hantering av biocidprodukter, och
• 4. skyldighet att informera om spridning av biocidprodukter på en plats som allmänheten har tillträde till.

Innan Naturvårdsverket meddelar sådana föreskrifter ska verket höra Statens jordbruksverk, Folkhälsomyndigheten, Kemikalieinspektionen och Havs- och vattenmyndigheten.

21 §  I fråga om spridning av biocidprodukter från luftfartyg får Naturvårdsverket i det enskilda fallet ge dispens från förbudet i 14 kap. 7 § första stycket miljöbalken, om det finns synnerliga skäl. Innan Naturvårdsverket ger en sådan dispens, ska verket höra Kemikalieinspektionen, Havs- och vattenmyndigheten, Statens jordbruksverk och Skogsstyrelsen. En dispens ska förenas med de villkor som behövs från hälso- och miljöskyddssynpunkt.

1 §  Detta kapitel gäller endast biocidprodukter som avses i

• 1. artikel 89.2 eller 93 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012, eller
• 2. artikel 21 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2014 av den 4 augusti 2014 om arbetsprogrammet för en systematisk granskning av alla existerande verksamma ämnen som används i biocidprodukter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012.

3 §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på godkännande i 2 §, om det finns särskilda skäl.

3 a §  Kemikalieinspektionen får i det enskilda fallet ge dispens från kravet på godkännande i 2 §, om det finns särskilda skäl. En dispens ska förenas med de villkor som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

4 §  En biocidprodukt får godkännas endast om produkten är godtagbar från hälso- och miljöskyddssynpunkt och behövs i bekämpningssyfte.

Om godkännandet avser en produkt som är likadan som en tidigare godkänd produkt, får den nya produkten godkännas endast om sökanden visar att alla rimliga åtgärder har vidtagits för att, i syfte att undvika onödiga djurförsök, komma överens med den som har rätten till dokumentationen för den tidigare godkända produkten om hur uppgifterna om den tidigare godkända produkten och dess verksamma ämne kan användas gemensamt för båda produkterna.

En biocidprodukt får inte godkännas om dess benämning kan anses vilseledande med hänsyn till produktens sammansättning, verkningssätt och egenskaper i övrigt eller kan leda till förväxling med en annan biocidprodukt eller ett växtskyddsmedel.

5 §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om de förutsättningar för godkännande som ska gälla enligt 4 § i fråga om produktens sammansättning, verkningssätt och egenskaper i övrigt samt behovet utifrån bekämpningsändamål. 6 § En ansökan om godkännande eller om ändring av ett godkännande ska göras av den, eller på uppdrag av den, som ansvarar eller kommer att ansvara för att produkten tillhandahålls för första gången på den svenska marknaden. Den som ansöker ska ha ett fast kontor i ett land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

7 §  En ansökan om godkännande ska innehålla en dokumentation om produkten och dess verksamma ämne.

8 §  I fråga om verksamma ämnen som fanns på marknaden före den 14 maj 2000 och biocidprodukter som innehåller sådana verksamma ämnen gäller att uppgifter i dokumentation som har bifogats en ansökan om godkännande får användas till förmån för andra sökande tidigast efter den 31 december 2024.

Om uppgifterna är skyddade enligt bestämmelser i lag eller annan förordning och det skyddet upphör före den 31 december 2024, hindrar första stycket inte att uppgifterna används efter den tidigare tidpunkten.

Första stycket gäller inte om sökanden har tillstånd att använda uppgifterna från den som ursprungligen gav in dokumentationen eller från någon vars rätt att ge tillstånd till användningen av dokumentationen kan härledas till den som ursprungligen gav in den.

9 §  I stället för att kräva dokumentation får Kemikalieinspektionen godta att sökanden hänvisar till uppgifter som lämnats beträffande en tidigare godkänd biocidprodukt, om sökanden visar att den nya produkten liknar den tidigare och innehåller samma verksamma ämnen med samma renhetsgrad och typ av föroreningar.

Första stycket får inte tillämpas i strid med 8 § eller artikel 60 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012.

10 §  I samband med godkännandet av en biocidprodukt får Kemikalieinspektionen, om sökanden begär det, fastställa en ramformulering som innebär en specifikation för en grupp biocidprodukter med samma användningsområde och samma användarkategori.

11 §  I stället för att kräva dokumentation enligt 7 § får Kemikalieinspektionen lägga en sådan ramformulering som avses i 10 § till grund för ett senare godkännande av en biocidprodukt, om den senare produkten jämfört med den tidigare godkända produkten har samma användningsområde och användarkategori och

• 1. har en lägre halt av det verksamma ämnet, och
• 2. innehållet i övrigt av icke verksamma ämnen, pigment, färgämnen eller parfymer är samma, eller har ändrats utan att risknivån har höjts eller produktens effektivitet minskat.

12 §  Ett beslut enligt 11 § om att lägga en ramformulering till grund för ett senare godkännande får endast meddelas om det är förenligt med 8 § och om sökanden kan visa sin behörighet att lägga ramformuleringen till grund för sin ansökan. Ett sådant beslut får inte meddelas senare än 60 dagar från mottagandet av ansökan.

13 §  Kemikalieinspektionen får meddela föreskrifter om den dokumentation och de prover som behövs för att myndigheten ska kunna fullgöra sin prövning.

14 §  Det krävs inte ett nytt godkännande för att under ett annat namn tillhandahålla en biocidprodukt på marknaden som i allt väsentligt är likadan som en produkt som är godkänd enligt denna förordning, om den likadana produkten

• 1. innehåller samma verksamma ämne i samma halt som den godkända produkten,
• 2. är framställd enligt samma metod som den godkända produkten,
• 3. har samma funktion och egenskaper som den godkända produkten,
• 4. uppfyller samma krav på säkerhet som den godkända produkten,
• 5. har en benämning som inte kan leda till förväxling med den godkända produkten eller annars skulle strida mot 4 § tredje stycket, och
• 6. är anmäld till Kemikalieinspektionen och anmälan innehåller de dokument som behövs för att visa att kraven i 1-5 är uppfyllda.

15 §  Kemikalieinspektionen ska föra ett register över de namn som anmäls enligt 14 §.

16 §  För att säkerställa att sådana föreskrifter som avses i 5 § följs, får Kemikalieinspektionen besluta att godkännandet ska vara förenat med särskilda villkor utöver det som följer av gällande föreskrifter om hantering, klassificering, förpackning, märkning och annan produktinformation. De särskilda villkoren ska anges i godkännandet.

Innan Kemikalieinspektionen beslutar om sådana särskilda villkor ska verket höra Livsmedelsverket, Statens jordbruksverk och övriga berörda myndigheter, om det inte är uppenbart onödigt.

17 §  Ett godkännande får ges för högst tio år.

18 §  Giltighetstiden för ett godkännande får förlängas om förutsättningarna för godkännande fortfarande är uppfyllda. Kemikalieinspektionen får besluta att godkännandet ska förlängas för den tid som behövs för denna prövning.

19 §  Ett godkännande får omprövas, om det finns uppgifter som tyder på att en förutsättning som avses i 5 § inte är uppfylld.

Vid en omprövning enligt första stycket får Kemikalieinspektionen kräva att innehavaren av godkännandet lämnar de uppgifter som behövs för omprövningen. Inspektionen får besluta att godkännandet ska förlängas för den tid som behövs för omprövningen och för lämnandet av de uppgifter som krävs.

20 §  Ett godkännande får ändras

• 1. om den som ansökt om godkännandet begär det och uppger skälen för det, eller
• 2. i fråga om villkor för användningen, om en ändring mot bakgrund av ny vetenskaplig och teknisk kunskap är motiverad från hälso- eller miljösynpunkt.

En ändring får göras endast om de förutsättningar som avses i 5 § fortfarande är uppfyllda.

21 §  Ett godkännande får ändras i fråga om produktens användningsområde.

En ändring får göras endast om de förutsättningar som avses i 5 § fortfarande är uppfyllda.

22 §  Ett godkännande ska upphävas, om

• 1. de förutsättningar som avses i 5 § inte längre är uppfyllda, eller
• 2. oriktiga eller vilseledande uppgifter har lämnats beträffande omständigheter som legat till grund för godkännandet.

Ett godkännande får också upphävas om den som ansökt om godkännandet begär det och uppger skälen för det.

23 §  I samband med att ett godkännande upphör eller ändras får Kemikalieinspektionen besluta att kvarvarande lager av produkten får omhändertas, lagras, tillhandahållas på marknaden och användas under viss tid. Tiden ska bestämmas med hänsyn till vad som orsakat upphävandet.

Beslutet får inte innebära att en produkt tillhandahålls på marknaden eller används i strid med andra bestämmelser som är tillämpliga på produkten.

Kemikalieinspektionen får meddela närmare föreskrifter om verkställigheten av första stycket.

24 §  En biocidprodukt får tillverkas, lagras eller transporteras även om den inte är godkänd av Kemikalieinspektionen, om den är godkänd i ett annat land inom Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och inte är avsedd att användas i Sverige.

25 §  Kemikalieinspektionen får meddela de föreskrifter om förpackning och märkning av biocidprodukter som behövs med hänsyn till skyddet för människors hälsa och miljön.

26 §  En biocidprodukt får inte tillhandahållas på marknaden om den inte är förpackad och märkt enligt de föreskrifter som Kemikalieinspektionen har meddelat med stöd av 25 §.

27 §  En biocidprodukt ska användas på ett sätt som är förenligt med de förutsättningar för godkännande som avses i 5 §, de villkor som har beslutats i enlighet med 16 § och den information som lämnas på märkningen enligt 25 §.

Den som yrkesmässigt använder en biocidprodukt ska genom att kombinera fysikaliska, biologiska, kemiska eller andra metoder på lämpligt sätt begränsa användningen till det som är absolut nödvändigt.

28 §  Den som tillverkar eller på marknaden tillhandahåller en biocidprodukt ska omedelbart underrätta Kemikalieinspektionen om det efter godkännandet kommer fram nya uppgifter om

• 1. att produkten eller resthalter av ett verksamt ämne i den kan ha skadliga effekter på människors hälsa, grundvattnet eller miljön i övrigt,
• 2. produktens sammansättning,
• 3. ett verksamt ämnes ursprung eller sammansättning,
• 4. utveckling av resistens,
• 5. hur produkten är förpackad, eller
• 6. andra omständigheter som kan ha betydelse för det fortsatta godkännandet.

29 §  Kemikalieinspektionen får meddela närmare föreskrifter om underrättelseskyldigheten.

30 §  Om det finns anledning att misstänka att en biocidprodukt utgör en oacceptabel risk för människors hälsa eller miljön, får Kemikalieinspektionen tillfälligt begränsa eller förbjuda användningen eller försäljningen av produkten. Om inspektionen meddelar ett sådant beslut, ska inspektionen genast underrätta Europeiska kommissionen och de andra medlemsländerna inom Europeiska unionen.